Dålig relation efter andra barnet. Vad gör man?

Mitt tips är att skynda långsamt. Acceptera att det kanske är så här under en tid men att det blir bättre.
Det finns en anledning till att så många separerar när barnen är små, och det är för att det är väldigt tufft. Har man det i baktanke kanske det blir lite lättare.
Personligen tycker jag att nyblivna föräldrar nästan skulle skriva på ett kontrakt om att inte separera eller göra något drastiskt innan det yngsta barnet är 3 år, för ofta är läget helt annat då.

Er minsta är bara 7 månader, det är inte så mycket. Du har säkerligen en del hormoner kvar i kroppen och det har varit väldigt påfrestande med kolik, det är inte konstigt att du är slutkörd.
Försök få tillfällen till egentid eller vila och fundera samtidigt på om hur du vill ha det framöver.
Vill du vara ensamstående med två barn som bor växelvis, är verkligen känslorna för din man så svaga? Eller finns de där men ligger begravda under mycket praktiska sysslor?

Vår son är också krävande, han är 4,5 år och vi går hos bup med honom. Jag drabbades dessutom väldigt hårt psykiskt efter att dottern föddes och kan säga först nu, när hon är 2 år, att jag mår bra igen.

Men det handlar mycket om vad man har för inställning. Man måste helt klart jobba på relationen, det säger du själv. Och ibland måste man ta sig i kragen och ta första steget. Och sen får man jobba, jobba, jobba. Men det går inte så länge du är helt nedkörd i skorna. Först måste du få dig själv att må bra igen och sen kan du ta tag i relationen.

För att vända på det du skrev ovan, så tänk om ni separerar och du upptäcker om 5-6 år att han ändå var ditt livs kärlek och att du släppte honom?

Kattegatt: Väldigt bra skrivet!

Lot: Men om dottern inte vill ha barnvakt kanske det räcker med att någon går en sväng med henne i vagnen. Ta en långpromenad så att ni föräldrar kanske kan bara sitta och ta en fika i lugn och ro. Det behöver inte vara så avancerat.