USA tråden, going strong!

Fast jag menar när man ska förklara varför man har sitt "first name" var som helst i ordningen. Låter konstigt att säga att first name ligger i mitten el. i slutet av förnamnen för vissa.
Jag brukar säga att jag "go by my middle name" och försöker få läkarmottagningar, tandläkare, sjukhus etc att få in det på pränt så att jag slipper sitta där som ett fån i väntrummet och undra varför denna Hanna X aldrig reagerar!!

Ahost, Visst fattar barn mer än man tror. När jag var 5 dog min brors kompis (han hade fel på hjärtat och vaknade aldrig efter en operation) Alla vi barn var med på begravningen och fick lägga blommor på hans kista och sen även prata om att E varit sjuk, för det visste vi hela tiden att han var. Jag minns det som väldigt rofyllt, även om jag inte minns detaljer så är känslan jag får av det minnet inget hemskt.

Här jag har haft utbrott på utbrott idag. Handelsbanken som vi prata med i somras om bolån och som vi bara skulle ringa när vi hittat ett objekt visste inte vem vi var idag när jag ringde. De ringde aldrig tillbaka efter första gången jag ringde. När jag sen ringer andra gången 3 timmar senare visar det dig att de hade inte sparat våra papper som de lovat. Kärringen har dessutom mage att säga att jag borde varit ute i bättre tid. De hade inte tid att träffa mig/oss innan jul!!! Då brast det för mig och jag skrek att ska inte augusti räcka?!?!?! Då blev det tyst på kärringen och hennes chef skulle ringa mig istället. Himla tur att vi hade pratat med SEB med och de hade minsann koll. Så nu är den biten klar. Sen kommer jag väl få magsår innan mannen kommer hem så han med kan titta på lägenheten. Vaknade av ett sms imorse att ett bud på 1,4 kommit. De vill dock ha 1,55 för den så jag tror det är lugnt. ska ringa mäklaren imorgon för jag vill verkligen ha den här lägenheten. Den är superfin!

Jag ringde min gamla chef med och blev erbjuden att jobba extra hos dem. Ska börja gå bredvid i januari :D extra pengar är aldrig fel!

Min man har förresten tre förnamn, det sista är viking :D gissa om han blev kallad både det och Sven på labbet i usa, haha!

Jag tog makens efternamn nar jag gifte mig, hade ett vanligt -son namn forut sa det kandes inte sa viktigt. Min mamma har dock ett ovanligt efternamn som min syster ska ta nar hon gifter sig med sin sambo, de har samma -son efternamn redan (fast de inte ar gifta ) sa de byter bada tva da.

Mitt mellannamn star ocksa forst i passet, lite forvirrande ibland. Nar jag skaffade korkort har i USA overtalade jag dem att vanda pa det sa tilltalsnamnet star forst sa pa mitt korkort ar det ratt i alla fall.

Mina barn har 2 namn, det var klurigt nog att komma pa dem sa det fanns ingen tanke pa att lagga till fler

Sa ni tror att det kommer ga for mig att fortsatta att heta mitt gamla namn i Sverige? For jag vill namligen inte behova byta mitt svenska pass pga namnbyte.

Alla har tror ju att jag heter min mans efternamn redan, och mitt svenska efternamn ar bara krangligt att uttala trots att det inte har nagra konstiga bokstaver och sant, sa att andra till min mans namn gor mig inte nagot direkt. Jag vill bara inte behova aka till DC for att andra pa mitt pass pga namnbyte!! A andra sidan sa far jag ju ett amerikanskt pass nar jag blir amerikansk medborgare sa jag kan ju resa pa det om jag vill.

Jag har faktiskt bara ett fornamn. Mina foraldrar tyckte andranamn var onodiga, och de ar de val egentligen, men jag vet att jag ville haft ett extra namn nar jag var liten, sa mina barn har tva. Ella efter min mans mormor, (som har varit den viktigaste kvinnan i hans liv), och Finn efter min pappa och en massa andra man i hans familj.

Jag böt mitt efternamn när vi reggade vårt giftemål i Sverige för 2 år sedan. Så nu heter jag McGlaun även där hemma. Jag ångrar mig att jag inte behöll mitt svenska efternamn, men jag har alltid tyckt att det är fult med två efternamn. Jag kände att jag ville ha mitt nya efternamn även där hemma och i mitt nya svenska pass, eftersom det är APkrångligt när passet inte stämmer med mitt Green Card.

En annan sak som jag tycker är riktigt tråkigt är när man döper sina barn EXAKT på PRICKEN som sin far, farfar,farfarsfar etc. "Junior" är ett av de värsta namnen jag vet.
Min man heter exakt som sin far och farfar, men turligt nog är han den tredje i raden och kallas därför "Trey". Han heter egentligen Edward B III.

Jag förstår inte hur man kan gå med på denna tradition, jag skulle då aldrig göra det!

Att ha nummer i namnen som tex II eller III ar solklar wasp-ighet.

MMG: JAg håller med om att det är en konstig tradition att ge barn samma namn som sin pappa osv. Confusing or what?

Jag heter föresten Anna Maria, men har alltid kallats Maria. Det är lite roligt att bli kallad Anna för i bland fattar jag inte att det är mig de ropar på om jag är nånstans "viktigt" så att säga.

Är det där en tradition som finns i andra länder också? Har ingen koll på det. Kanske är det i brist på kungligheter? Bara en tanke som slog mig.

Min man tyckte inte om att heta exakt som sin pappa och farfar. Hans farfar kallades för Ed och hand pappa för Eddie. Hans mamma gick med på att följa traditionen eftersom dom kunde kalla honom för Trey.

När Trey fick Collin för 12 år sedan blev han typ familjens svarta får då han inte ville döpa honom till den IV.

Mina barn har alla samma andranamn, vilket är makens förstanamn. Som tur är heter han defintivt inget som är vanligt i Sverige, annars hade nog namnverket protesterat om vi lämnat in "Lisa Sture Nilsson" som namnförslag till dottern (nu ändrade jag alla namnen, men ni förstår ju hur jag menar). "Anton Sture Nilsson" och "Valter Sture Nilsson" hade väl fått godkänt, men traditionen är att det är för alla barnen.

Själv bytte jag mitt efternamn när jag gifte mig. Som tur är är det nya efternamnet kort och lätt att stava, men jag hade nog tvekat om det varit ett 30-bokstäversnamn.