Aspergers tråden nr 2

Angelica: Hoppas ni haft en bra helg! Denna gången L var hos oss funkade allt jättebra (men några få undantag bara..).

(För de som inte vet: jag har en bonusdotter på 9 år som i vintras fick diagnosen AS. Hon går i vanlig klass på vanlig skola o har ingen assistent. Det funkar så där... Det blir en del bråk med andra barn i skolan och hon har på senare tid blivit mer aggresiv i bland och slagits och t.o.m bitit en kompis i skolan)

Så himla skönt efter förra gången som var helt kaosartad... Det är sån himla skillnad från när hon mår bra o inte... Hon var inte varit på sin lillebror alls, så skönt!

Blev lite tokigt hos farmor i går bara. Hon ledsnade o ville hem. Men som många AS-barn har hon ju inte koll på vad som är rimligt och ok att säga, o vad som inte är det. Så hon börjarde gråta o skrika att hon ville hem. Sa till farmor att det inte var roligt hos henne och hon undrade varför vi skulle vara där så länge (ca 3 tim, vi åt middag där). O det gick inte att förklara att vi skulle stanna en stund till och ha det mysigt. Tvär-ledsen o arg. O det började med att hon var ut-tråkad och ville hem. Sen fick hon mindre efterätt än lillebror för att hon hade ätit så lite mat. Hon var så otrevlig och sa så mycket taskigt till oss o farmor. Man blir ledsen då, fast vi vet att när hon lugnt ner sig menar hon inte allt hon säger när hon är upprörd...

Jaja, det gick ju snabbt över i allafall, och kvällen blev lugn och mysig.

Hoppas ni andra har det bra! Och extra kramar till de som kämpar med resurser och annat för att få livet för barnen o familjerna att funka bättre!

L:s föräldrar ska på elevvårdsmöte på måndag och har fixat så en personal från kommunen + en från BUP ska närvara. Får se vart det leder...

Angelica: Hoppas ni får en skön vecka nu då!

För mig är det självklart att intressera mig, vi lever ju ihop och hon är mitt barns syster. I bland är det tungt förstås, och vissa bitar överlämnas till föräldrarna att styra med, men allt som oftas är jag med på diskussioner, möten på BUP osv när jag kan (och får, ibland är det ju bara för bio-föräldrarna, o det är bra att bara de träffas i bland också).

Mötet är nästa måndag (den 28 sep), och sen är det ett möte på habiliteringen måndagen efter angående hur vi ska få bukt med hennes ökade aggresivitet. Mötet i skolan nästa måndag ska jag inte på, i skolan är det bara föräldrarna. O mötet på HAB missar jag för jag kan inte missa studierna den dagen. Men jag återkommer förstås med info. Hoppas det blir bra möten som kan hjälpa båda L och oss vuxna!

Ha det fint! O hoppas fler hitta hit till nya tråden!

snusmunrik: Verkar ju riktigt konstigt att skolan bara kan bestämma så där utan diskussion med er föräldrar. Man måste ju leta lösningar som man känner kan funka. FY! Hoppas det blir bra i slutenden!

Kul att fler hittat hit igen! Ni behövs!

Angelica: Va härligt! Man behöver små stunder av framsteg! (Var han nöjd sen när maten kom också? I bland ångrar de ju sig...)

Här är L hos sin mamma denna helgen, och i kväll ska vi lämna bort lillebror till farmor över natten. Vi ska ut och äta, gå på bio och bara vara vi! Evigheter sen sist, och det behövs! Ska bli skönt att fokusera på oss och inte barnen för en kväll

Välkommen HaJoMi!

sannapanna: Underbart med lyckat barnkalas! Det är ju annars en situation som lätt kan bli lite rörig... Låter annars väldigt lik vår tjej - bra i bland o inte alls bra en annan gång...

Angelica: Hoppas det gick bra för er och A på kalaset i helgen!

Idag ska L:s föräldrar på elev-vårds-möte. Hoppas hoppas de kommer fram till bra lösningar. Man vet ju att det alltid kommer vara en form av kämpande, men allt som underlättar är ju sååå välkommet!

Ha det fint alla!

Välkomna alla nya! kul att vi blir fler!

