Dålig relation efter andra barnet. Vad gör man?

Känner precis igen det. Har börjat familjerådgivning nu. Min sambo hänger med, motvilligt, men han vill väl okcså att vi ska få det bättre.... Vill ge det en chans åtminstone. Se om det går att rädda. För våra barns skull...

Jag känner mig ensam med barnansvaret o min sambo bryr sig mest om att få göra sina egna saker. Sen är man ju alltid trött också, sonen sover inte heller speciellt bra, han är 3. Kontentan blir ju att jag blir tjatig, argsint o sen är bråken igång...

Sambon tror det löser sig automatiskt när barnen är äldre, men tänk om inget finns kvar att rädda.

Ring familjerådgivning! Har ni pratat om det?

Hos oss handlar mkt om att jag vill det har barnkonceptet så mkt mer än min sambo. Han har redan två tonårsbarn o är rätt less på ungar. Han tycker det är jobbigt o inte det minsta kul. Vår son är också väldigt krävande o tjatig o aktiv. Jag var väl nog rätt snabb att övertala honom till att skaffa fler barn, utan att fatta hur mkt jobb det innebar. Känner att jag tagit mig vatten över huvudett

Eg tror jag det kommer att bli bättre här, när jag också får börja jobba lite o komma ifrån.

Men jag tänker att det är ju alltid bra med rådgivning ändå. Syrran har gått en del o säger att sånt borde ALLa gå på, för i alla förhållanden finns dåliga saker o det går alltid att få det bättre. Sen VET ju jag att jag ff är kär i min sambo cokså. Egentligen. Saknar ju honom, tex, om han är borta. Då vill jag försöka så att vi ska få det bra.

Så jag tog fasta på det. Om inte annat så kanske vi lär oss kommunicera bättre, för nu går inget fram tycker jag, o han tycker det är samma sak för honom.