Svärfar

Låter som avundsjuka! Fy vad taskigt att han måste trycka ner dig när du är snäll och hjälper dom. Det är snällt att du låter dom träffa sina barnbarn, men inte till det höga priset du får betala. FEGT att gå på dig, noga uträknat när din man inte är närvarande.

Jag och min man har varit tillsammans i 3½ år under dessa tre år har jag alltid fått höra vad de "tycker/tyckte" om mig (alltid negativa saker såklart). Minns en gång då jag var höggravid med vår dotter och svärfar bad mig komma ner och kolla på en videoinspelning de hade gjort nere i hemlandet, där satt det ca 10 tjejer som ville bli tillsammans med min man. Han skrattade stolt och förklarade hur lycklig jag borde vara! - Tänk vilka chanser min man har hafft! Vad ska man säga i en sådan situation? jag har svalt mycket från deras sida och nu var detta pricken över i:et .

Jag hoppas av hela mitt hjärta att min man tar upp detta med hans föräldrar och inte fegar som han har gjort i 3½ år. Alla har en gräns och de har nått min, jag vägrar att sätta min fot i deras hem snart.

Jag besöker hans familj för att jag älskar min man, tyvärr fick jag dessa hämska människor på köpet när jag valde ett liv med han. Jag sa ifrån en hel del i början av vårat förhållande men inget hjälpte de vred och vände på varje liten sak så att jag skulle framstå som problemet inför min man. Nu har jag tröttnat på att tjaffsa eller överhuvudtaget ställa frågan varför? varför behandlar ni mig såhär? det är totalt bortkastad energi. De kommer aldrig att förändras, de är födda elaka och kommer förmodligen och vara det resten av deras liv. Min man lovade mig att prata med sina föräldrar men än har han inte fått tillfälle och helt seriöst så tror jag inte min man har stake till det Jag fungerar ungefär såhär : har man en kastrull full av vatten på hög värme så kokar vattnet över tillslut och så är det här med snart rinner allt ut och jag sätter aldrig in min fot i deras hem eller vill ha något me dom att göra mer. Då blir det helt enkelt ett val för min man antigen rättvisan eller den elaka orättvisan. Tusen tack för all stöd ni är bäst

Hemma hos mina svärförälsrar är det ALLTID extremt smutsigt, springer min dotter runt där blir jag jätterädd att hon stoppar i sig något. Flera gånger har jag hittat tabletter/medicin som någon tappat. Därför går jag runt och plockar, mestadels. Just nu är jag gravid och jobbar extra någongång då och då, dagarna kan kännas som år när man är ensam hemma tills gubben kommer hem från jobbet. Mina svärföräldrar ringer aldrig och frågar mig hur jag mår de kommer heller aldrig hit frivilligt för att ta en kopp kaffe utan det är alltid vi som får åka dit. Jag hjälper till enbart för att ha någon att byta några ord med och inte bara sitta hemma.