• Anonym

    Ni som tog lång tid på er att bli kära i era män - hjälp mig snälla!

    Hade nog bett mannen back off. Och helt enkelt bara tagit det lugnt, lärt känna varandra och göra det som känns bra. Folk har alltid så himla bråttom in i förhållande att det är lite skrämmande. Har ni nyligen träffats är det väl klart att du inte vet exakt hur du känner? All kärlek är inte som en blixt från klar himmel.

  • Anonym

    Akta dig!
    Jag trodde att det skulle kännas mer och mer rätt med tiden eftersom han är enså bra man emn idag efter 7 år är jag fortfarande inte kär, tyvär...

  • Anonym

    något som kan få en att må så illa är känslor.. jag är den personen som står och "väntar". ser på när han velar osv..

    gick ungefär 2 månader för oss med och då blev han konstig. nu har det gått en del veckor och det verkar som vi ska ses igen..

    kan det handla om att lära känna varann mer, att få känna trygghet? är det då känslorna kommer?

    ni pratar om att det är jobbigt att ha överläge, att liksom veta den andre gillar en och ni "borde" också vara där m.m.. men kan säga att det är en jävla press som sätts på oss i vår sits med.. att försöka duga, att göra rätt.. hur man ska vara, vad man ska göra för att bli omtyckt mer/igen.... tär så mkt...

  • Anonym

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 14:49:41 följande:


    Ja, jag vet att det är minst lika jobbigt att vara i den andra sitsen, har varit där själv i tidigare förhållanden. Verkar ofta vara så här, att man får olika roller, det är sällan båda två älskar lika mycket.det är nog individuellt vad det beror på, att inte vara säker. I mitt fall handlar det nog inte om behov av trygghet, det är snarare tvärtom, jag vill inte att allt ska gå så fort och bli så förutsägbart med en gång. Förstår att det är jobbigt...försök att inte tänka så mkt på hur du "ska" vara för att duga.. Dra dig tillbaka lite istället, låt honom komma till dig. Men samtidigt: acceptera det inte för länge! Är själv medveten om att man inte kan vela hur länge som helst, kan inte begära tålamod hur mkt som helst..
    jo, verkar ofta vara så..

    ok, jo klart de nog är individuellt vad det handlar om veligheten. jag har fått höra han tänker för mkt, tänker på om vi passar ihop osv.. därför han behöver tid. men samtidigt så klickade vi så jäkla mkt när vi pratade i början. ville samma sak med livet. han sa själv de kändes sjukt hur lika vi var och ville med allt. nu är de som att de aldrig vart så liksom.. hur länge har ni haft de såhär nu? med förutsägbart, menar du spänningen med att dejta? skulle du vilja ni lärde känna varann mer och hittade på mer saker tillsammans för att "liva" upp?

    jo jag har försökt många ting.. sagt ifrån ett par ggr när han behandlat mig illa osv.. och även dragit mig tillbaka. de funkade väl rätt ok.. och skärpte sig väl rätt ok efter de iaf, att jag drog mig tillbaka. dock fortfarande lite ignorans från hans sida. ne ja vet jag inte ska tänka på hur jag "ska" vara.. :( kanske hade jag inte tänkt så mkt så om vi hade fortsatt ses. nu är de så länge sen vi sågs och de är bara de stunderna vi pratar som jag känner mig lugnare och trivs. ger du honom någon form av bekräftelse? säger du något om att du sakna han eller att du vill ses m.m?
  • Anonym

    TS

    ok, ja för oss var de ju bra i 2 månader också, sen blev saker sämre.. det är nu 7v sen de sämre började.. så vi har kännt varann sen i mitten på juli. träffades sista helgen i juli så sen dess har vi väl vart dejtande. ja de är så jag uppfattade han med... kär på något vis. förälskad kanske de kallas då... under 2 månader har han skrivit varje dag på msn, skickat sms när han vart borta över helg. eller skickat andra spontana sms... låtit glad och brydd m.m..

