• Katri

    När ska man ge upp?

    Hej!

    Jag har varit in och läst många trådar under några år nu, men inte vetat hur jag ska ge mig till känna. Vi har kämpat i drygt fyra år med barn. Vi fick en fantastisk liten kille för några år sedan. Han fick tyvärr inte stanna mer än ett par månader hos oss. Har endometrios och är opererad tre gånger. Har gjort två ivf försök. Har precis fått mens efter senaste försöket. Detta skulle vara vårt sista försök. Min man vill/orkar inte mer. Jag har drömt om barn sen jag var 16, drygt 10 år alltså. Hur släpper man drömmen? Kan man det? Då jag inte har några äggledare kvar, går det ej på naturlig väg nå mer..

    Finns det någon som har varit/är där vi är? Några råd eller komentarer?

  • Svar på tråden När ska man ge upp?
  • Bei Bei

    Kanske inte borde få yttra mig här eftersom jag inte är insatt i problemet, men jag känner rent spontant att du är ju så "ung" och jag tror att du kanske ångrar dig senare i livet om du ger upp nu. Som Candycandy skriver har man ju bara ett liv.
    Önskar jag kunde underlätta för dig, jag vet vilken underbar gåva det är att få barn. När jag läser sådana här trådar så känner jag mig mer och mer säker på att jag vill donera ägg (om jag kan)

    Jag önskar er stort lycka till på vägen, vilken väg ni än väljer TS.

    Kram!

  • Katri

    Tack alla för era synpunkter!!! Kram tillbaka!

    Jag har bara en äggstock kvar. Det göra att det blir färre ägg och sist fick jag sju ägg men endast ett gick att använda och inga att frysa. Disskusionen om ålder var intressant.. min man är sju år äldre och jag är så rädd att han ska om några år komma på att barn är något han vill ha och jag inte då kan, pga endometrios osv.. Samtidigt måste jag ju ha med honom nu, annars blir det ju svårt med.. ja ni vet

    Varför det har varit så jobbigt att fortsätta är att jag totalt kolapsat efter varje äggplockning och är totalt livrädd för sprutor. (Vilket man får ta minst 10 dagar innan äggplock och även efter insättning av ägg).

    Men det är helt otroligt hur långt hjärnan och kroppen är beredd att gå för att få barn. Det är en skrämmande känsla samtidigt som den är häftig.

    Vet inte om jag har missat någon av era synpunkter. Hojta till i så fall!!

  • Hjartesjalen

    Jennie med ie skrev 2009-09-26 10:46:40 följande:


    Åldern spelar antagligen stor roll för den enskilda personens känslor och beslut givetvis eftersom åldern är en del av ens individ. Men att en viss ålder gör att det inte finns anledning att "ge upp" håller jag som sagt inte med om. Det finns inga sådana gränser, det kan bara komma inifrån den egna individen (i samspel med partnern givetvis) oavsett ålder. "man ska aldrig ge upp"-grejen har jag, som synes, svårt för. För ibland är det som sagt bara destruktivt att hålla sig kvar vid försöken....
    Ja precis, o jag har personligen inte alls svart med "att inte ge upp grejen"
    Att det ar individen sjalv som ska bestamma om den ska ge upp el inte ar ju sjalvklart, vi andra i forumet som svarar TS ger ju bara varan syn pa det hela, o det betyder inte att vi maste halla med varandra, jag e inte ute efter att bli medhallen alltsa, bara att ge min enskilda asikt.
  • Hjartesjalen
    Katri skrev 2009-09-26 11:08:16 följande:
    Tack alla för era synpunkter!!! Kram tillbaka!Jag har bara en äggstock kvar. Det göra att det blir färre ägg och sist fick jag sju ägg men endast ett gick att använda och inga att frysa. Disskusionen om ålder var intressant.. min man är sju år äldre och jag är så rädd att han ska om några år komma på att barn är något han vill ha och jag inte då kan, pga endometrios osv.. Samtidigt måste jag ju ha med honom nu, annars blir det ju svårt med.. ja ni vet Varför det har varit så jobbigt att fortsätta är att jag totalt kolapsat efter varje äggplockning och är totalt livrädd för sprutor. (Vilket man får ta minst 10 dagar innan äggplock och även efter insättning av ägg). Men det är helt otroligt hur långt hjärnan och kroppen är beredd att gå för att få barn. Det är en skrämmande känsla samtidigt som den är häftig. Vet inte om jag har missat någon av era synpunkter. Hojta till i så fall!!
    Jag forstar din radsla for sprutorna o att du kolapsat sa efterat ocksa det tar verkligen pa krafterna.
    Tror du att det kan vara sa att din man inte orkar pga att det ar kannslomassigt valdigt jobbigt, o han e radd for att ni inte ska lyckas samt ovissheten osv?

