Jag hade inte lämnat dom ensamma. Finns ju en anledning till att han slåss och för att ta reda på det så behövs ju uppsikt.
Så här har jag gjort: delat på dom så länge det hållt i sig, dvs ha minst ett av barnen med mig dit jag ska och det genom lek/uppmuntran att vara med och hjälpa till så att dom inte ska känna sig utsatta på något sätt.
När slagen väl är ett faktum har jag lugnt satt mig i nivå med lillebror (just nu mellan) och pratat med honom om att inte slå/bita. Han får bli arg och gett exempel på hur han få bli arg, men betonat att slå får han inte göra.
Pratat med storasyster om vad som skett (man får ju vara listig med frågorna) och även sagt till henne att hon inte få retas/utesluta etc och att det är därför lillebror blir arg. Oftast. Gett henne alternativet att vill hon vara helt ifred får hon gå till sin sägn och sätta sig där (vi har regeln att vill man vara ifred i sin säng så får man).
Har även sagt att istället för att ge igen så kan hon bara gå därifrån om han slår henne oprovocerat.
Det har tagit tid naturligtvis, som med allt som ska läras in, men nu har vi två som kan lösa sina konflikter genom att prata, även om dom också bråkar (tålamod tryter naturligtvis för alla).
Vilket som, uppsikt och lugn samt att se vad som utlöser det och inte bara ge en skulden är vad jag tror på.
