Hur räknar man ut underhåll?

Det är väl även utpressning om en förälder vägrar betala mer än minimum, trots god försörjningsförmåga, bara för att h*n anser sig vara likvärdig som boendeförälder. Varför inte ta sitt ansvar och försörja barnen efter förmåga även om boendet inte är på det sätt man önskar? Den man straffar, om man inte betalar det man ska, är inte boendeföräldern utan de barn man påstår sig älska.

För minst hundrade gången : Jag anser att alla föräldrar ska betala för sina barn efter barnets behov och efter sin förmåga. Utan undantag. Jag anser också att ingen förälder ska betala den andra förälderns privata levnadsomkostnader.

Däremot är det INTE utpressning att låta bli att betala, eller för den delen, att vägra umgänge. Utpressning blir det då man ställer barns olika rättigheter mot varandra (eller barns rättigheter mot föräldrarnas rättvisa, eller överhuvudtaget då man ställer upp irrelevanta villkor för att tillgodose barnets rättigheter.

Då har man faktiskt inte fattat vad en rättighet är!

Själv har jag frivilligt betalat ett högre underhåll än vad jag är skyldig till (och högre än vad jag tror den faktiska kostnaden varit), även under den period då mamman ägnade sig åt umgängessabotage.

Skälet till det är helt enkelt att det inte är, på något sätt, ok att ställa barns rättigheter mot varandra. Det faktum att mamman kränkte barnets rätt till mig ger inte mig en frisedel att inte försörja barnet. Vårt barn har samma rätt till försörjning, oavsett att hans mamma är en förbryterska.

Med precis samma logik anser jag att det är ett sadistiskt brott och skadligt för barnet då en förälder ställer krav på högre underhåll för att sköta umgänget.

Såna föräldrar anser jag, rent principiellt, hör hemma i fängelse. Sen vore det kanske inte det bästa för barnet om den föräldern hamnade i fängelse, men det förhindrar inte att jag anser att de egentligen skulle ha förtjänat det.

Jag har upplevt umgängessabotage på nära håll och har otroligt svårt att förstå de bf som hellre startar bråk än prioriterar umgänget.Hellre saboterar umgänget än pengar.

Richolich beskriver det så bra. håller också fullständigt med att det är ynkligt att inte betala för sina barn, självklart, men samtidgt MÅSTE det viktigaste vara att barnet ges tillfälle till bra och nära umgänge med BÅDA föräldrarna och ett sådant litet barn som vi diskuterar här har ju inga preferenser vad gäller kläder ,dyr mat etc etc OCH det går utmärkt att de allra flesta månader klara sig på ub och bb.

Jag har ju en tioåring som jag lätt fixar på de pengarna de flesta av årets månader.

Anonym (från annan tråd!) skrev 2009-10-16 11:16:49 följande:

För det första så säger LAGEN att föräldrarna ska bidra till barnets försörjning utifrån sin ekonomiska förmåga. FK's system är till för de uf som är fattiga.

För det andra så är FK's summa hälften av barnets minibehov (soc.bidragsnivå) efter att bb dragits av. Vem hade du tänkt ska betala andra halvan om bf har riktigt låg inkomst? I praktiken blir det barnet som får betala genom att äta havregrynsgröt och gå i dåliga kläder.

För det tredje så är barn små under en väldigt kort tid, tala om för en tonåring att uf vill inte betala för dennes basbehov fast h*n tjänar multum och du har en väldigt missnöjd tonåring.

Vi diskuterade ju en treåring här. Det är klart att en tonåring kostar mer.

Jag har som sagt en tioåring och går runt på de pengarna de flesta månader men nu har jag hög inkomst och förväntas ju själv lägga till lika mycket eftersom vi BÅDA ska bidra lika mycket til lbarnets försörjning.Det är inte alltid jag behöver göra det!

Mitt barn har en dyr hobby so m dessutom innebär lägerverksamhet på somamren. Jag har (efter att ha sett en nära vän totalt sabotera kontakten med uf genom att dra det till rätten och ändå få väldigt dålig utdelning) bestämt att inte göra så.
Pappan betlar för det mesta hälften av aktivteter ,utrustning och läger men långt ifrån alltid.När han inte gör det så är jag ju glad att jag ändå kan ge barnet det.

