Fastnat i svenska skuldfällan?

Fast du talar inte om gamla skulder här. Du talar om sk. factoring. När det handlar om skulder, alltså förfallna skulder så är det i princip aldrig 70 %. Vi vet förstås inte hur bolagen säljer och köper sinsemellan, det är naturligtvis inte offentliga uppgifter, men vi ser att när det gäller stora skuldstockar från ex. landstinget eller kommunen el. andra mer offentliga institutioner så rör det sig om ca 10 %. Bolagen har sedan rätt att driva in skulden i sin helhet enligt avtal. Detta är också en av anledningarna vi kallar det skuldindustrin. Det är en industri, som utan att tillföra något mervärde, ändå har lyckats hitta en nisch att överleva på. Och överleva gott skulle jag säga.

Följande uppgifter kommer från bloggen
superskuldsatt.blogspot.com
och personen bakom den bloggen har i sin tur hämtat uppgifterna från allabolag.se

"På allmän begäran så tänkte jag fortsätta min serie om inkassobolagens inkomster. Faktiskt väldigt intressant information. Det man måste tänka på är dock att ett bolag som AK-inkasso. Har verksamhet i flera länder, det är bara siffror som de redovisar i sitt svenska bolag som jag kan se.

I Sverige har AK, flera bolag registrerade:

AK Portfolio Holding, som utan anställda omsätter 192 771 000:-. Roligt att se är att de har en soliditet på -26.79%. Den som inte känner till vad det innebär kan jag kort säga att de har en betalningsförmåga på minussidan.

AK kontotjänst AB, som endast sysselsätter en person.
Omsätter: 124 299 000:-
Resultat: 82 215 000:-
Tillgångar: 342 093 000:- varav 338 410 000:- i eget kapital.
Redovisade personalkostnade för den enda anställda, 1 879 000:-

AK Inkassotjänst Aktiebolag.Har 89 anställda.
Omsätter: 107 999 000:-
Resultat: 31 669 000:-
Tillgångar: 187 249:- varav -14 648:- i eget kapital.
Omsättning per anställd: 1 213 000:-
Kostnad per anställd: 497 000:-

Intressant, AK inkasso, har alltså över 100 miljoner i skulder. medan AK kontotjänst (de har samma VD) har över 300 miljoner i tillgångar, kan det vara så att de blåser skattemyndigheten på pengar genom att låna av sig själv fram och tillbaka. Det finns ju många sätt att komma undan skatt för pengar man har i ett företag, ett sätt är att starta flera bolag och låta pengar flyta mellan bolagen. Men det skulle väl inte AK göra??? På fattiga riddares forum finns mycket att läsa om detta bolag.

Nästa bolag jag kommer skriva om är Lindorff, men det gör jag en annan dag, det är lite mycket information, som jag måste sätta mig in i. Men jag kan säga så mycket som att om AK har flera bolag för att gå runt skattemyndigheten, så har Lindorff totalt 11 bolag, som heter Lindorff, det kan ju naturligtvis finnas fler som heter något annat. Av dessa elva bolag så har några ingen verksamhet men heller inte några pengar i större utsträckning, men de andra... vi snackar ett bolag som har så mycket pengar så Intrum ser ut som en skolpojke i andra klass, som ska slåss mot killarna i nian... "

Så nog kan vi tänka oss att det ligger ett uns av "blodpåse" tänkande i hela förfarandet? Någon betalar dessa pengar. "Någon" är mängder av sjukskrivna, av vuxna barn, av arbetslösa, av konkursade, av personer med enorma tragedier att hantera i livet, människor som ja ni fattar...

Att man sedan kan tjäna pengar på hela förfarandet är naturligtvis en lagstiftningsfråga och då främst via Utsökningsbalken och en förändring av Kronofogdens uppdrag. Att företag GÖR är inget att orda om, att samhället inte bara TILLÅTER utan också ställer sig bakom med statliga tjänstemän med långtgående, och då menar jag långtgående, integritetskränkande befogenheter är en helt annan femma.

Som tur är så börjar våra lagstiftare vakna. För varje år som går läggs fler och fler motioner, från alla riksdagens partier, som hör ihop med frågan. Fler och fler råkar illa ut och fler och fler börjar vakna och inse att "skuldtrippen" man skickar på människor som inte haft förmånen att förskonas från livets skuggsidor kanske inte håller.

Men som vi ser här så är Luthers tolkare som sagt ständigt närvarande. Lyxfällan, som många här går efter, hör hemma på bästa sändningstid i TV. Verkligheten är något helt annat.

