• Rondellen

    Utomkveds - Vad händer sedan?

    SamEli skrev 2009-11-21 12:58:32 följande:
    Frikadellen; Min läkare som opererade mig hade också gått hem när jag vaknade och nästa dag så jobbade han på ett annat sjukhus. Men han ringde mig efter en vecka och sedan ringde han igen ännu en vecka senare för att ge mig resultaten som han fått av patologen. Så jag fick många möjligheter att fråga alla 1000 frågor jag hade som man kommer på efterhand. Jag är verkligen glad att jag fick en sån underbar och omtänksam läkare
    Patolog? Varför patolog?
  • Rondellen

    Appropå välbärgat samhälle, vill tillägga att jag läste på ett ställe att förr var dödligheten ca 70% för kvinnor som utomkveds. Hur hemskt det än låter så hjälper det mig att tänka på det när alla andra tankar blir som värst. Att jag är så glad att man lever i en tid och i ett samhälle där en så här allvarlig sak, som annars direkt hade hotat ens liv, ändå kan ur den synvinkeln bli rätt så obetydlig. Visst jobbig operation, hemska tankar kring sin fertilitet, men herregud på sätt och vis har mitt liv räddats! Det är viktigt att stanan upp och tänka så ibland tror jag. Precis som att det även, fram till 20-30 år sedan inte fick att få hjälp på andra sätt som ivf om båda äggledare skulle visa sig krångla.

    Man har väldigt mkt att vara tacksamför faktiskt!

    ps. Siggedigg, läste ditt svar sen om patologen. Tycker det är kosntigt att ingen undersökte mitt X!

  • Rondellen

    Stella 78 skrev 2009-11-26 19:04:12 följande:


    Hoppsan, plussade igen! Men kan inte glädjas åt det riktigt denna gång. Känns som jag gjort detta förut... Så nu bloir det att ligga lågt och vänta och se om det kan få stanna kvar hela vägen. Plussade tidigt.... ÄL+9..Lithe; Tråkigt att du varit tvungen att gå igenom detta helvete, och dessutom 2 ggr! Har du någon äggledare kvar? Jag blödde inte så länge efter andra op när de tog bort äggledaren. Efter första op så blödde jag några dagar.
    Ett lite svagt grattis till dig. Slår inte på stora trumman då jag förstår att du vill ligga lågt med tanke på allt som hänt.
    Plussar du så tidigt så kan du ju iaf utesluta oro för X, en variabel mindre i orosspelet. Det är ju ngt att iaf känna sig lugn över.
  • Rondellen

    Var på gyn förra veckan för vanlig kontroll. Allt såg fint ut på VUL hur mkt man nu kan se där. Men jag hade ju förutom X:et, en cysta på ena äggstocken som de också opererade. Nu såg allt fint ut ochd et var inge tecken på cystbildning vilket var skönt. Har bestämt att det ska få gå en mens till sen börjar vi igen. Har får lätt ångest inför att börja försöka, men måste ju våga, annars får jag ju aldrig veta ifall det kommer att funka igen...

  • Rondellen

    Stella 78 skrev 2009-12-02 19:58:43 följande:


    Haha, vad tror du? VARJE DAG! Idag var det så starkt som det bara kan bli!
    Det låter som den Stella jag lärt känna ;)
    Bra där, då¨kan du ju känna lite kontroll över situationen! Hoppas nu att pyret stannar kvar o växer alldeles somd et ska så du får berätta om trevliga grav-symtom! Kram!
  • Rondellen

    Nu börjar min ångest igen. Den går verkligen upp och ned som en berg och dalbana. Det som jag tänker allra mest på nu, det är att jag hade klamydia när jag var 20. Det är ju antagligen därför som det fastnade.

    Jag är relativt säker på att jag hade infektionen i ca 2-3 månader innan jag fick behandling. Men eftersom jag aldrig hade testat mig innan så skulle jag rent teoretiskt ha kunnat ha haft infektionen jättelänge, kanske i flera år!

    Jag hade en fast pojkvän som det tog slut med innan jag träffade en ny kille som är den som jag troligtvis blev smittad av. Ibland tänker jag att jag kanske egentligen blev smittad av pojkvännen som jag hade innan. Att vi båda var symtomfria och att han hade haft infektionen längre. Jag kan ju inte riktigt veta egentligen! Blir så arg på mig själv at tjag kunde vara så slarvig och itne ta bättre hand om mig själv. Jag som är så redig annars!
    Herregud så korkat, att vara en duktig person som äter bra och regelbundet, motinerar, inte röker eller dricker särskilt mkt, alltid undviker risker i stort i livet, och sen gör ngt så idiotiskt som att ha oskyddat sex! Fan att jag skulle vara så jävla dum!

    Som sagt, jag kan ju itne säkert veta hur länge jag var smittad. Jag oroar mig många gånger för att jag har haft infektionen länge och den därmed verkligen fått en chans att trasa sönder mina äggledare fullkomligt! Läkaren som opererade mig sa att min vänstra som fick vara kvar såg jättefin ochg gracil ut, men att han inte kunde lämna några garantier. Jag frågade huruvida man kunde se utifrån om en äggledare är ritkigt skadad, och det sa han at tman kunde. DÄrmed borde min kvarvarande inte vara fullkomligt skadad. Jag försöker hålla fast vid den infon, och tänka att det kommer innebära att jag är 9 av 10 och inte 1 av 10 om man ser till oddsen att det hände rigen. Samtidigt vet jag att infektionen måste varit i vänstra lika mkt som högra. En överläkare som undersökte mig sa att en klamydiainfektion ALLTID är dubbelsidig, det är bara en fråga om hur mkt skada infektionen lyckats göra.

