Vanligt att diskussionerna hamnar här, vad som är rätt och fel att göra. Är det här otrohet? Är det här otrohet? osv...
En mer intressant diskussion vore varför man ska tycka något överhuvudtaget om en annan människas sexliv (Det är alltid andra och egna människor, oavsett om det är ens föräldrar, ens barn, ens partner eller en främling). Att man kliver utanför sig själv och ska styra och ställa vad någon annan får eller inte får (ovasett formen av relation) utifrån sina egna värderingar om vad som är bra eller dåligt, rätt eller fel?
Man brukar säga att kärlek kommer och går, medans vänskap består. Om vänskap är mer bestående än kärlek, borde man då inte ta efter vänskapsrelationers premisser med sig in i kärleken? Kanske finner man mer av kärlekens natur där, för vänner emellan bryr man sig inte om ev porrsurfande, eller onanerande.
Varför tycka när det enklaste är att inte tycka. Tycka skapar konflikter och problem, att inte tycka gör det inte. Att tycka leder till minskad öppenhet och minskad ärlighet, då man får smyga med det man tycker om, att inte tycka leder till ökad öppenhet och ärlighet, man behöver inte smyga.
Innan man blir tillsammans så har båda parter haft ett eget sexliv, efter relationen kommer båda ha ett eget sexliv, ingen av dom tycker att det är något konstigt eller fel med det. Men under relationen ska det vara ett djävulskt tyckande med tillhörande kontroll...
Snacka om att skapa problem för sig själv och relationen. Kärleksfullhet verkar vara underordnat allt annat. Tycker det är synd...