Jag klarar inte av att jobba

Awwww de e sånt här ja e LIVRÄDD för att få när ja få jobb....min största mardröm e att få natt eller helg eller kvällsjobb...då kommer man aldrig få träffa sambon mer ju :(

Vet precis hur du känner det, jag har haft det likadant när jag var nyfärdig. Jag gick ner 7kg för att jag hann aldrig äta lunch, eller fika med mina kollegor. Jag mådde fysiskt och psykiskt dåligt över min situation. Jag grät varje dag. När jag slutade 21.45 fick min man komma och hämta mig med bil(jag bodde 5 minuter gångväg från sjukhuset) sen körde vi runt en timme medan jag grät för att få ut all ångest och frustration innan vi kunde köra hem. Efter ett halvår fick jag möjlighet att vikariera på en annan avd under sommaren och det var som natt och dag! Vilken skillnad! Både kollegialt och arbetsmässigt. Jag hann äta lunch, jag kunde gå hem och vara glad.
Första året var värst, sen blev det markant bättre. Alla säger samma sak, men så dåligt som jag mådde, så trodde jag aldrig att det kunde bli bra igen.

Det låter jättebra att du har en plan! Du kan inte tänka dig en fortsättning där, det första steget för att må bättre. Det är nu som du ska sätta dig ner och fundera på vad som intresserar dig. Mottagningsarbete? Plugga vidare? Eller kanske söka jobb på ett privat företag, vårdcentral etc? Det finns massor av möjligheter! Gå dit och visa upp dig och fråga om det finns arbete. Ha ett bra CV och ett personligt brev med dig och be att få prata med chefen.

Eller fundera på om du kanske ska gå ner i arbetstid och prata med din chef om du kan få lägga likadana turer några dagar i sträck så att du får lite rutin. Ibland är inte chefer omöjliga...

Önskar dig verkligen lycka till! Jag vet vad du går igenom och det äter upp en fullständigt. Gör något åt din situation och du ska se att det blir bättre!

Kram!

Hej! Är du sjuksköterska? Vart bor du?

Champange - Jag jobbar på en avdelning som är väldigt lugn, det är inte lika stressigt som på många andra avdelningar och vi hinner alltid äta. Det är mest arbetstiderna som ställer till det för mig, min kropp hänger inte med på att vara vaken ena natten och sova nästa, jobba till 22 ena dagen och nästa gå upp 5.00.
Mitt schema är redan så anpassat som det går, jag pratade om det här efter att jag jobbat ett par månader och fick ändrat schemat. Men de har som regel (vilket jag vet att de flesta avdelningar har) att den som jobbat på kvällen ska jobba på morgonen efter för patienternas skull.
Gå ner i arbetstid tror jag inte är ngn möjlighet. Chefen har på flera avdelningsmöten sagt att det är för många som jobbar deltid så det är svårt att få ihop bemanningen. Dessutom ska de skära ner på vikarierna nu.
Jag vill gärna läsa vidare och ha ett mottagningsjobb men man måste ha ett års yrkeserfarenhet för att läsa vidare.

Anonym - Ja jag är sjuksköterska. Vill helst inte skriva vart jag bor då jag har kolleger som är medlemmar här.

Anonym (systeryster) skrev 2009-10-24 15:50:31 följande:

Det verkar som att du försökt göra de förändringar som är bra. Synd att inte arbetsgivarna tar till vara din kompetens bättre, eftersom din enda utväg är att söka dig därifrån.

Men eftersom du mår fysiskt och psykiskt dåligt av att arbeta oregelbundet så kan du kanske få nåt läkarintyg?

Och den där regeln att man ska jobba Ctur och sen Atur för "patientkontinuiteten"... det är egentligen inte bra för kroppen  Det är därför EU bestämde att man måste ha vissa timmar som dygnsvila mellan sina arbetspass