Vi har nu varit separerade i 7 år och jag ser att jag gjort rätt då barnet har en väldigt nära relation med sin pappa trots att det bara är vh och lov (pga boendeavstånd)

Nu har jag ju möjligheten pga hög lön att ge det extra själv men helt ärligt så har pengarna (ca 2400/mån) räckt bra, kanske blir det skillnad om några år då hon blir tonåring.

Anonym (från annan tråd!) skrev 2009-10-16 13:55:46 följande:

Du missar hela poängen. Båda föräldrarna ska INTE bidra lika mycket. Föräldrarna ska bidra i relation till sin ekonomiska förmåga, dvs den förälder som har bäst ekonomi ska betala mest.

För dig och mig som har bra inkomst är det inget problem att lägga lite extra pengar på barnen när det behövs. Men en bf som har en inkomst före skatt på runt 15.000 har inte den möjligheten. Den bf har förmodligen inte ens råd att lägga 1273 kr per månad på sitt barn. Hade h*n istället varit uf så hade h*n bara behövt betala ca 950 kr per månad tex eftersom samhället går in och stöttar uf ekonomiskt.

Skönt att höra att fler förespråkar samma som jag.

om tex båda föräldrana har det tajt med ekonomin så får båda samsas om och vara ekonomiska i det man ska köpa till barnet.

Då är det nästan annu viktigare att man samarebetar om barnets försörjning så att båda kan ha så mycket kvar för att ge barnet det som det behöver,  inte fjanta sig med varsinna kläduppsättningar, och sånt.. utan samarbeta för att barnet och givetvis så gynnar det båda föräldrana få ha en bättre ekonomisk situation.

Om man är bf och har låg inkomst.. vet vad jag talar om då jag hade mindre än dessa 15.000 som anonym pratar om jag hade 11300 FÖRE skatt.. och 4 småbarn att försörja varav 2 blöjbarn och en som fick ersättning (svindyrt) och en som är laktosintollerant... medans uf samma år kramade in 450.000 /år då kan man verkligen undra om umängeträtten har större betydelse än barnens försörjning.

Tackar gud att det fanns bidrag att få men det var långt ifrån det räckte hela månaden... fick vända på varje krona.

Uf vägrade att betala en krona mer.. han gjorde avdrag på underhållet så fort han fick möjlighet och om det är för att han var tvungen ekonomiskt har jag svårt att tro.
Har svårt att tro att man MÅSTE göra det när man får tillbaka 34000 på skatten.

Så alla är inte så snälla att det bara är att be den andra föräldran om att hjälpa till...

Nej ,jag missar inte poängen, jag förstår att e n föräder som tjänar mer ska lägga mer MEN jag försöker säga att jag tycker man klarar sig bra ändå om det nu är så att uf vägrar!!! Det är inte alltid jag har "behövt" lägga till "min andel"! Ca 2400 per månad borde man klara sig bra med e n treåing och då betalar bf inte ett öre( bb och uf enbart blir den summan per månad)

men tänk om man inte vill fråga efter mer varje månad?
Ska man verkligen behöva efterfrggåa mer varje månad?

Hur skulle det kännas... då blir man ju som föräldera beroende om en annans välvilja fast det handlar om ett barns försörjning.

Ska man varje måand behöva krypa för att få det som behövs till barnets försörjning?
Varför inte sticka till det på en gång då?OM du enbart lägger 2400 kr/mån på en 10åring så har du kanske inte räknat med allt som barnet kostar.

kan inte se att jag pratat om utpressning, jag har pratat om umgänge och barnets försörjning går hand i hand

båda sakerna står i föräldrabalken.
Alltså är båda lika viktiga.

inget är mer eller mindre viktigt.

många andra saker står under olika kapitel i lagen som de som bedriver ekonomiska brott och de som mördar någon, reslutatet är ändå att de hamnar i fängelse.

alltså ser man lika viktigt på sakerna trots att det är totalt att det är står under skilda kapittel i brottsbalken...

Helheten är viktig.
Man kan vara en superrik och generös förälder men samtidigt inte klara av det psykiska att vårda barnet.
Eller en fattig förälder som ger barnet det absolut bästa trots fattigdom, rätt åsikter och omtanke mot medmänniskor.