    ja de är trist det ska vända så.. som du säger, leta fel och fly istället för att se det positiva, på de viset man såg det i början... :( jag saknar det. saknar hur man klickade å pratade lika om allt.... visst va de inte dödsallvarligt de vi sa, men vi satt å kollade hus liksom! husannonser och sa vilka vi tyckte va fina å drömde oss bort lite.. samt prata om barn, namn på dem. bil...m.m :S

    ja kanske de blir så man vill förstöra när de blir för bra.. så svårt att sätta sig in i det tänket och den känslan när man själv inte är sådan.. så trist bara =(

    jo förstår de.. om du inte får tillräckligt med space så får du ju inte chans att sakna. då kan man ju lätt bli kvävd kanske. du tror inte de skulle hjälpa att ni åkte iväg på en liten resa? då är ni båda på bortaplan, på ett nytt ställe, får lära känna varann på ett nytt sätt. se sidor du inte sett hos honom och umgås på ett annat sätt...

  • Anonym

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 15:56:04 följande:


    Usch, ja, jag fattar att det är jobbigt när någon förändras och glider undan, efter att det var så bra i början. Kanske skulle du kunna säga i stil med "jag förstår att du tvekar.och jag är kanske inte heller säker på att detta är 100% rätt, för det kan man ju faktiskt aldrig veta..Men vi kanske bara kan träffas och umgås utan att bestämma något påett tag, hålla det lite öppet, träffas och göra roliga saker..?"Ge lite sken av att du inte heller är helt säker (även om du är det). Och sen verkar du ganska obekymrad när ni ses, pratar inte om djupare känslor utan försöker bara ha roligt tillsammans. Då kanske han slappnar av lite? Och ja, vi har pratat om att resa. Men då blir det också knäppt, för han kan säga att vi kan boka en resa i februari tex. Och då tänker jag "februari? hur kan du veta att vi är tillsammans i februari?".. Men visst, en weekendresa nu innan jul kanske vore bra.
    jo och jag har nog försökt vara sån... har kämpat med hans ignorans väldigt mycket under dessa veckor. då har jag ignorerat tillbaka osv... säga ifrån måste jag göra för att markera saker. så är väl egentligen enda viljan från mig han sett... jag säger aldrig jag saknar han, aldrig nåt fint alls.. för han säger aldrig nåt. tycker jag hållt det på en väldigt bra nivå. har även förklarat för han att jag har svårt att lita på honom när han behandlat mig som han gjort. osv... sanningen är den att jag har väldigt mycket osäkerhet inom mig. inte känslomässigt på han, men tilliten och tron på han är jävligt dålig.. tycker DE borde få honom att bli rädd om mig. men de kanske inte har samma inverkan som om man säger man är osäker på -honom-?

    blir så less ibland så jag har mer och mer blivit bitter. vi har inte setts på 7v... men efter alla de prat vi haft om hur han beter sig å allt som är, så känns de som jag vågar säga ifrån på ett annat sätt. har vart försiktig och rädd av mig, vilket jag är än.. men t,ex för några dagar sen när vi prata om att ses så sa jag att jag orkar inte ta upp det nåt mer för de rinner ba ut i sanden jämt och att han inte verkar bry sig. så trött på att aldrig få nåt av honom... jag behöver ju det för att orka stanna kvar liksom. så... snart lär jag väl säga till han att jag inte orkar mer, även fast jag vill stanna kvar.

    hmm... varför februari/så långt bort.... ja menar, om de är lite knas mellan er så borde han ju vilja ta resan så snart som möjligt. hade då jag velat för att liksom pigga upp förhållandet.... ja ni borde ju kanske ta en weekend nånstans.. så ni får göra nåt ROLIGT, uppleva något tillsammans och komma bort! jag tror det gör mycket....
  • Anonym

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 16:20:11 följande:


    Samtidigt tar detta funderandet lite död på de känslor som jag bara skulle vilja infann sig automatiskt.. Ju mer jag funderar, desto mer tvivlel kommer ju tyvärr.
    ska berätta ett samtal jag och min dejt hade...