Men fy vilken trist statistik att få sara sofia! Såå oproffsigt, usch! Vi som kämpar för att våra ungar ska ha det så bra som möjligt och klara sig finfint när de blir vuxna!

Angelica: Men alltså ibland undrar man ju hur de tänker?! Bestämma att A kan åka buss, utan att ens prata med er föräldrar, eller kolla upp om det är något alternativ över huvudtagt... GRRR!! Hoppas det löser sig!

Här var det elev-vårds-möte i måndags. Blev bestämt att en assistent ska "punktmarkera" L, alltså alltid finnas i hennes närhet under skoltid, för att kunna hålla koll så att inga onödiga jobbiga situationer uppkommer (framförallt situationer där hon blir arg och kan agera fysiskt). Däremot ska inte L märka att hon har extra ögon på sig är det tänkt... Tror nog hon kommer fatta det ändå.

På fritids där det egentligen också (eller ännu mer!) skulle behövas att någon har extra koll på L, finns inte resurser sa rektorn...

Sen bestämdes att L ska få ha fritidsplats även i vår då jag ska gå hemma med bebis som kommer i januari. Framförallt för att hon ska få rutin -fritid varje dag oavsett om hon är hos mamma el pappa, men också för att hon behöver träna på sociala färdigheter, vilket absolut görs på fritids. Det viktigaste är att hon älskar att vara på fritids, så det känns kanonbra!

Sen har två killar i klassen börjat reta henne - så himla trist. Det blir ju mer o mer tydligt att hon är annorlunda. Så det är nog dax att berätta för hennes klasskompisar att hon har svårigheter med vissa saker, o hoppas på att barnen kan visa lite hänsyn till det. Tyvärr kan ju vissa barn vara så elaka...

I går hade hon kissat på sig i skolan. Hon sa inget till någon, inte heller på fritids där hon var 3 tim efter skolan. Och inte till oss när vi hämtade henne. Hittade dy-blöta underbyxor i tvättkorgen i morse... O det har hon gått med halva dagen o hela kvällen... O så säger hon inget?! Så synd om henne, men sånna saker är hon fullt medveten om att hon måste säga till om...

Blev lång igen.... Men det är så skönt att skriva av sig...

Sara sofia: Vilken bra idé med ett häfte med både vad barnet är bra på och vad det har svårare för! Härligt att hon kunde känna sig mallig över det!

Här är L:s föräldrar (jag är hennes bonusmamma för er som inte vet...) att de vill berätta om L:s svårigheter för hennes klasskompisar men inte berätta om just AS. De vill inte ge ett namn på det för att inte de barn som redan restan ska kunna börja använda aspergers som ett "glåpord". Bra eller dåligt vet jag inte... Det skiljer ju sig på olika klasser och hur förstående barnen är...

Men nu de senaste dagarna har det funkat bra även på fritids sa fröknarna där Såå skönt!

Inte kramar barnen??!! Men alltså den psykologen har ju helt fel jobb!! Borde jobba med kaktusar eller nått - det är väl ungefär där man kan snacka om att inte kramar. Bra att du röt i från sara sofia! Heja dig!!!!

andromeda: Blir helt matt bara av att läsa ditt inlägg.... Fy så jobbigt! Vissa människor har ju bara helt fel jobb! O det är nästan så att de är som trotsiga tonåringar som vägrar lyssna, o tror att de vet allt i hela världen själva.
Kramar till dig! ( tur det finns brasor o vin )

Angelica: Klart man ryter i om det rör ens barn, o sen när det känns som de ändå inte fattar blir man ju så tömd på hopp o energi... Tur det finns andra som kan hjälpa en att fylla på!

mady: Känner igen vår tjej på 9 år i nästan allt du skriver. Tex:

Klarar inte sin hygien så bra. Ser inte när hennes kläder är smutsiga, torkar sig inte bra vid toa-besök osv..

Kan leka med sin bror som är 2 år, men sen bli ovänner och hon skyller på honom, att han började osv. Ser inte sin roll utan skyller ifrån sig.

Ser inte vad som behöver göras. Förstår inte alltid att hon tex ska klä på sig när vi ska till skolan, utan man måste säga till. Säger man inte till och frågar varför hon inte gjort det, säger hon att "du sa inte att jag skulle göra det".

