Hallå där, tack för trådinbjudan 
Jag kräks inte heller men mår lite illa nästan hela tiden och känner mig helt slut. Mannen borta på konferans hela veckan så jag och skrutten hemma själva. Igår trodde jag inte att jag skulle överleva dagen - SÅ trött och seg - tur att det finns TV för de små ibland Fick lite dåligt samvete och tvingade ut oss en stund men annars var det en väldigt seg dag med mycket Byggare Bob .
Jag är ingen expert, men har för mig att NUPP-test är för att mäta kromosomförändringar (dvs se om det finns risk att barnet har Downs syndrom) och jag tror att det bara är "äldre" mammor som erbjuds det - om man är 35+. Vet inte när det görs dock.
Gud vad ni skriver, tänkte jag skulle läsa i kapp, men orkade nästan inte Grattis till alla som sett sina knyten på VUL, jag har fått tid imorgon och börjar bli lite stressad. Tänk om man inte ser något.....
Jag går med sonen till dagis - det är typ 15-20 min uppförsbacke - just nu är det all motion jag orkar med (och sen i och för sig nerför hem då Hade storslagna planer på att börja springa precis när jag blev gravid, med inte en chans att jag orkar det.
Apropå kläder skulle jag helst bara gå i mjukisbyxorna jämt nu. Så fort jag kommer hem är det dom som gäller. Maken skrattar åt mig när jag typ börjar slita av mig jeansen halvvägs genom hallen .
Jag är i 7+1 enligt VUL ( 7+5 enligt mina uträkningar och mår lite sådär halvilla hela tiden. Och äter jag inte i tid så blir det värre. Verkar som det blir värre om jag äter "dåligheter" också - och ändå kan jag inte låta bli godis och kakor. Man är verkligen knäpp. Jag är otäckt TRÖTT också. Orkar inte göra ett smack - tur att mannen kom hem från sin resa idag och kan underhålla sonen. Har dessutom sån tur i oturen att jag inte jobbar just nu - däremot så går ju inte jobbsökandet direkt framåt när man känner sig såhär. Hör själv hur gnällig jag låter Blir inte bättre av att båda mina killar ligger och snusar (ok snarkar) och jag inte kan sova trots att jag är så himla trött.
Usch jag mår så illa idag.... trodde verkligen det hade börjat gå över. Var hemma hos några kompisar som jag inte berättat för och lekte med barnen och det var jättesegt. Hemskt skönt att komma hem, men illamåendet sitter kvar....Blä.... (förlåt, måste bara gnälla lite. Känns som jag bara kan gnälla till mannen annars och han fattar liksom inte)
Jag har fått för mig att Sverige är ganska unikt i att erbjuda så få "planerade" VUL/UL och (nu är jag lite cynisk) jag har alltid tänkt att det har att göra med att spara pengar åt staten. Vet att kompisar som fött i andra länder där man betalar "själv"/via försäkring - typ USA - har fått göra flera.
Trots att jag inte varit så aktiv här tänkte jag bara titta in och säga hejdå. Sitter här mitt i ett MF i v 10. Känns så j*vla frustrerande. Så nära vecka 12. Undrar vad jag har gjort för fel.... något måste det ju vara känns det som.....
Ledsen för tråkiga nyheter och lycka till alla ni andra.
Och, det glömde jag att skriva, sen visade det ju sig att det gick bra att se med UL och inte VUL i alla fall.