Tatueringar är trashigt!

lazycat64.blogspot.com/search%3A02%3A00-07%3A00&max-results=7

Det här är min senaste tatuering. Den täcker ett misstag jag gjorde 1990.
Jag har haft lust att göra om den gamla i säkert 15 år nu, men inte haft råd. Att det skulle bli barnens namn har varit bestämt lika länge
Enligt en artikel i AB i går så skriver vi barnens namn pga att kändisar gör det, bullshit enligt mej iaf.
Jag har dessutom ett armband, med en dödskalle på ovansidan handleden och ett hjärta på undersidan.
Båda dessa betyder något för mej, de är noga genomtänkta och efterlängtade.
Mina barn är också tatuerade, de får sin första av mej i 18-års present om de vill det, och det har allihop velat.
Naturligtvis finns det fula tatueringar, det är ju bara att googla på tattoo fail, så får man bevis på det.
Men jag är nöjd med mina och planerar för nästa. Även den har en betydelse och är noga planerad. För mej tar det lång tid att spara ihop till varje tatuering så jag hinner tänka igenom mitt beslut noga

Annamamma 83 skrev 2009-10-03 16:26:35 följande:

Jag vet hur det är, jag är också allergisk.
Har hittat mitt sätt att klara av det, men visst blir jag sjuk ibland.

Ha, jag är ingen mysmamma.
Ingen tjackpundare eller kåkfarare heller.
Bara en vanlig tjej som gilla tatueringar.
Men ...alla har rätt till sin åsikt.
Känns lite märkligt också att alla, nästan är gaddade nu för tiden.
minns när jag gjorde min första, då var jag nästan ensam om att vara tjej med tatuering här i kring

Jag bor i Tanumshede och gjorde den hos Hootchie-coo, en relativt nyetablerad tatuerare här. Men jag har även diskuterat detta med killen som gjorde mitt armband, och det var inga problem enligt honom heller.
Tidigare hade jag en mindre ros, med stjälk och blad och mitt ex:s namn under.

linas fina skrev 2009-10-03 18:19:23 följande:

Om du ska jämföra så så kommer ju modet tillbaka med jämna mellanrum.
Jag hade leggings i början av 80-talet, mitten av 90 och nu igen.
Att skriva in barnens namn är förvisso inte unikt, men det var något som jag gärna ville ha, inte för att alla andra har det utan för att jag alltid bär med mej mina änglar då.
Det finns massor av tatueringar som jag anser vara jättefula, men var och en är förhoppningsvis nöjd med det han/ hon har gjort. Annars så finns ju möjligheten att göra en cover up.

Och det är just därför man ska tänka igenom det man vill tatuera in mycket noga och länge, innan man springer iväg och gaddar sej.
Chansen är större att man slipper ångra sej då.

linas fina skrev 2009-10-04 14:30:43 följande:

Jag kan förstå hur du menar.
När jag gjorde min första var det väldigt ovanligt att kvinnor hade tatueringar och tanterna glodde på mej i affären när jag gick där med tre ungar och tatuering. ( verkar som det inte passade sej riktigt)
Nu blinkar inte folk ens.
Och det är väl på ett sätt bra.
Jag önskar bara att folk tänker efter före, att man planerar tatueringarna ordentligt och att man absolut väntar tills man åtminstone fyllt 18. Riskerna att man ångrar sej minskar betydligt då , tror jag

Du är inte för gammal.
Jag gjorde min tredje nu och jag är 45.

Hur man tar smärta är iofs individuellt, men jag tycker inte det gör så farligt ont.
Den jag gjorde nu senast tog två timmar att göra och det var mycket skuggningar i redan behandlade fält. Det brände och sved en del på slutet när han hade varit på samma ställe länge, men bara under den tiden som nålen var i gång.
Min förra tatuering kändes knappt alls