Auorasamtal
Har en liten fråga till er som gått på Aurorasamtal! Jag e jätte nervös inför FL, väntar första barnet 15 december...oron har gått upp och ner i perioder men nu har den kommit tillbaka rejält och vill inte avta! Kommer troligtvis vara så ända fram nu...
Min fråga är: Om man gått på Aurorasamtal får man då garanterat en AuroraBarnmorska på sin Förlossning?? Vad gör dom annorlunda...typ om dom vet att man är en Aurorapatient!?
Har känt mig väldigt pessimistisk och negativt inställd till förlossningen då jag e rädd och även lite till aurora, tror inte att det finns något som kan få mig att bli mindre nervös! Känner att det kanske bara blir att jag ältar det ännu mer om jag går på aurora...? Och en del som jag hört har gått på dessa samtal har brutit ihop fullständigt när dom varit där, och en del har inte fått det stöd som dom väntade sig, blev inte alls som dom tänkt sig. För mig räcker det liksom inte att någon främmande människa säger till mig att "kroppen fixar detta, kvinnan är gjort för att föda barn och har gjort det i urminnes tider... osv"
Visst vet jag att kvinnor före mig gjort detta, jag e inte dum! Vet inte direkt vad det är jag behöver få höra men inte just den frasen i alla fall!! Någon som har andra tips på tankesätt när man blir pessimistisk??;)
Om jag går på Aurora så skulle jag önska att man fick gå runt på förlossningen och se rummen bland annat, få träffa personal, så att man kanske har åtminstånde ETT ansikte man känner igen när man kommer in. HELT AV ALLT hade man velat veta vilken BM man skulle få, och få träffa just henne innan och prata om sina rädslor och känslor. Men det förstår jag ju att det inte går...Det är ju ingen som vet vem som är på plats just då! USCH! Detta är verkligen jättejobbigt. Vissa dagar känns det bättre att prata eller skriva av sig om det men andra dagar blir det värre av det och jag kan inte släppa det!! Men men, ut ska H*N!På något vis kommer det väl att gå...
Ni som är rädda inför FL. Får jag fråga VAD det är ni oroar er för?? Jag funderar på många saker, inte bara på smärtan. Man vet ju inte hur man kommer att reagera på sån smärta... men oxå nervös för att spricka eller bli klippt! hur kommer det vara och vad kommer hända efter det? Kommer man få problem?? Tänk om man "gör på sig" inför BM och sin pojkvän i rummet!!!Fy, hemska tanke!! vet att det är jättevanligt men tycker det känns jobbigt och förnedrande på nått vis.... e nog lite pryd av mig ;) och vill därför inte heller ligga där helt naken och spreta med bena, vill ha kläder på mig ju! ;)
Det är mycket man ska stå ut med innan detta projektet" är i hamn! ;)
PUH, långt inlägg det blev, men va tvungen att skriva av mig lite, va på det humöret idag! ;)