Gör jag fel som ger min 4-åring Coca Cola?

Man får vara hur "nyttig" som helst med sitt barn - så länge barnet får vad det behöver (i både näring, kärlek och omvårdnad). Man får ge sitt barn enbart hemodlade grönsaker och enbart hembakat bröd och enbart hemgjord saft och enbart opastoriserad mjölk från kossorna i grannens lagård om man vill. Och läsk är sannerligen inte nödvändigt, även om jag tycker att "måttliga mängder då och då" inte är så farligt.

Men det är skillnad på detta, och på vad man kan kräva av sin partner. Vill man att barnet t ex bara ska äta vegetariskt och hembakt, aldrig få läsk osv, måste man komma överens om det INNAN man får barn. Man kan inte komma sen och gnälla. Man har självklart rätt att ställa krav på en någorlunda sund livsstil, men har man så specifika krav (inget kött, hembakt, små eller inga tillsatser etc), MÅSTE man ju hitta en partner som tycker att det är lika viktigt! Annars kommer samarbetet att gå åt skogen om man inte kan kompromissa - det säger sig självt. Jag skulle inte låta mitt barn leva på halvfabrikat och läsk och vill inte att dess pappa heller ska göra det. Men inte fan att jag ställer mig och bakar (om jag inte hinner) eller förbjuder allt vad läsk eller snabbmat heter, bara för att min partner tycker det! Särskilt om vi inte lever ihop längre...

Skulle hembakat bröd och hemodlade grönsaker (t ex) vara så viktigt för honom, får han väl ställa sig och baka/odla själv. Eller bilda familj med någon annan...

Så nej TS, du gör inte fel. Snarare undrar jag vad det är för fel på barnets pappa som reagerar så starkt över två glas läsk i månaden. Hade ungen fått läsk varje dag, hade jag förstått reaktionen bättre!

Och att antyda att det är barnmisshandel... Snacka om att sakna perspektiv. Självklart har ditt ex rätt till sin åsikt, men det låter nästan lite respektlöst av honom, samt att han inte verkar ha en susning om vad verklig barnmisshandel eller vanvård är!

Däremot skulle jag - om jag var du, TS - inte ge barnet läsk bara för "att", eller bara för att han inte ska "hinka" i sig som vuxen. Så behöver det inte alls bli. Jag drack inte läsk förrän jag var kanske 6 år och drack högst något glas i veckan under min uppväxt. Jag dricker inte mer idag, snarare mindre.

Poängen är ju att alla har ju olika uppfattningar om vad som är nyttigt/onyttigt. En del tycker att för mycket fett är det värsta, andra tycker för mycket kolhydrater, åter andra både och osv.

Att vilja leva på ett visst sätt själv och att ge eller inte ge sitt barn vissa saker själv, är en sak. Att försöka överföra sina värderingar på andra, är däremot något annat. Nu menar jag inte att du gör det, men det är ju det som är problemet för TS... (och flera andra). Kontrollfreak till partners, vars uppfattning om ordet "kompromissa" är att: "du ska göra som JAG vill" (typ...)

Dock håller jag med dig på vissa punkter. Varför måste "fredagsmys" betyda att man stoppar något i munnen? Men det är fortfarande upp till varje familj/förälder att avgöra. SJÄLVKLART finns det föräldrar vars kost och livsstil inte alls är bra för barn - föräldrar som helt enkelt bryr sig för lite eller saknar kunskap. Men inget barn har dött av några morötter eller en skål popcorn till helgen!

Fast det handlar väl inte om att "backa" i det här fallet. Pappan behöver inte ge barnet läsk. Och det bör ändå inte ges i för stora mängder.
Men varför ska han lägga sig i vad mamman ger barnet - två gånger i månaden - när de inte ens lever ihop längre?

Det finns mycket som inte är nyttigt eller nödvändigt. Pappan ger säkert barnet nåt som TS tycker är "onödigt". En glass för mycket i månaden eller spelar dataspel 5 min för länge varje kväll - vem vet?

Vem bestämmer vilka krav som är "rimliga"?

Visst, men om har väldigt specifika krav och inte kan släppa på kontrollen alls, eller kompromissa, blir det svårt att få det att fungera.

Som TS skriver själv - han behöver inte kompromissa. Att försöka bestämma över den andra förälderns liv, är inte att kompromissa.

Men självklart kan ungen leva utan läsk - det är väl inte det frågan handlar om?

Och det verkar ju inte bara vara läsken han stör sig på, för övrigt. Hade jag varit TS, hade jag kunnat tillmötesgå honom där för jag tycker själv att läsk är ganska onödigt. Inte farligt i måttliga mängder, men onödigt. Men jag hade INTE gått med på allt det andra han verkar kräva, inte en chans...

Jag fick både godis och läsk från det jag vara 4-5 år (i måttliga mängder, givetvis) och jag lovar - jag har inte dött av det!

Men så fick jag också t ex mycket frukt och grönsaker. Allsidig kost, helt enkelt

Som sagt - man får var hur nyttig man vill själv med sitt barn. Men varför försöka "tvinga" den andra föräldern, så länge barnet mår bra och får en balanserad kost överlag?

Det kan bli för mycket av det "nyttiga" också. En av de jag känner som har haft ätstörningar, hade en mamma som ständigt tjatade om näringslära, vad som var nyttigt och onyttigt etc. Höll stenkoll på sin dotter. Hon fick sällan godis eller dyl och visst, det är ju ingen förlust i sig. Problemet var att "hetsen" kring detta, ledde till att hon utvecklade ätstörningar.

Nyttigast är således inte alltid bäst. Det gäller att hitta en bra balans.