Vägrar säga tack.

Jag tyckte det var jättegenant att säga tack när jag var liten, vet inte varför. Mina systrar var likadana och det blev INTE bättre av tjat. Min ena syster har fortfarande svårt för att tacka fast hon är snart 35. Om det är p.g.a. blyghet tycker jag att du ska försöka sluta tjata och låta henne fundera ut ett sätt att säga tack själv. Kanske ge en kram (om hon själv vill!) eller skicka ett kort efteråt.

Det är en sak att säga tack sådär, och en helt annan när man har massa konstiga vuxna, vissa främmande, som stirrar på en och kräver ett tack för en present på födelsedagen. Usch, jag mår illa bara av minnet :S
Likandant, min mamma tvingade mig att krama alla hennes polare till höger och vänster. Folks halvutvecklingsstörda makar "som gillar barn såååååååååååååååååååååååååååååååå mycket" och gammeltantstinkande gamlingar i kyrkan. Fy fasen! Jag gillar fortfarande inte när folk tar i mig p.g.a. det! Mina bästa vänner vet att jag inte vill ha en kram när man säger hej eller hejdå. Den enda jag vill kramas med är min sambo. Nej jag tror inte på att tvinga barn utan på att ge positiv uppskattning istället och visa gott exempel.

Ja det är just det jag menar, att det finns andra sätt. Jag bävar inför den dan jag får barn för jag vet hur opedagogiska många av mina syskon är. De säger "ge mig en kram nu!" och våldskramar syskonbarnen samt tillrättavisar och kör med skamtaktiken ifall syskonbarnen inte tackar för presenter på det sättet de vill. Jag vill gärna uppfostra mina barn själv utan själsliga sår :(
Ifall barnet är blygt kan man ju göra så att den själv får gå runt och säga tack i egen takt istället för att behöva kråma sig inför en gloende klunga vuxna.