splittrad

Jag håller inte med om att vara nära sitt barn sen kommer innebära att barnet ska styra. Då har man misslyckats med att förstå vad nära betyder.

Sov hon hela nätter i egen säng innan hon började på förskola eller har hon kommit in till er hela tiden? Har hon gått länge på förskolan?

Om hon alltid kommit in till er på nätterna så hade jag inte kopplat det till förskolan. Om det däremot börjat sen hon började på förskolan och hon gått där länge hade jag sett över tiderna eller om det är så att det är något som inte är riktigt bra för henne där. Har det bara hållt på en kort tid kan det ju vara en övergångsperiod, hon bearbetar helt enkelt intrycken i sömnen.

Sen rent generellt så om ni mår bra och dottern mår bra av samsovning, även om det bara är halva nätter, så finns ju ingen anledning att låta andra utomstående styra det. Hon kommer inte vilja sova i er säng resten av livet om ni inte skapar det behovet (och det gör ni inte genom att nu tillgodose hennes behov av närhet och trygghet).

En annan sak är att i 2-årsåldern brukar dom flesta barn börja drömma mardrömmar som dom kommer ihåg och det kan hända varje natt eller mer sällan. Kan ju berätta hur det varit för oss. Vår äldsta har alltid sovit i egen säng, vill inte sova med oss, men i ungefär ett år, från 2 år till 3 år, så hade hon mardrömmar varje natt och ville att vi skulle ligga bredvid henne i hennes säng. Vilket vi naturligtvis gjorde. Nu fungerar det bra med nattlampa för henne (4 år nu).
Mellan har mardrömmar lite då och då och då vill han helst komma upp en liten stund för att kunna släppa det helt och sen kunna somna om gott igen, i sin egen säng (2 år nu).

Personligen anser jag inte att barn testar när dom uttrycker sina känslor, oavsett vilka känslor dom uttrycker. Det är väl snarare sättet dom uttrycker dom på, men en 2-åring som är trött efter förskolan skulle jag bara se som trött. Kanske lite frukt vid hämtning? Vila i soffan en stund när ni kommit hem (varva ner lite) eller sova lite fastän hon slutat sova på dagen?

Jag brukar annars också tipsa om Jesper Juul, det är mycket kloka saker han har att säga. Det är ingen metod, utan hjälp att finna ett förhållningssätt till sina barn och omgivning som bygger på respekt och ärlighet.

Då tror jag det är att det blir för mycket för henne helt enkelt och att hon skulle behöva få lite tid att varva ner och vila efter förskolan. Hitta på saker kan ni ju göra ändå, men ta det lite lugnare dom dagar hon är på förskolan .

Och låt henne komma in om hon behöver det. Jag tror att många som ger rådet att inte låta barn sova med föräldrarna och liknande själva varit med och skapat ett behov/en situation som dom sen (medvetet eller omedvetet) skyller på barnen, att dom "tar tillfällen i akt att styra". Dom har inte lyssnat på sina barns behov eller kunnat se sin egen del i det samt själva haft svårt att stå emot "vad alla andra tycker" och då blir det ju jobbigt när barnen inte är som "normen". Svamligt, jag vet, men jag är trött .