Anonym (isammasits) skrev 2009-10-17 20:39:31 följande:

Vad roligt! Hoppas det löser sig för dig! Jag håller tummarna! Lycka till!

Anonym (isammasits) skrev 2009-10-17 20:53:03 följande:

VIKTIGT! Gäller det AK skulle jag vilja att du kontaktade mig. Det gäller f.ö. alla andra som läser och som vet med sig att AK kräver dig på pengar.

ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Jag håller med dig, så är det. De är endast ett symptom. Sjukdomen ligger i UB och KFMs uppdrag.

Bra. Spännande.

Men här handlar det inte om att tro. Här hanlad det om att veta. Och för att vi ska få likadana referenser och tala utifrån kunskap så kan jag tipsa om KFMs rapport 2008:1 "Alla vill göra rätt för sig". Om KoVs PM 2003:04 "Överskuldsättning". Och riksdagens särskilda utredares delbetänkande "Vägen tillbaka för överskuldsatta". Så behöver vi inte tala om vad olika uppfattningar det finns utan om hur verkligheten ser ut. Det blir liksom enklare då...

Anonym (h) skrev 2009-10-17 21:48:16 följande:

Det är så det ser ut för det mesta. Det handlar om nätverk, om omständigheter om tillfälligheter och om tillkortakommanden.

Jag upprepar, vi kan inte diskutera med "Lyxfällan" som referens. Den hör som sagt hemma i TV, på något vis som underhållning, men det är inte verkligheten.

*suck* kan du berätta för mig var man tar ett lån? Vilken bank kan man gå in i och ta ett lån?

Det är inte att märka ord. Det är att subtilt och mycket svårfångat sätt att prägla uppfattningar när man säger "Ta" ett lån.

Vad det handlar om är att någon ansöker om ett lån. En annan, den som har all behövlig information och också besitter makten, godkänner ett lån. Beviljar ett lån.

Genom att konstant säga att någon tar lån lägger man en hinna av större ansvar än vad det rör sig om.

Om man säger att någon ansökt och någon beviljat ett lån blir också ansvarsfördelningen enklare att se.

Så jag tycker inte det är att märka ord.
läs mer
insolvenssthlm.blogspot.com/2009/06/ord-praglar-uppfattningar.html

Hebo1
mee too...

Trevlig kväll alla. På återhörande!

//Ulrika Ring
Insolvens Stockholm
insolvenssthlm.blogspot.com
www.insolvensstockholm.se
ulrika.ring@insolvensstockholm.se

Anonym (så kan det gå) skrev 2009-10-17 23:22:23 följande:

Vilken klok, insiktsfull och ödmjuk uppfattning du ger uttryck för i ditt inlägg! Att inte döma utan se att saker kan hända "den bäste" utan att det för den skull ska fördömas.

Problemet är stort. Och att avfärda det med svartvita kommentarer bär inte framåt till problemets lösning. Människor, MÄNNISKOR, far illa idag. På ett sätt som landet vi lever i är vana vid. Att säga till någon som far illa att "du borde gjort bättre - annorlunda - tänkt dig för" o.s.v. är inte problemets lösning.

Jag bugar (eller niger eller vad det nu är man ska göra), lyfter på hatten åt "Anonym (så kan det gå)" och ger dig MVG i analytisk förmåga. Kloka ord som förtjänar uppmärksamhet.

Jag ska avsluta (igen) kvällen med en ytterligare berättelse.

"Ett exempel på en närståendes (brors) situation. Han är sjukpensonär, 57 år gammal, och har för endast några år sedan genomgått en årslång behandling för en livshotande sjukdom. Den lyckades, däremot gick hans ekonomi i spillror, banken utmätte hans bostadsrätt och sålde den på exekutiv auktion, naturligtvis med flera hundratusentals kronor i förlust. Nu har KFM en stående utmätning omfattande drygt 6.000 SEK i månaden på hans sjukpension, han själv är bostadslös och varken kan eller får teckna ett hyreskontrakt. Förstahandskontrakt är inte att tänka på i dagens Sverige då han har betalningsanmärkning, trots allmännytta (egennytta borde det heta) och faktumet att han aldrig någonsin haft en hyresskuld. Andrahandskontrakt går inte heller då ev. uthyrare ju snabbt ser att min brors betalningsförmåga efter kronofogdemyndighetens härjningar är minimal.

Han som arbetat hela sitt liv utan gnäll och gnöl sitter nu, 57 år gammal och fortfarande sjuklig, på bar backe utan en endaste möjlighet att få gehör hos den ansvarige myndigheten Kronofogden. Där slår man bara ifrån sig och hävdar att "man följer normen." Att denna norm skulle vara felaktig är det dock ingen som överhuvudtaget reflekterar över. Detta är inget annat än ett gigantiskt svineri. Man kan ju tycka att det knappast skall vara i Kronofogdens intresse att ställa vanliga människor på gatan, utan istället tillsammans försöka hitta en lösning, men icke.........Man blir så förbannad!"

