Jag klarar inte av att jobba

Okej, så är det inte hos oss, här lägger vi inte schemat själv heller, vi får bara komma med önskemål.

Kolla med er fackliga representant, hon/han har kanske något tips?

Vi har önskeschema och det fungerar jättebra.

Om du har så lite energi att du inte klarar av ett vanligt heltidsjobb som sjuksköterska med de oregelbundna tider som man brukar ha på avdelning, så tycker jag absolut att du skall gå och göra en ordentlig hälsoundersökning. Det kan finnas många orsaker till att man har sänkt funktionsnivå: sköldkörteln, depression, ångestproblematik, andra sociala stressfaktorer? Du behöver utreda din somatiska och psykiska hälsa!

Champange - Vi har ingen facklig representant, men såhär är det ju på de allra flesta avdelningar såvitt jag vet.

Anonym - De allra flesta på min avdelning (och inom vården öht så vitt jag vet) jobbar deltid pga att de inte orkar med heltidsjobb och jag vet att jag inte är den enda som mår såhär dåligt av att jobba heltid. En del klarar helt enkelt inte av så skiftande arbetstider. Varför skulle det vara så konstigt?

Jag lider verkligen med dig, det är hemskt när jobbet tar all ens kraft. Hoppas att du hittar ett annat arbete som passar din rytm bättre.

Sänkt funktionsnivå har inget med saken att göra.

Väldigt många människor blir utslitna av att ha oregelbundna arbetstider! Kroppen får ingen naturlig rytm, sömnen blir lidande, återhämtningen tar längre tid osv.
Det gör i sin tur att man inte orkar ha ett socialt liv på samma sätt, och får ingen energo den vägen heller då.

Jobbar själv heltid med väldigt oregelbundna arbetstider.
En vecka kan se ut så här:

9-17
18-02
14-22
6-14
17-01

Det tär på en kan jag lova.

Har du själv jobbat sådana tider en längre period?

Ja, jag hoppas också jag hittar ngt annat. Min sambo stöttar mig och vi kommer klara oss på hans lön även om jag går arbetslös ett litet tag. Jag kom också på att det finns en bemanningsenhet på sjukhuset, ska höra av mig till dem tänkte jag.

Anonym (systeryster) skrev 2009-10-24 22:46:44 följande:

Jag har själv arbetat inom vården på ett större sjukhus och känner fortfarande många som fortfarande jobbar inom vården. Alla jobbar heltid eller mer, treskift, rullande scheman, jourer - det är det normala på avdelning. Är det något speciellt på din arbetsplats som gör att personalen orkar så lite? Dålig organisation, dåligt defninierade arbetsuppgifter, dålig stämning? Det låter väldigt konstigt att friska yngre människor inte skall orka jobba heltid.

Hur mycket jag jobbar och på vilka tider är kanske inte relevant för tråden. Jag och de flesta av mina kollegor har jobbat mellan 60-70 timmar per vecka på oregelbundna arbetstider i ca 10 år. Men det är självvalt, det hör till den karriärväg jag valt så det är inget jag tänker klaga över. Däremot, eftersom jag som sagt jobbat många år inom slutenvård, så anser jag att det är sänkt funktionsnivå att inte klara av ett heltidsjobb. Jag menar det inte som något elakt mot TS alltså, utan som en ett uppmaning att kolla sitt hälsotillstånd och göra livsstilsförändringar.

Du anser det ja.
Jag tror inte TS problem är att orka ett heltidsjobb, utan att orka ett heltidsjobb med oregelbundna arbetstider. Det är faktiskt inte alla som klarar det, och det har inte med sjukdom att göra.

Nej, det är inget särskilt på min avdelning, som sagt är det en "lätt" avdelning. Det var heller inget särskilt på de avdelningar jag och mina klasskamrater hade praktik på då vi ofta diskuterade att så få arbetade heltid, eller på den avdelning jag jobbade extra på där de flesta också jobbade deltid. Jag arbetade som uska i 4 år innan jag blev ssk och jag jobbade extra under tiden jag läste, jag hade också praktik på flera olika avdelningar, så ditt uttalande om att "det är normalt på avdelning" känns både nedlåtande och oriktigt enl. min egna erfarenhet.
Som du kanske vet så har sskor och uskor mindre arbetsvecka är normalt även vid heltid (det är 38 timmar för sskor, inte 60-70 som du skriver), just eftersom arbetet är såpass slitigt att man inte orkar med heltid. Kroppen är inte gjord för att arbeta så oregelbundna tider. Och eftersom du nu insisterar på att jag måste ha en funktionsnedsättning; efter att jag hade arbetat ett par månader gick jag till VC för att kolla upp mig eftersom jag var så trött, och jag frisk som en nötkärna. Min kropp hänger helt enkelt inte med på skiftarbete.

