Inlägg från: Anonym (nöjdsomdetär) |Visa alla inlägg
  • Anonym (nöjdsomdetär)

    Ni som tog lång tid på er att bli kära i era män - hjälp mig snälla!

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 15:16:40 följande:


    En fd pojkvän sa detta till mig en gång, som jag tänkt mkt på:När något är FÖR bra kan man vilja förstöra det, för att få tillbaka känslan av kontroll.Låter helt sjukt kanske..men ligger ngt i det.
    Det där låter som en helt normal reaktion tycker jag. Många av oss är inte helt övertygade om att vi är "värda" att älska och försöker då "straffa ut oss" genom att bete oss mindre önskvärt.

    Mitt tips är att berätta för honom hur du känner - man kan ju faktiskt trivas ihop med och tycka väldigt mycket om någon utan att därför tycka att det är optimalt att flytta ihop omgående?

    Sen det där med att "vara kär" - måste man etikettera känslan? Jag har en distansrelation med en man seedan i somras, jag saknar honom hela tiden, får pirr i magen när han ringer, känner mig tom när vi skiljs åt men om någon skulle fråga mig rakt av så vet jag inte om jag tvärsäkert skulle säga att jag är "kär"? Jag vet att jag tycker om honom och absolut inte vill vara utan honom, tror att den känslan växer lite för varje dag men jag har absolut ingen brådska med ihopflytt, förlovning osv.
  • Anonym (nöjdsomdetär)

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 15:46:12 följande:


    Men det är svårt när jag vet att jag för ett halvårsen skulle kunna döda för att få trygghet, hus och barn - och nu när jag kan få det så vill jag inte ha det!!? Betyder det att det är HAN som är fel? Kanske skulle jag ha velat ha det med RÄTT person?
    Det där är - gissar jag - ett slags skyddsmekanism? Om jag förstått rätt så blev du lämnad i tidigare förhållande, och det var ganska nyligen? För mig känns det helt naturligt att ditt undermedvetna vill skydda dig från en ny besvikelse så tätt inpå den förra, det behöver inte på något sätt betyda att han är fel person, snarare att det är fel tillfälle, dvs för tidigt!

    Bästa/enda lösningen är väl fortfarande att försöka prata så mycket som möjligt med honom om det, försöka förklara vad du känner - och komma överens om hur dejtingen ska se ut - det är (om jag förstår dig rätt) väl inte så att du tänker dejta honom tills nån annan "bättre" dyker upp?

    Analysera sönder kan man kanske göra....men å andra sidan är det väl rätt viktigt att du tar dig en allvarlig funderare på vad det är du egentligen vill, så du inte vakanr upp om några år och kommer på att du hamnat i en situation du inte alls hade tänkt dig!?
  • Anonym (nöjdsomdetär)

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 16:20:11 följande:


    Anonym (nöjdsomdetär) skrev 2009-11-01 15:56:39 följande:
    Samtidigt känns det lite ironiskt att plötsligt känna mitt ex´s argument komma från mig själv istället.. Att man lika gärna kan bo i lgh som i hus, och vänta med barn några år till, resa istället..etc.
    Fast en viss skillnad ändå kan jag tro, jag gissar att din fd tyckte det efter lite längre tid än några månader? Att du bromsar efter så kort tid med "den nye" är väl mer logiskt?

    Anonym (osäker) skrev 2009-11-01 16:20:11 följande:
    Och det är precis som du säger, jag borde verkligen fundera allvarligt så att jag inte "vaknar upp" om några år och ångrar mig..Samtidigt tar detta funderandet lite död på de känslor som jag bara skulle vilja infann sig automatiskt.. Ju mer jag funderar, desto mer tvivlel kommer ju tyvärr.
    Jag förstår hur du menar..fast....det där med att känslor bör komma automatiskt känns lite hollywoodklyscha om du fattar hur jag menar. Klart att DRÖMMEN är att man blir fullständigt swept away men så funkar det ju sällan. Personligen tycker jag nog att det känns bättre att vara en rationellt tänkande människa med möjlighet att själv påverka min framtid. Tvivel KAN vara utvecklande och bra - men som sagt; främst i ett utbyte med den andre parten.
Svar på tråden Ni som tog lång tid på er att bli kära i era män - hjälp mig snälla!