De som tror att det här är en enstaka berättelse i Sverige har inte riktigt förstått problemet.

Igen, fantastiskt inlägg!

//Ulrika

Jag är inte säker på vad för poäng du försöker illustrera med det här exemplet? Jag tycker instinktivt att border 1 blev utsatt, pga ett i konsekvenser långtgående pojkstreck, och kanske att hade vi haft ett annat system så hade det inte landat så hårt på hans axlar. Så för mig så ligger det fortfarande på systemnivå.

Jag tycker också att det ändå verkar finnas en förståelse för problemet hos många av er. De som överkonsumerat kan ha det som de har det. De som råkat ut för olika saker är det synd om och dessa borde få hjälp.

Nästa steg är att ni måste förstå att det oftast är just "råkat ur för" som är problemet. Det är den absolut största gruppen personer med den här problematiken. Den bilden bekräftas av KoV av Regeringen av KFM. Det är människor som hamnat snett och som kostar samhället mängder med pengar. Och jag menar MÄNGDER.

Det är mycket möjligt att ni har lust att betala miljarder efter miljarder, som jämförelse beräknas den totala kostnaden för barnbidrag vara ca 26 miljarder/år tor jag det var - överskuldsättning kostar skattebetalarna 30 - 50 miljarder/år och då är det LÅGT räknat, vore det inte bättre att staten drog sig ur hela eländet, gör som i andra länder driver in statliga skulder, och lämna hela frågan om privata avtal till de som ingått avtalen? Alltså, som i andra länder, säga "...well. du ansökte och du beviljade då får ni reda ut det själva också, kom inte till oss och gnäll! Gör om gör rätt!" Och så kunde man dubbla barnbidraget i stället? Eller bygga vägar, eller bättre skolor, eller eller eller..

Oavsett hur man vrider på saken och hur mycket av moralist man än är så kvarstår, har du lust att betala 30 - 50 miljarder per år till något som tom myndigheten som verkställer säger "det här är rena dumheterna"?

Anonym (tn) skrev 2009-10-18 12:58:00 följande:

Men Men men din åsikt har ingen verklighetsförankring. Problemet är fast man inte har råd så kan man köpa! Därför att den som beviljar en kredit eller ett avtal är den som sitter på makten att bevilja eller avslå. Om du funderar en stund kanske du kan försöka förklara varför det är så?

Varför vill långivare och avtalsbeviljare låna ut och bevilja avtal till sådana som det står klart och tydligt att dom inte har råd?

Och att man ska ha någon bakgrundsinformation innan man uttalar sig är väl ganska självklart? Jag skulle inte börja tala om för en mekaniker hur en motor är uppbyggd om jag inte hade kunskapen.

Bara att du säger att om man inte har råd så kan man inte, visar att du inte har den bakgrundskunskapen. Idag är det per definition så att även om du inte har råd så kommer något vilja låna dig pengar, varför tror du att det är så? För att de företagen är en ny variant av välgörenhet? Eller kan det vara något annat?

Läs själva på Kronofogdens hemsida
www.kronofogden.se/nyheterpressrum/nyheter/2008/nyheter2008/overskuldsattningettsamhallsproblem.5.19b9f599116a9e8ef36800023085.html

och igen om tom myndigheten flaggar för hopplöshet för den som hamnat där tror ni inte det kan vara värt att lyssna på vad dom säger?

Överkonsumtion står inte ens med på Kronofogdens lista över orsaker som skapar det samhällsproblem vi talar om här. Och då är det Kronofogden som arbetar med just de individer vi talar om i denna tråd.

Så nog tror jag det lyfter diskussionen en aning om man har korrekt bakgrundskunskap.

Anonym (tn) skrev 2009-10-18 13:40:50 följande:

Nej du gör inte alltid ett val. Du väljer att ANSÖKA om en kredit, någon annan väljer att BEVILJA krediten (om vi nu ska begränsa oss till enbart krediter). Den som ANSÖKER kan ha som incitament att klara hyran exvis. Att bli hemslös är ingen hit om någon nu trodde det. Men vad är incitamentet för den som BEVILJAR krediten? Är och borde inte ansvaret vara delat? Mellan ANSÖKAREN och BEVILJAREN?

Är en misslyckad kredit i alla lägen endast ANSÖKARENs ansvar? BEVILJAREN står helt utan skugga?