Blyg, försiktig och pappadagar

Hej,

Jag är mamma till en liten tjej på 18månader som egentligen alltid varit lite blyg, ibland mer och ibland mindre. Detta är egentligen inget jag är speciellt orolig över, jag va själv ett rätt blygt barn men det försvann när jag blev större. Till saken hör att jag ammar henne när hon ska somna, på natten och ibland någon gång under dagen också, hon har alltid sovit med oss i dubbelsängen och vi har varit ganska så försiktiga med henne ända sen hon var bebis med att inte bolla runt henne från famn till famn (självklart fick andra hålla henne som bebis men i vårt hem, i lugn och ro och när hon var nöjd och glad) vi har aldrig haft barnvakt och ja vi har redan från start varit två föräldrar som lyssnat och varit väldigt närvarande med vår dotter. Nu är det många i vår närhet som börjat lägga kommentarer om att pga hur vi varit och är med vår dotter att det är därför hon är blyg. Personligen tror jag inte alls att det är därför hon är blyg utan kanske mer att hon är så som person. Men vill ändå ta tillfället i akt och fråga ett proffs =) Vad tänker du om blyga barn? Vad kan vi göra annat än att låta henne vara nära oss och trösta när hon blir ledsen vid ett möte? Har en fråga till, vår dotter kommer börja på dagis först till tidigast nästa höst, då är hon 2,5år. Dotterns pappa är hemma med henne en dag i veckan nu och det funkar kalas bra! Är hon så pass stor att hon förstår att jag kommer tillbaka när jag är borta? För jag upplever det som att hon vet att när pappa går så kommer han tillbaka när han "bobbat" klart.
Kan tillägga att dottern är en glad, pigg och frisk liten krabat i övrigt!

Tack för mej!