    han sa han blir för passiv och inte vet vad han ska ta sig till, angående hans beteende mot mig den senaste tiden. jag sa då ja de kanske inte är så lätt att veta hur man ska bete sig ibland.. då svarade han att ne, man får väl se till och släppa loss lite.. bara vara ibland. jag sa då att de kunde vara bra ibland, att saker kanske känns bättre och lättare då.......jo jag är för feg av mig, måste släppa lite.. svarade han då.

    berätta detta just för ja tyckte de verkligen stämde klockrent med det du sa, som jag citerat.... så ja... de är nog inte bra att tänka för mycket. då gräver man ner sig och fastnar....
  • Anonym

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 16:52:17 följande:


    anonym,ja, det låter ju ganska likt mina tankar. Låter som att du verkligen ansträngt dig och gjort väldigt mkt för att att inte pressa honom. Verkar också som det verkligen är viktigt att ni träffas nu. 7 veckor är ju ganska lång tid att inte ses, om ni bara varit tillsammans sedan i somras. Om han är en sån som funderar mkt, så är det nog extra viktigt att ses ganksa ofta så att inte funderingarna sätter sig över verkligheten, om du fattar vad jag menar. Det blir ju lätt så att man grubblar FÖR mkt (som jag just nu) och då känns inget bra till slut.Ni kanske också borde resa bort, göra något kul tillsammans.
    jo jag har verkligen ansträngt mig, pressat mig själv och mitt tålamod.. mått skitkasst men aldrig visat honom de. aldrig berättat hur ledsen jag är eller nåt...

    jo jag tänker samma... att de är viktigt att ses annars tar negativa tankar över och grubblande vilket inte gör någonting bättre... minnen bleknar och värme som fanns tynar bort.. kommer kännas som första gången vi sågs, nästa gång vi ses.... han tänker för mycket, som han sagt själv.. tänker väl på alla småsaker.. om vi passar å de där... men å andra sidan tror jag inte han går å tänker på detta så sjukt mkt. han är en sån som vill va igång mkt o göra saker, så han har myckt för sig och ränner ofta iväg. idrottar/tränar en del osv...

    jo, vi skulle också behöva en resa..... har redan nämnt det 2ggr för han... under tiden som de fortfarande var bra så föreslog jag en resa till island :P ok, kanske overkill. men jag var seriös endå.. hade vart underbart. sen nu under de dåliga frågade jag om vi skulle göra en roadtrip, och föreslog kolmården.. nu är ju de dock typ stängt eller nåt. men iaf.. de lät inte nå positivt de heller för en roadtrip var de ju lite fel tidpunkt för... men ja menade väl inte attman behövde åka så himla långt bort heller. men men, de rann iaf ut i sanden typ... om vi ska fortsätta ses kanske man får "resa" å göra nåt... om man lyckas få han positiv. gäller ju å komma på nåt bra med...
  • Anonym

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 21:05:55 följande:


    anonym,hoppas det ordnar sig för er..Tycker du ska se ut nån trevlig resa och föreslå för honom. En weekend på ngt romantiskt ställe. Om du fixar allt så kan han nog inte tacka nej när du frågar. Sen är det bara att förföra honom och vinna honom tillbaka Tror definitivt att ni måste ses. Ska försöka släppa detta nu lite och bara fokusera på hans goda sidor, han har ju egentligen jättemånga fina sidor..bara jag som är feg och tänker negativt.
    ja du gör rätt i att försöka fokusera på hans goda sidor... sen får man ju hoppas han ger dig lite distans med så kanske de underlättar... eller att han "ger upp" och det får dig att inse något.

    ja jag har inte så mycket tro gällande mitt iaf... när man pratat kan de ha kännts glatt och ömsesidigt saker.... men nu har han ignorerat mig i 3 dagar... han har haft tid att skriva och vart in på msn en del. men de är viktigare/roligare att gå in på dejtingsida och svara/spana där.... urs vad jag grät igår och var alldeles röd i ögonen på jobbet idag.. känner jag inte orkar mer... men vad gör man...
Svar på tråden Ni som tog lång tid på er att bli kära i era män - hjälp mig snälla!