    Hoppas att ni kan stotta varandra.

    Jag har ocksa endo, o jag har bara vetat om det i ca 2 ar, o kanner ocksa att tiden gar o att det sprider sig. Men vi kampar vidare, pa vart satt. Jag kanner som sa att vi maste gjort totalt allt vi bara kan innan den dagen kommer da vi ger upp.
  • Katri

    Jennie med ie.. Vi pratar väldigt öppet och lyssnar på varandra. Men det pågår ibland något innan för en själv som kan vara svårt att formulera. Vi har diskuterat adoption. Mannen är lite emot det. Jag har varit väldigt öppen för det ända tills nu. Det känns väldigt främmande och svårt att förklara motståndet som har vuxit upp inuti. På nått viss dyker ordet äkthet upp. Kan man älska ett adopterat barn lika mycket som det barn man fött själv? (Svaren kommer nog att hagla känner jag, men det är frågan jag ställer mig själv)

    Det som är bra med ett forum som detta är just att det dyker upp åsikter som går åt två olika håll, jag tar med mig det som känns mest rätt och just nu vet jag nog inte riktigt vad det är..

  • Katri
    Hjartesjalen skrev 2009-09-26 11:20:16 följande:
    Jag forstar din radsla for sprutorna o att du kolapsat sa efterat ocksa det tar verkligen pa krafterna.Tror du att det kan vara sa att din man inte orkar pga att det ar kannslomassigt valdigt jobbigt, o han e radd for att ni inte ska lyckas samt ovissheten osv?Hoppas att ni kan stotta varandra.Jag har ocksa endo, o jag har bara vetat om det i ca 2 ar, o kanner ocksa att tiden gar o att det sprider sig. Men vi kampar vidare, pa vart satt. Jag kanner som sa att vi maste gjort totalt allt vi bara kan innan den dagen kommer da vi ger upp.
    Mannen tycker nog att det är otroligt jobbigt att se mig lida. Att jag inte mår bra gör att han mår ännu sämre. Att göra allt man kan innan man ger upp är en bra tanke.. men ibland tvivlar man på var psyket och orken räcker till..
  • Hjartesjalen
    Katri skrev 2009-09-26 11:25:24 följande:
    Mannen tycker nog att det är otroligt jobbigt att se mig lida. Att jag inte mår bra gör att han mår ännu sämre. Att göra allt man kan innan man ger upp är en bra tanke.. men ibland tvivlar man på var psyket och orken räcker till..
    Ja det forstar jag verkligen, nar det kanns som att man bara gar i klister o inte kommer nagon vart sa kanns det verkligen som att man bara har valet att ge upp.
  • candycandy
    Katri skrev 2009-09-26 11:25:24 följande:
    Mannen tycker nog att det är otroligt jobbigt att se mig lida. Att jag inte mår bra gör att han mår ännu sämre. Att göra allt man kan innan man ger upp är en bra tanke.. men ibland tvivlar man på var psyket och orken räcker till..
    Så var det för mig också, han tyckte det var jättejobbigt att se mig lida.
    Jag undrade också hur man ska orka, men det hjälpte iaf mig att fokusera på något helt annat ett tag som kändes roligt.
    Det är viktigt med en balans och man får inte glömma bort sig själv.
    Ta hand om dig och unna dig sådant som får dig att må bra.
Svar på tråden När ska man ge upp?