När bli gravid igen?

Beklagar er stora sorg. Själv miste jag en dotter i v. 39. Vår läkare rekommenderade att vi skulle vänta en mens innan vi försökte. Hon sa att anledningen till det är bla att det tar lite tid innan hormoner kommer "i ordning" o det är ju dem som "bär" gravidteten. Men jag vet en del som blivit gravida direkt o det gått bra. Själv väntade vi en mens och sen blev gravida direkt men fick missfall i v11 så det kanske var att kroppen inte var redo plus att för psyket skull så är det bra att ha några månader bara för sitt änglabarn (och storasyskon om sånna finns :))
Men för eran skull eftersom ni ska ta prover ang er ängels död så är det ju väldigt bra att vänta.

Många kramar!

Tack för ditt svar. Jag beklagar er sorg och att även ni förlorat er dotter.
Vi ska ta det lugnt nu och skydda oss tills vi är redo och alla prover är tagna.
Får jag fråga om ni blivit gravida igen efter missfallet? Det måste varit extra tungt att gå vidare efter det? Jag beklagar verkligen!

Jag är så ledsen att höra att också du råkat ut för det fruktansvärda. Vi fick också höra att vi borde vänta en mens innan vi försökte. Vi kände oss dock inte tillräckligt starka för en ny graviditet så tätt inpå utan valde att vänta tills efter askspridningen (som drog ut på tiden pga snötäcke) och tills vi (framförallt jag) kommit tillbaka till någon slags normal tillvaro igen. Det är nu drygt 9 månader sen vi förlorade vår son (vecka 31) och jag är gravid igen (i vecka 7). Jag kan bara säga att jag är väldigt glad att vi väntade för den påfrestningen som det innebär att vara gravid igen (rent psykiskt) hade nog blivit för mycket tidigare. Nu fick jag känna mig normal och levande ett par månader innan jag gav mig ut på nästa berg- och dalbanefärd och nu hoppas jag bara att jag (och framförallt lillknyttet i magen) ska orka hela vägen fram.

Stora varma styrkekramar och lycka till med att bli gravid när ni väl känner att det är dags att börja försöka!

beklagar er fruktansvärda sorg!
vi fick våran dotter i v. 41+1 den 19/8, hon dog i magen under värkarbetet hemma. konskaterades död när dom satte ctg kurvan på förlossningen. har en tvååring här hemma som väntade på ett syskon. jag saknar idas sparkar nå enormt och vi försöker bli gravida nu, jag har precis haft min första mens. läkaren sa att det va ok att försöka på en gång. vi ska till lassarettet i morgon och få svar på mina blodprover, jag kan fråga då igen, för ett mer riktigt svar, och svara till dig va hon säger. kram

Jag förlorade oxå en dotter exakt v 37+0! Jag blev gravid efter tre månader, och nytt BF datum är den 27 nov.
Jag ville oxå bli gravid igen med en gång, helt hysteriskt!!!! men det var vad vi ville.
Det har inte underlättat förlusten på något vis, däremot har vi haft anledning att se framåt och våga tro på framtiden.... Vi har också en son som nu är 4 år.
Läkaren sa till mig också att läka fysiskt och psykiskt, men det är bara ni som avgör när det är dax för er, det finns inga förbud. När kroppen är redo, blir du gravid!
Beklagar eran förlust, inboxa gärna....

TS 4,5 månader efter missfallet blev jag gravid igen. Så jag är nu i v.32. Jag vet inte hur mycket missfallet hade i det hela men säkert en del. (Har haft 2 missfall innan) Men till julen var riktigt nere på botten, kändes som jag fick börja om o efter det blev jag starkare o starkare o inte förrän i april började jag att känna mig lite som människa igen. (Plussade i slutet av mars)
Det var jätte jobbigt med väntan men så här i efterhand kanske det bästa ändå......

