Varför bara ett barn?

Fast det funkar ju inte riktigt så - iallafall jag vill gärna ha fler barn, men bara med min nuvarande partner. Jag är inte alls sugen påatt få fler barn med någon annan och definitivt inte på att ligga med någon annan!Så om man vill ha barn men inte partnern står man inför ett val mellan två förluster - antingen förlorar man sitt framtida barn/drömmen om ett barn, eller så förlorar man sin partner för att bitterheten och ilskan blir för stor. Men i inget av fallen får man det man vill, alltså ett till barn med sin partner. Så det är verligen damn if you do, damn if you don't.

varför vill han inte ha fler?

Är också så trött på normen att man ska ha minst två barn, villa, volvo och hund. Jag har alltid velat ha två barn sedan jag var liten. Sedan jag fick min son för två månader sedan har jag börjat tänka om. Det har varit tänkvärt att läsa tidigare inlägg i denna tråd.  Precis som ni skriver så värdesätter jag att man kan fokusera 100% på ett barn.Jag växte själv upp i en barnaskara av 4 syskon. Jag var minst, och har alltid fått höra att jag kom till för att mamma och pappa ville försöka få en son. Jag kan säga att jag HATAR att vara minstingen i en så stor familj. Jag kände mig ofta ensam, övergiven, hatade att ärva alla kläder, fick ingen egentid tillsammans med mina föräldrar. Jag lärde mig inte heller det sociala samspelet då mina föräldrar som redan var helt utmattade efter mina 3 äldre syskon inte orkade ta sig tid för mig och min utveckling. Vilket i sin tur gett mig psykiska besvär.Det jag vill säga är att det beror helt och hållet på hur föräldrarna uppfostrar sina barn och hur mycket engagemang de vill lägga ner på sina barn. Även om man har syskon kan man känna sig otroligt ensam. Barn ska skaffas av rätt anledning - kärlek, inte för att normen säger minst två stycken. Jag kanske blir sugen på fler barn om något år, men idag prioriterar jag att vi som familj ska må bra och att vi tillsamman kan få möjligheten att få uppleva de individuella drömmar och mål vi har i livet. Jag vill inte vara sur och bitter när jag blir äldre över att jag inte kan göra vissa saker nu som jag vill uppleva. Om vi mår bra som en familj kan ge vi varandra så mycket mer. Man ska ha tid, ork, engagemang och givetvis kärlek till alla i familjen. Jag vet inte om jag kan uppnå det med två barn idag, det får tiden utvisa.När det gäller vård av föräldrar - bara för man är 4 syskon behöver det inte betyda en säkerhet att man på äldre dar har någon att dela ansvaret med. Två av mina syskon har sagt upp bekantskapen med mina föräldrar, den tredje har bosatt sig flera mil ifrån föräldrahemmet. Syskon är egna individer, och även om vi är vuxna är vi fortfarande olika varandra och jag saknar en nära gemenskap med dom.