Svartsjuk på min nya pojkväns söta ex....

Jag flyttade in i min killes och hans ex bostad. Kunde tyvärr inte undgå att hitta saker och bilder och annat de delat eftersom det inte var så längesen hon flyttat ut. Det gjorde mitt liv till ett helvete. Jag tänkte hela tiden på allt de gjort tillsammans, analyserade breven, tänkte på fotona och funderade på om han älskade henne mer än mig etc. Man ska tydligen ALDRIG rota i andras saker, men när man efter ett halvår inte kunde hålla fingrarna i styr så bara blev det så. Beundrar dem som bara kan låta saker vara. Jag mår fortfarande dåligt av exet, eftersom hon spökar hela tiden. Sorgligt

Fråga till MasterChief,
Jag var med om exakt samma sak som du, dvs flyttade in för tidigt till min kille och hittade en massa foton, brev och andra saker på exet. Jag kunde inte sluta tänka på henne eller jämföra mig med henne och ännu idag efter 4 år har jag inte helt släppt henne trots att vi bor i en annan lägenhet. På nåt sätt spökar hon ännu då hennes namn tas upp ibland. Jag är så fruktansvärt svartsjuk och allergisk mot den kvinnan och håller på att bli galen. Nu mindre än i början, men varfrö försvinner hon inte helt från min hjärna? Hur lång tid tog det för dig att släppa henne? Ältade du det med din kille länge? Frågade du också om han fortfarande älskar henne etc? var det han som lämnade henne? Bara nyfiken hur du gick vidare och om du vet någonting om henne nu?

MasterChief,
Tack för din story. Jag inser att skillnaden mellan din och min relation är den, att din man ej skröt om att de haft det så bra och att hon var så snygg. Min kille har aldrig sagt att han inte älskat henne eller ej haft sex med henne på slutet eller att han bara var ihop med henne för att hon annars skulle ta livet av sig. Hade han sagt det så hade jag tyckt synd om henne och inte brytt mig så mycket. Han, tvärtom visade bilder på henne, skröt om henne, berättade hur snygg och bra hon var, vad de hade gjort etc. Det enda negativa han sagt om henne är väl att hon tjatade om barn och bröllop i alla år, men att han inte litade på henne och inte ville ge henne det. Det kändes ju lite bra, men saken är ju den att jag ju inte heller får varken bröllop eller barn, för han har redan barn och han vill inte gifta sig om det är så bråkigt som det är nu. Just av den anledningen känner jag mig inte mer speciell än hon, utan jag är väl snarare på samma nivå eller ännu lägre, eftersom han ju skryter om henne fortfarande.