Anonym (systeryster) skrev 2009-10-25 19:49:41 följande:

Bra att du kollat upp att du är frisk. Att du talade om önskan att skada dig själv gjorde ju att jag tänker på sänkt stämningsläge. Men om du vet att det inte är så, så är det ju bra. Jag tycker fortfarande att det är märkligt att reagera så starkt på skiftarbete. Det är rätt extremt att föredra arbetslöshet framför 38h/v skiftarbete under bara något års tid. Och konstigt också att du inte märkte något av din känslighet för dygnsvariation när du jobbade som uska och när du jobbade extra under studietiden? Hursomhelst så får du väl söka dig ett annat jobb, tex mottagning. Det finns ju många möjligheter!

Ang arbetstimmar, nej jag vet att ssk inte jobbar så många timmar, jag är inte ssk, har en annan grundutbildning och ett annat yrke som gör att man kan jobba 60-70 h/v om man är motiverad därtill.

Hej systeryster!
Du är nyutbildad va? Tror du tröttheten kan ha något med att göra att all din energi går åt psykiskt till allt nytt att tänka på? Nu går jag helt efter hur det var för mig i början.

Nu är jag rätt rutinerad, mycket piggare. jag är inte psykiskt ansträngd längre när jag jobbar.

Som uska jobbade jag inte nätter, och visst var det slitigt att jobba tvåksift med inte alls lika illa som treskift, dessutom jobbade jag inte heltid. Samma sak som student, det var 30 timmar/vecka och inga nätter.
Ang. att skada mig själv, det är "bara" i samma stil som att önska att jag skulle bli sjuk eller vara med om en olycka, och jag ser det mer som ett tecken på hur dåligt jag mår av jobbet än som psykisk ohälsa.

Ja jag är nyutbildad, men har jobbat ett halvår och känner mig inte alls lika stressad längre som jag gjorde i början. Sen kan det väl visst bli bättre med tiden, men jag står verkligen inte ut längre, jag orkar inte må såhär dåligt varje dag i ett halvår till...

Anonym (systeryster) skrev 2009-10-25 12:06:32 följande:

Hej!

Tänk på din hälsa. Den är allt du har!

Det är du som har kontrollen över ditt liv. Därmed inte sagt att det finns nackdelar och begränsningar i vad man kan/bör göra. Men det låter som att du har möjlighet att ta paus, av-fokusera, se den större bilden. Men allt detta vet du säkert.

Hoppas att det blir bättre för dig!

Vad tror du om att jobba i kommunen? tror det är mer dagtid. Eller på någon mottagning.

Annars kan du anmäla dig som timvikarie och bara jobba dagtid. Jag har varit timmis just för att kunna välja och vraka arbetstid som passar våran familj. Sen fick jag ett jobb på ett slags bemanningsenhet med ett schema precis som jag ville ha det, inte alls som andra vill ha det. Men då jobbade jag på några olika avdelningar.
Sjuksköterska är iallafall ett jobb med många möjligheter, det behöver inte vara skift sådär.

Jag förstår precis vad du menar med att vilja skada sig själv eller vilja bli sjuk för att slippa! Så var jag när jag jobbade som lärare som jag är utbildad till.
Jag fantiserade om att köra av vägen på väg till jobbet på morgonen, jag letade efter möjligheter att fly hela tiden. Stod och höll mig i handfatet av ren ångest på morgonen.
I mitt fall var det inte arbetstiderna utan hela skolmiljön som är så fel för mig. Idag jobbar jag i butik och trivs. Inga pengar och ingen status i världen var värd att må så dåligt för mig.
Sök dig till ett annat jobb där du har bättre tider, tycker jag! Kanske är du flyttbar för en tid? Om det är svårt att hitta annat jobb där du bor, menar jag!

Jag kan tänka mig både kommunen och mottagning, men det är ont om såna jobb och när de söker vill de helst ha vub eller personal med mer erafarenhet. Ska höra av mig till bemanningsenheten på sjukhuset för att se om det finns möjlighet till timanställning.