Barnaga

Jag har haft en bekant vars sambo ryckte i bebisluggen eller i hårstråna längst bak i nacken när hon gjorde något dumt. Hon ansåg, precis som många i denna tråd t.ex. Höstbebis2007, att det inte var så farligt. Själv kan jag ju påpeka att jag hade nitat den som drog mig i håret, men om jag varit två hade jag inte haft den möjligheten.

Hur vore det att inte knäppa din son på handen utan istället lyfta upp och förklara? Har man väl börjat ta till fysiska metoder så.. Och ja, absolut, du kan och får anmäla mig för detta, eftersom jag anser att det är barnaga.

Jag anser också att jag har varit och gått balansgång på den tunna tråden när sonen var runt året och bet mig i kinden hårt utav bara helvete. När han väl släppte så "kastade" jag ner honom i sängen (vi satt redan i sängen så jag kastade ner honom från mitt knä ner på kudden). Kan säg att jag grät i timmar efter det, även om han hade glömt det.

Jag kan förstå att man blir rädd och gör något drastiskt. T.ex. förstå gången din son pillar i eluttaget, det första du tänker på är kanske att få bort handen. Men att göra det upprepande gånger, det är i mina ögon aga.

Så ja, i mina ögon misshandlar du ditt barn.

Jo då, idag fungerar tummen precis som den ska! :) Han var så stolt över sitt gips så!