Anonym (från annan tråd!) skrev 2009-10-16 14:46:41 följande:

Med tanke på att 1273 är hälften av barnets minimibehov efter att bb är bortdraget så "klarar" man sig inte bra på 2400 i månaden. Du tänker förmodligen bara på kläder och mat. Du glömmer bort alla andra kostnader som dagisutflykter, kalaspresenter, försäkring, barnomsorg, ev glasögon eller mediciner, barnets del av hushållets gemensamma kostnader (el, värme, etc) etc. Då har vi inte ens kommit in på inkomstbortfall vid vab som för oss höginkomsttagare rör sig om rätt mycket pengar.

Och det är fortfarande inget problem för oss höginkomsttagare. Däremot är det problem för barn till bf som är låginkomsttagare.

Jag är bf till tre barn och har turen att vara höginkomsttagare. Barnens uf tjänar ungefär samma som jag och är dessutom sambo vilket gör att han delar på boendekostnader och andra fasta kostnader med någon annan. Han betalar 1273 per barn direkt till mig och tycker att han då har fullgjort sin försörjningsplikt.

Eftersom jag har tillräckligt med pengar så är det inget problem för mig att ge barnen allt som du just räknade upp (datorer, tv-spel, fritidsaktiviteter, nya kläder) plus biobesök, utflykter, utlandssemester, etc. Det jag funderar över ibland är att uf hela tiden ger barnen minsta möjliga, ingenting får kosta pengar när det gäller utflykter och aktiviteter, barnen får inte följa med på hans och sambons utlandsresor (flera ggr per år), semestern tillbringas i lånad husvagn. "Barnen" är 12-17 år och de ifrågasätter starkt hur han prioriterar, inte till honom naturligtvis men till mig och till sina kompisar. De ser hur han snålar till dem samtidigt som han lägger mycket pengar på sina egna nöjen. Inte helt optimalt om man vill bygga en bra relation till sina barn...

Det är så tråkigt när uf resonerar så. Tråkigt för barnen och tråkigt för dig som får höra deras besvikelse.
Barnen får verkligen ingen bra relation med uf även om umänget funkar.

Så det är just det att barnets försörjning och umänge går hand i hand.
Även om uf har haft bra umgänge med dem så lär själva kontakten inte vara toppen trots detta då barnen börjar ifrågasätta saker själva.

Kan man ändå trots tvång få uf (eller i vissa fall även bf) att förstå viktigheten i detta så kan man då man hjäpla barnen att få bästa möjliga kontakt med sin uf.

Detta bevisar ju det jag hela tiden hävdar att umänge och försörjning går hand i hand.

Hej allihopa,

Tack för alla intressanta inlägg! Det verkar som om det här med underhall har lugnat ner sig lite och han verkar villig att betala. Kanske var det pga att han sag en advokat ocksa som troligtvis sade (precis som sina kompisar som sitter i liknande sits) att 3000 är ingenting jämfört med vad han tjänar och jämfört med vad de i hans land brukar bli skyldiga att betala.

Ett tips till alla i liknande situation. Min advokat sade att man bör aldrig förhandla till att uf betalar sporter eller liknande allteftersom för det blir ofta problem, da uf kan säga att han inte tycker den sporten är lämplig och tänker därför inte betala, likasa med kläder etc.

Jag kommer nu göra en ny fraga i forumet ang umgängesrätten för att se hur andra i liknande situation (mamma-pappa i tva länder) har gjort. Tack alla!

Kvitto kan han se sig i månen efter, mitt ex ringde till försäkringskassan för att fråga hur han skulle gå till väga för att få det och de hade skrattat åt honom (sa han).

Enligt svensk lag är minimum på underhåll 1273 kr i månaden för ett barn så det rä det minsta han bör betala.
Annars kan du ringa försäkringskassan och fråga hur man ska räkna ut underhåll efter behov.
Vägrar pappan att betala kan du få underhållet (då blir det 1273 kr) från dem och så kräver de pappan på pengar sen.

Jag läste bara din trådstart så om jag gett dig samma svar som någon annan ber jag om ursäkt.
Med tanke på era skillnader i inkomst kan jag tycka att han bör betala mer, men enligt min erfarenhet är det sällan det sker frivilligt utan då får du stämma honom.