    Men fan vad svårt det är i mina svaga stunder! Till saken hör att jag innan X.et haft ett mf, vilket dessutom hindrar mig att slappna av med tanken att "det finns ju ivf". Jag tänker bara att jag kommer bli del av de mörkaste siffrorna i statistiken. Den där personen där alla instanser sket sig.

    Fan. Min sambo har dessutom en kronisk sjukdom i tarmen och cancerhistorik, så vi skulle nog itne bli godkända som adoptivföräldrar heller. För ärligt talat skiter jag i om jag blir gravid själv eller tar hand om ett barn utan föräldrar, bara jag får leda en person genom uppväxten och få ha en egen familj. Jag vet att jag skulle bli en grym mamma. Jag är godhjärtad, omtänksam, stabil och klok. Jävligt missunsam visserligen eftersom jag blir så förbannad på alla hårda, kalla ostabila personer som skaffar barn på löpande band som de sedan känslomässigt misshandlar. FÖr att inte prata om missbrukare av alla dess slag som är som fertilitetsmaskiner.

    Usch vad vidrigt jag tänker.

    Jag kan inte se vad mitt liv skulle vara värt alls om jag inte får barn. Allt annat som man kan uppleva i stället, resor, karriär, mer pengar till sig själv. Det är bara skit i jämförelse med att kunna få vara mamma.

    Nu får mina syskon barn i rasande följd. de ungarna som fötts i år blir jämngamla och kommer växa upp som kusiner. Kan inte sluta tänka på den tomma plats som det barn som mitt X borde ha blivit utgör.

    Fan nu lipar jag.

  • Rondellen

    Stella 78 skrev 2009-12-06 21:03:21 följande:


    Skäms inte för dina tankar. Själv har jag precis kommit hem efter en helg i närheten av min sambos bror och höggravida fru som ska ha barn 4 dagar efter att vi skulle ha haft om det inte hade varit X. Jag har vägrat träffa dem och känt mig som den mest egocentriska människan på jorden! Men efter hennes kommentar när de kom ut med graviditeten: OJdå det gick visst på första försöket så har jag lite svårt att handskas med det. Men de har varit väldigt bra nu och legat lågt och inte pratat om deras fantastiska värld utan förstår att jag/vi har det jobbigt efter att snart ha försökt i 3 år. MIn svärmor vet nu även att jag tycker det är jobbigt att träffa dem och hon vet att vi nu haft 4 mf och ett utomkved. Faktum är att det känns lite bättre att de vet och kan låta mig vara ego. Blir faktiskt lite mindre ego när jag vet att de vet och jag inte behöver gömma mina känslor utan faktiskt mer ärligt kan glädjas åt deras lycka. Jag hade också Klamydia. Det sjuka är att det upptäcktes när vi hade försökt få barn i några månader. Tänkte att jag kollar för säkerhets skull så vi kan utesluta det helt. KOm från ett långt förhållande innan jag gick in i detta. Hade ett år som singel och träffade någon enstaka kille men hade inget oskyddat sex (dock kondom som sprack). Jag blev helt chockad när en sköterska ringde och sa att mitt prov var positivt! Sambon fick gå och testa sig men hade inte infektion! Helt sjukt! Och jag garanterar att jag inte hade varit otrogen! Så jag hade haft ingfektionen någonstans mellan ett halvår till 1,5 år (då jag testade mig då jag träffade min förra pojkvän). Sambon pratade med de där han gjorde testet hur det kan komma sig att inte han var smittad men jag med tanke på att jag måste haft infektionen hela förhållandet. Det enda de kunde säga var att jag förmodligen hade en mild variant då jag inte under så lång tid fått minsta symptom eller lyckats smitta honom. Snacka om att jag gick igenom allt i tankarna många gånger och var arg på mig själv! Och än idag vet jag inte vem det var som smittade mig. Jag opererade ju också bort vä äggledare och de sa att den högra såg fin ut. Men när jag pratade med en annan läkare så sa han att det troliga är att den andra också var skadad efter som jag haft klamydia (om det nu var det som gjorde att jag fick X). Gjorde ju en misslyckad spolning i augusti och efter det så kändes det som IVF var enda möjligheten då det inte verkade vara någon passage i ledaren som var kvar. Dessutom hittade läkaren som opererade mig endometrios som hon hade som förklaring till varför vi haft så svårt att bli gravida under 2 års tid. Men nu under hösten så är jag ju gravid för 3:e gången! Med min "igentäppta" äggledare och endometrios som jag inte lider av....Hoppas jag om några veckor kan skriva att jag fortfarande är gravid. Men uppenbarligen tar sig simmarna och ägget sig genom min kvarvarande äggledare. Så ge inte upp hoppet!!!Se till att du får en spolning av äggledaren så att du får veta om du har passage.
    Tack för ditt fina svar. Så långt också! Jag är verkligen tacksam att du satte dig och tog dig tid att svara! Jag tänker på dig massvis och hoppas att det tråkiga och onda är över för din del. Vi har följts åt lite grann känner jag, då jag minns att du var på sös samtidigt som mig då du gjorde din spolning.
    Hoppas att vi får prata gravsymtom en dag och inget annat.

    Det är en inspiration att läsa dina inlägg, du utstrålar enormt mkt styrka.

    Stor kram.
  • Rondellen

    Kan tillägga att jag och min sambo kommer att börja försöka igen nästa ÄL om en månad. Funderar på att ha ett system där jag regelbundet gravtestar mig varannan vecka, eller tror ni att det skulle bara vara psykiskt påfrestande?

    Man kommer ju itne direkt kunna slappna av när man får mens eftersom man kan få det även om man har en graviditet i äggledarna. Vill hitta ett tankeläge som får mig att slappna av.

Svar på tråden Utomkveds - Vad händer sedan?