På så sätt känns det som man måste kolla hela tiden att hon gör det hon behöver. Man kan liksom inte lita på att det blir gjort. Jobbigt för oss att kolla henne hela tiden, och jobbigt för henne också att man påminner (blir ju tjat till slut) och tittar till henne så hon gör det hon måste och ska..

Hon blir också ledsen när man blir "arg" på henne när hon gjort något dumt. Precis som du beskriver, inte ledsen över det hon gjort, utan för att hon får "skäll".

Hon kan bli sååå himla upprörd över nått som i våra ögon inte är så farligt. Hon kan då skrika att vi är orättvisa och inte lyssnar och inte fattar. Och där har hon ju rätt, vi fattar inte alltid.

Usch, i bland är det bara så himla jobbigt och man glömmer bort att visa mer förståelse... Men allt som oftast rullar ju vardagen på rätt bra, hon är ju en mysig tjej egentligen.

Hoppas du får hjälp att titta närmare på detta, för både hennes o din skull!

Mady: Min bonusdotter har Aspergers.

Såklart är det svårt att få en diagnos på sitt barn. Samtidigt kan det ju hjälpa en att förstås deras svårigheter bättre! Vår tjej tyckte det var bra att få reda på vad det var som gjorde att hon är annorlunda jämfört med andra i samma ålder. Då kände hon liskom att det beror inte på mig utan på min AS..

snusmunrik: Men alltså man blir ju helt stum! Och ledsen! Hur kan de bara "bestämma" att han är deprimerad och måste ta piller - o bara ringer hem till dig och säger det -som om det vore en axelryckning?! Usch, förstår att du är ledsen!

Vad har de gjort innan för att han ska må bra i skolan? Är deras första steg att "tvinga" din son till psyk? Så sorgligt alltihopa! Många styrkekramar till dig och sonen!

Angelika: Men va mysigt med visat intresse för matlagning o bak! Det är ju välkommet när man själv kan ha nytta av det, hihi Och perfekt när han kan klara nått så bra o få bättre självförtroende! Hur var träffen på skolan?

Här har vår lilla tjej fått utspel i skolan Skrivit på tavlan att en klasskompis är en bög-jä-el. Så trist! Och att hon ens kunde sånna ord!? Det visste vi inte ens om. Hon är hos sin mamma nu, och hon skulle förstås att tag i detta ordentligt. Synd om vår lilla tjej, men så är ju tok-förbjudet att göra! Ibalnd känns det snarare som att det blir värre o värre än bättre o bättre

Har en vän som arbetar som lärare i en AS-klass i stan. Hon säger att de har det så bra där och att föräldrarna förundras över hur väl deras barn fungerar när de får gå i en klass där de får mer förståelse både från andra klasskompisar o från lärare som kan deras problematik. Kanske vore det nått som skulle passa L...

Vi har en tjej med AS som är 9½ år (min bonusdotter) Vi medicinerar inte, det känns helt fel för oss!! Vi jobbar med (men hat tyvärr varit ganska dåliga på det...) sociala betättelser och fram för allt med våra egna sätt att möta hennes behov. Främst jobbar vi med att förbereda, förbereda förbereda! Berättar i god tid för henne vad som ska hända. Tycker det funkar ganska bra...

Hoppas du känner att du kan "nå" honom snart. och känner du att medicin inte känns bra så ska du självklart ta bort det, oavestt vad de på BUP säger. Det är ditt barn och du känner honom bäst! Känn efter med mamma-hjärtat! Kram!

pcalma: Beskrivningen stämmer väl in på min bonusdotter, och hon fick diagnosen AS (dock högfungerande) förra vintern när hon var 8 ½ år. Så som du skriver var hon när hon var lite yngre och gick på dagis. Nu är vissa bitar bättre, medan andra bitar fungerar sämre...

Sannapanna: Håller med om att kontakta BUP. Det är ju rätt från dagis sida att ge henne mer tid och att de tycker att det kanske går mot bättringsvägen. Men det kan ju för den skull vara bra att titta närmare på hennes sociala svårigheter. Jag tycker inte man ska diagnostisera för tidigt, men samtidigt måste man ju hjälpa barnen där man ser att de behöver hjälp och vägledning!