Lilla Gry: Jag beklagar er sorg. Du har en poäng när du skriver om att det kan vara bra att ta sig tid att sörja innan man ger sig in i en ny graviditet. Jag och sambon är nog inte riktigt ense där, när det gäller hur snart man vågar börja försöka igen. För mig känns det nämligen som att det inte spelar någon roll om det tar två månader eller ett år - jag kommer oroa mig nåt förskräckligt oavsett.  Vi har blivit lovade fler kontroller och det stöd vi känner att vi behöver när det blir aktuellt, men jag har svårt att se hur det nånsin skulle kunna vara tillräckligt. Jag önskar dig och lilla knyttet all lycka, stor kram!

moasmamma07: Jag blir så ledsen att läsa om hur ni förlorade er dotter, jag beklagar! Hoppas det gick bra hos läkaren idag. Berätta gärna om du orkar. Kram!

MY2004: Jag beklagar er stora sorg! Jag känner igen mig så i era tankar att en ny graviditet inte skulle underlätta men förhoppningsvis ge framtidstro. Stort grattis till bebisen i magen och lycka till! Kram!

Tack för era svar!

tack Minimalla! fick veta att det inte gick att fastställa varför, psd alltså:( gjorde gynundersökning och fick ok stämpel. läkaren sa även att hon inte ser nå hinder för att skaffa barn så snart man själv känner att man orkar.kroppen klarar det om man blir gravid, annars blir man inte det, sa hon. så nu ska vi försöka och hålla tummarna att kroppen min fattar att vi vill! hon sa även att vid nästa grav kommer vi få massa hjälp, övervakning av hjärtljud, igångsättninmg osv. för att på alla vis som går minska min/vår oro.
jätte lycka till till dig och mängder med styrke kramar.

jag kände att en ny graviditet inte hade med sorgen efter vår dotter att göra. Däremot ersatte den nya graviditeten hoppet om ett barn till i familjen, det som vi blev berövade. Visst, ersättning på sätt och vis blir det hur eller hur oavsett om man väntar, och jag tror inte att oron blir mer eller mindre. Och vi kan aldrig ersätta barnet vi förlorat, vår dotter har för alltid en speciell plats i våra liv,det har snart gått ett år och jag börjar lära mig leva med det, det gör väldigt ont ännu.
Men bebisen i magen och storebror är guld värda i det här sorgearbetet!
Det negativa måste vara, att händer det nåt med detta barnet, då blir jag aldrig människa mer... så visst... kanske är det bra att vara ganska stark innan, om det händer nåt tidigt i den nya graviditeten. ärligt talat vet jag inte.... jag ville verkligen inte vänta!

moasmamma07: Vilka goda nyheter att du fick ok stämpel och att ni kan börja försöka bli gravida igen. Det låter ju jättebra att de backar upp er med de kontroller ni känner att ni behöver. Igångsättning är det enda alternativ som känns möjligt för mig just nu, men det kanske ändrar sig i framtiden. Jag beklagar att ni inte kunde få några svar på varför er dotter dog, men kanske det inte spelar någon roll? Jag vet inte hur jag kommer reagera den dag vi får alla provsvar, om de inte hittar något, det förändrar ju inte det som har hänt. Men det är klart, om det är något som skulle kunna upprepas och går att förhindra vid en ny graviditet vill man ju veta. Jag önskar er stort lycka till och hoppas jag får följa er resa mot er lilla syster eller bror och att den inte är alltför lång. Jättekram!

MY2004: Har man en gång bestämt sig för att man vill ha ett barn till, ett syskon till det barn man har så är det ju givetvis en levande syskon man föreställt sig. Jag kan känna att det vore orättvist mot Lilly att ändra våra drömmar om framtiden för att hon dog. Det skulle bli en sån extra börda att lägga på sorgen och saknaden. Sen kan man ju så klart inte bara bestämma att "vi ska ha ett barn till", men man kan önska och försöka och hoppas. Jag önskar er allt gott, kram!