Varför bara ett barn?

Jag är själv ensambarn och har haft en bra uppväxt. Mina föräldrar var väldigt unga när de fick mig och de tyckte väl aldrig riktigt att det blev läge för fler, vet att de hade det rätt tufft ekonomiskt (även om jag aldrig blev lidande av det). Sedan när jag var större hade de väl inte lust att börja om igen

Idag har jag ett barn, en son på tre och ett halvt. Jag var 33 när han föddes och jag vet inte om det blir fler - vi har nyligen börjat försöka, men det känns mer som en trevlig bonus om det blir en till. Om det inte tar sig någorlunda enkelt den närmaste tiden så får det nog vara. Jag kan leva helt nöjd med att ha satt min son till världen. Trodde aldrig ens att jag skulle fundera på flera barn, men jag tyckte att det var så otroligt roligt och fantastiskt att det skulle vara kul att få uppleva det en gång till. Om vi inte försökte nu skulle jag kanske ångra mig om några år när det börjar bli för sent, men blir det inget så kan jag alltså leva med det.