Syskon till bonus barn?

Hej.

När/om ni blir gravida, sätt er ner och prata med killen. Låt han vara involverad från början.  Gjorde så med mina bonusar när jag väntade deras lillebror. Dom fick hjälpa oss att komma på namn, köpa lite grejor, välja varsitt gosedjur osv... Dom tyckte det var jättekul, och såg jättemycket fram emot sin lillebror.
Detta trots att deras mamma gjorde ALLT för att förstöra för oss och killarna. Hon sa tom att deras pappa inte skulle tycka om dom längre!!!

Men vi satte oss ner med kilarna och förklarade att vi alltid skulle älska dom, och att det inte skulle ändras för att det kom en ny bebis till familjen. NU älskar dom sin lillebror, slåss om vem som ska hålla honom, och hjälper tom till med blöjbyten!!! Inte illa för två killar på 8 och 10...  

Jag tror att det viktigaste är att dom involveras, och att dom inte känner sig bortglömda.

Lycka till!!!

WOW, det är bra jobbat att få dem att vilja byta blöjor! =D

Har oxå en hel del bekymmer med bonusens mamma, hon matar ju redan sonen med att "pappan inte ville ha honom när han var liten" och såna väldigt konstruktiva, positiva saker.. Men det är en helt annan tråd.. *suck*

Men tack för rådet, det tar jag till mig och sen får vi se om storken hittar hem till oss tillslut? =)

Grattis till tillskottet och en härlig familj! =)

Varsågod.. Håller tummarna för att storken dyker upp...

Tack så mycket! Är överlycklig för att jag har en så underbar familj som jag har!

Undrar du något annat, om bonusar, bebisar eller galna ex,  bara inboxa mig.
Kram

Med exxet gick det dåligt.

Var naturlig så går det hur bra som helst! Ex är dock svåra att hantera!

Jag har bara bra erfarenheter av att få syskon till bonusbarn.
Jag gjorde liknande som Sol Angelica berättat om.
Barnen har fått varit involverade från början. De var med 1 gång på mvc till och med.
Tjejen (som då var 10 år) var väldigt beskyddande om mig när jag var gravid. Och hon fick vara det
När bebisen kom fick de hälsa på på BB och de sov hemma hos oss första natten när vi kommit hem. Sedan åkte de till mamma - vilket var planerat sedan tidigare.
Och de har från börjat fått vara med. Hjälpa till med dottern och ta ansvar.
Så de har gått med vagn, bytt blöja (grabben bytte bara kissblöjor *S*) och hjälpt till. Jag har backat ibland för att inte "störa". Och de har fått känna att de får vara med sin lillasyster och de får ta hand om henne.
Det har gått superbra!
Så mitt tips är samma som Sol Angelica - låt dem involveras och glöm inte bort dem!

Våra barn är inte halvsyskon - de är syskon helt enkelt!
Och ju äldre de blir desto härligare är det att se och höra samspelet mellan dem.

Åh, vad jag har behövt en tråd som denna! Jag är gravid och har två bonusbarn. Det har gått ganska fort för min sambo och mig (graviditeten kom lite tidigare än vad som kanske varit planerat..) och nu B Ä V A R jag för hur det ska gå när vi berättar. Bonusarnas reaktioner när vi berättar är jag inte så orolig för egentligen, inte till att börja med i alla fall. Men jag är skiträdd för deras mamma! Hon gör redan nu allt hon kan för att förstöra för oss (mig) och jag är rädd att hon kommer att använda även det här för att ställa till med världskrig och försöka vända bonusarna emot mig. Hon har precis satt igång ett krig där hon vill få alla inblandade att tycka att jag inte tillhör någon familj utan att det är hon, han och barnen som är en "riktig familj" trots att de är skilda och hela faderullan. Barnen är alltså redan rätt ställda och kommer med en massa frågor när det gäller familjebilden, som vi och deras mamma uppenbarligen svarar olika saker på. Jag oroar mig för att hon ska påstå att de inte kommer att vara lika viktiga längre när den lilla kommit eller att deras pappa kommer att älska dem mindre eller att det inte är deras Riktiga syskon osv osv. För även om vi säger det motsatta gång på gång så tvingas de till slut välja att tro på antingen mamma eller pappa och det valet önskar jag att de slapp göra! Det känns hemskt. Hur tacklar man det? Hur gjorde ni?? Hjälp!

I mitt fall var det jag som hade barn sedan tidigare (kanske inte vill veta min historia, men jag berättar iaf). Det har gått KANON för oss, mina äldre barn har verkligen tagit sig an deras lillasyster och ser henne knappt ens som "halvsyster". Deras pappa (mitt ex) däremot sa till mig att jag förstörde deras framtid, kanske för att han själv har en "halvbror" och hans mamma tar sina mäns partier framför sina barn. Detta var dock när han fick reda på att jag väntade syskonet. Nu har han inte sagt nånting. Min yngsta dotter tjatar efter sina äldre syskon när dom är hos deras pappa, och blir ÖVERLYCKLIG när dom kommer hit igen. Väntar nu ett 4e barn som då blir minstingens hel syskon. Skulle egentligen inte ha fler efter henne var det tänkt, men eftersom hon längtar så otroligt mycket efter sina "halvsyskon" så tyckte vi att hon kunde få ha ett på heltid oxå ;o)

Jag eller min man har ALDRIG behandlat barnen olika, det har funkat kanon.
Så jag har bara positiv erfarenhet av det.

LYCKA TILL!!!!    

Jag har själv två bröder ('halv', på mammas sida) som jag alltid stått väldigt nära. De har i sin tur halvsyskon på sin pappas sida och dem har jag och min helsyster passat när vi var yngre. Hela "klanen", som vi kallar det, kan umgås och ha det trevligt tillsammans. Så för mig är den här situationen med krigföring mellan exen väldigt främmande. Vad härligt att höra att det fungerat så bra hos er! Jag hoppas vi har samma "tur" och lyckas få med alla på båten lika bra som ni lyckats med!