Känsligt barn som har svårt för övergångar

Hej, ansluter mig hit. Blev så himla glad när jag har läst genom detta för ibland känner jag mig så ensam gällande min dotter. Hon är ett känsligt barn, svårt med ljudintryck, stora grupper och nya människor. Ingen i min bekantskapskrets har samma "problem" så detta gör att jag känner mig just ensam i min frustration och oro.
Hon började på dagis i mitten av augusti, i starten var det okej, hon grät men var nöjd under dagarna, sov bra och åt bra. Sista veckorna har dock personalen berättat att hon varit orolig, gnällig, sovit dåligt och verkat otrygg. Jag blir ju helt bestört och undrar så klart om det är något fel på henne. MEN! Då blir jag ju så glad när jag läser dessa inlägg (förutom vissa) då jag känner att det visst finns fler.

Känner inte riktigt igen alla egenskaper hos de barn som är "spirited children", min dotter är inte hyperaktiv, snarare tvärtom, tycker om att bläddra i böcker och ha lugn och ro omkring sig.

Hur har ni, som har ljudkänsliga barn, gjort för att underlätta detta? Min dotter reagerar jättestarkt på t ex hostningar, vilket är svårt att undvika . Hon får också för sig att vissa leksaker är "farliga".

Sorry för det långa inslaget i diskussionen...

Glömde tillägga att hon är 1,5 år, lite yngre än vad era verkar vara...

Tack Isviol! Har din son gått på dagis? Jag tycker det är superjobbigt att personalen reagerat på hennes ljudkänslighet och att hon är orolig. Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på det och vad jag ska göra? Hur ska jag få henne vara mer trygg. Hon är fortfarande så liten, såklart försöker jag resonera med henne (som t ex när hon gallskriker när någon hostar) men det känns inte som hon kan ta in det.

Som Isviol skriver, min dotter är verkligen inte hyperaktiv så beskrivningen av ett "spirited child" som jag läst om här på FL stämmer bara delvis in.

Jag är jättefrustrerad och ledsen över detta och känner mig villrådig. Men det är dock skönt att höra att det finns fler och det går bra för dessa barn när de blir äldre!

Siili; tack för dina ord. Det känns skönt att höra någon som känner igen sig i min dotter. Jag känner också igen mig själv gällande vissa egenskaper hos min dotter, att hon är försiktig och blyg, det var jag också, men denna rädsla och oro hon har känner jag inte igen.

Jag bävar för 1,5-årskontrollen. Vi gjorde ett försök för några veckor sedan men fick ställa in mötet då min dotter blev helt hysterisk av att bara komma in i lokalen. Vet inte hur vi ska tackla det nästa gång. Någon som har något tips på att lugna sitt barn gällande främmande vuxna?

Isviol: Ja, tydlig separationsfas vid 15 månader och NU! Hon har visserligen alltid varit känslig för att bli bortlämnad men vid dessa faser har det varit värre än förut. Mormor och morfar funkar men hon är inte helt tillfreds med situationen då vi har dem som barnvakt.

Bra råd kring diskussion med personalen. Idag berättade en förskolelärare att barngruppen blivit lite större samt att en pojke biter ALLA ofta (hon har själv kommit hem med bitmärke). Hon har också varit krasslig sista tiden och allt detta kan ju förstås bidra till oroligheten.

Sömnen är också orolig, har varit sedan några månader tillbaka, men det är väl rätt vanligt så det är väl bara att acceptera även om jag ibland är förödande trött.

Det låter himla skönt att er dagispersonal är accepterande kring att vara känslig. Jag hade gärna fått sådana kommentarer för att bli lugnad.