Här är vi inne i en "lugn period". Inte varit något särskilt på länge. Nästa steg är att göra ett besök på stadens AS-skolan för att se hur de jobbar där och se om det är något föräldrarna tror skulle passa vår tjej. På ett sätt skulle det nog göra det, men samtidigt är det väääldigt små klassen och få tjejer, så det skulle ju innebära väldigt mycket färre kompisar för henne, och det känns ju förstås tråkigt... Ja, vi får se vad som händer. Just nu känns det som sagt ganska bra !

jessica: jag känner igen det fysiska. Vår tjej springer, men liksom på ett lite udda sätt, och hon var sen med ex att lära sig cykla (nästan 8 år innan och fixade det helt o hållet). Ofta, men inte alltid, finns drag av AS i släkten. Att hon inte vill leka med andra så mycket utan heller vara med vuxna kan vara ett drag.

Hur klarar hon förändringar? Och hur reagerar hon på tillsägelser? Vår tjej har oerhört svårt att se sin roll när något blir fel. Hon skyller på allt annat, ofta att det var för att någon annan sa eller gjorde nått. Hon tar väldigt illa vid sig när hon blir tillsagd.

Sen är det vanligt att många blir väldigt arga om saker inte blir som de tänkt sig. Att inte få sin vilja igenom kan vara väldigt kämpigt för vår tjej (ännu mer när hon var yngre).

Svårt att säga egentligen, för det kan skilja sig så mycket. Och vissa AS-drag kan man ju förstås ha utan att ha AS också. Leta på nätet eller låna nån bok på bibblan. Lycka till!

Tycker det ska vara så smidigt för barnen som möjligt. Alltså så lite förändring som möjligt, när det går. Tycker nog det vore bättre, som du skriver, att hon får fortsätta med den barn-grupp hon är van. Så jag tycker hon borde få fortsätta med sina kompisar.

Angelica: Så skönt för er alla att det mesta funkar bättre nu. Och extra kul att kontakten med minsta systern blir mysigare! Och skoj med gympan. Det är ju rätt mycket självförtroende som är kopplat till den biten med idrott...

Däremot tråkigare med grannkompisen. Känner igen det lite... L leker ju gärna med kompisar o ringer o frågor o så, men det är sällan någon som ringer till henne. På senare tid händer det så gott som aldrig. Tror att många av dem har tröttnat på L och att hon blir så arg på sina kompisar. Jag förstår dom absolut, men samtidigt känns det så trist för L...

Annars är det mest prat om att eventuellt kolla upp AS-skolan i stan... Föräldrarna ska nog boka in ett besök där snart.

Usch, det är så jobbigt det här med kompisar. Det är ju liksom en stor del av de flestas liv att ha vänner...

Här är besök på AS-skola inbokat på måndag. Och vi har pratat mycket med en av lärarna där. Verkar bra, så jag hoppas båda föräldrarna får en positiv syn av lärare o elever där. Min sambo, pappan, är redan väldigt positivt inställd. Mamman är lite mer tveksam...

Ha det fint alla!

I dag ska L:s föräldrar på besök på AS-skolan i stan. Ska bli spännande o se vad de tycker...

Hade en jobbig morgon här med skrik och bråk. Usch, det är så jobbigt när man blir arg - men i bland blir man ju det. Allt handlade om nått så fånigt som en macka... Brödet passade inte L men hon sa det på ett "fult" sätt och började sura direkt och sa att hon vägrade, inte skulle äta nått alls osv. Och jag bara kände att nä, nu räcker det!

Så svårt att veta om det handlar om AS-problem eller vanligt trots!

Hoppas ni andra har jule-frid i era hem!

Angelica: Mötet gick bra. Bra lärare, mysiga barn och över lag en positiv bild av skolan. Så nu ska ansökan skrivas. (inget är bestämt, men man kan ju tacka nej till platsen om de ångrar sig..) I så fall får hon börja där när nästa höst-termin drar i gång.

Vi får väl se lite hur vårterminen blir, men som det känns nu vore det nog bäst för henne (och oss runt omkring) om hon kom till en AS-skola.