• Anonym (Avis)

    Jag är avundsjuk på min bästa vän.

    Jag var alltid med först med allt. Började plugga först. Skaffade lägenhet, förlovade mig, gifte mig.
    Hon har alltid kommit efter mig och härmat mig i allt. Och då menar jag ALLT. Många som påpekat det.

    För några månader sen berättade jag för henne att jag o min man försöker bli gravida. Hon sa att det det var för tidigt för dom eftersom hennes man inte har jobb o så.
    En månad senare är hon gravid.
    Jag ville bli glad men kunde inte. Det syntes på mig. Nu är jag jätteavundsjuk på henne. Vi har försökt ett år och hon blev gravid på en gång. Det hjälper inte att det enda hon pratar om är hennes graviditet och att hon flashar med sin mage så mycket som det går.
    Det känns också som att hon blev med barn bara för att jag berättade att vi försökte.

    Vill inte vara avundsjuk...men kan inte hjälpa. Jag vill ju också ha ett barn.
    Ville bara skriva av mig.

  • Svar på tråden Jag är avundsjuk på min bästa vän.
  • Anonym (Avis)

    Anonym (a) skrev 2009-10-29 14:18:33 följande:


    Anonym (Avis) skrev 2009-10-29 14:07:04 följande:
    Usch och fy fasiken, jag är så INTE avundsjuk på din situation. Jag kommer så väl ihåg hur det ibland kändes som om hjärtat slets ur kroppen, och när det är på så nära håll att man liksom inte kommer undan.Ett tips på vägen mot ett + är att inte uppslukas av viljan att bli gravid, den är som ett stort glupskt monster. Fokusera på det, men passa samtidigt på att fortsätta njut av det som redan är bra i livet. Annars försvinner tiden blixtsnabbt och man kommer inte ens ihåg vad man gjort och man har tyvärr förlorat massor av det som borde varit toppen.Ta ett uppehåll från vännen, och så kanske ni hittar tillbaka senare i livet. Oftast brukar det vara så.
    jag skulle inte önska någon i min situation. inte ens henne som orsakat detta.
    jag tror jag tar för givet allt som jag har. känner mig så dum...borde inte tänka på detta så mycket, men kan inte hjälpa det.
    tror dock att det hjälpte att skriva ner mina känslor här.

    ja, vi kanske hittar tillbaka sen. kanske inte. pausen behövs nu iaf.
  • Anonym (Avis)
    Polly S skrev 2009-10-29 14:25:18 följande:
    det ska jag göra. hoppas det blivit bättre då!
  • Tette86021

    Anonym (Avis) skrev 2009-10-29 12:42:57 följande:


    okej det är verkligen något fel på mig
    Jag kan förstå hur du menar, men är hon verkligen din vän så borde du glädjas med henne ist.

    På en del låter det som att man inte kan bli gravid på första försöket och jo det kan man visst bli, finns ju många som vart med om det!

    jag känner en som alltid velat ha barn hus och familj, men inte lagt ner ås mycket energi på det men när hon fick höra att jag var gravid skaffade hon sig pojkvän snabbare än blixten och 3 månader senare var hon också på tjocken... Av hennes beteende och hur hon är som person så VET jag att det var enbart för att jag inte skulle vara ensam om att vara gravid och vara först utav oss två...

    Jag kan faktiskt förstå hur du menar, tror nästan att det kan jämföras med tjejer man hade efter sig i skolan som köpte lika kläder, väskor och prydnader... riktigt irriterande... och finns säkert dom som fortfarande lever så även som äldre...

    Det behöver faktiskt inte betyda att det är dig det är fel på, det KAN faktiskt vara din kompis som är lite osäker också...

    tycker de flesta i den här tråden har vart lite hårda mot dig...

    Självklart är det ju en vanlig grej att man börjar studera, flyttar, skaffar man och familj.. men så finns det dom som gör det i samma takt som tex sin kompis och inte kan leva sitt liv själv utan måste kopiera någon annans liv för att känna sig lika "värdig" eller hur jag ska säga? för att du inte ska se ner på henne och kunna säga att du gör/har mer än henne...

    nu spekulerar jag bara men så KAN det vara...

    Men som sagt är ni vänner så borde du glädjas med henne, och jag förstår att frustrationen över att ni har kämpat länge med att få barn gör dig mer arg.. Men din tid kommer säkert ska du se=)
  • Anonym (a)
    Tette86021 skrev 2009-10-29 14:57:56 följande:
    Anonym (Avis) skrev 2009-10-29 12:42:57 följande:
    Jag kan förstå hur du menar, men är hon verkligen din vän så borde du glädjas med henne ist.På en del låter det som att man inte kan bli gravid på första försöket och jo det kan man visst bli, finns ju många som vart med om det!jag känner en som alltid velat ha barn hus och familj, men inte lagt ner ås mycket energi på det men när hon fick höra att jag var gravid skaffade hon sig pojkvän snabbare än blixten och 3 månader senare var hon också på tjocken... Av hennes beteende och hur hon är som person så VET jag att det var enbart för att jag inte skulle vara ensam om att vara gravid och vara först utav oss två...Jag kan faktiskt förstå hur du menar, tror nästan att det kan jämföras med tjejer man hade efter sig i skolan som köpte lika kläder, väskor och prydnader... riktigt irriterande... och finns säkert dom som fortfarande lever så även som äldre...Det behöver faktiskt inte betyda att det är dig det är fel på, det KAN faktiskt vara din kompis som är lite osäker också...tycker de flesta i den här tråden har vart lite hårda mot dig...Självklart är det ju en vanlig grej att man börjar studera, flyttar, skaffar man och familj.. men så finns det dom som gör det i samma takt som tex sin kompis och inte kan leva sitt liv själv utan måste kopiera någon annans liv för att känna sig lika "värdig" eller hur jag ska säga? för att du inte ska se ner på henne och kunna säga att du gör/har mer än henne... nu spekulerar jag bara men så KAN det vara...Men som sagt är ni vänner så borde du glädjas med henne, och jag förstår att frustrationen över att ni har kämpat länge med att få barn gör dig mer arg.. Men din tid kommer säkert ska du se=)
    Tanken är god att man ska glädjas över sin vän men det är något med det här att bli gravid. I samma veva som man börjar försöka så föds det en liten djävul inom sig, och till slut så kan det till och med vara svårt att se gravidmagar på stan, för helt plötsligt poppar de upp som bara den. Och då blir det än mer svårt att se, höra, glädjas med sina vänner om de lyckats få till det.
    Det man kan tvingas göra är att lägga stora smile-masken på sig och bita ihop för vännens skull och oftast brukar det kännas bättre när barnet väl fötts men vägen dit kan vara ett helvete.
  • My Girls
    Tette86021 skrev 2009-10-29 14:57:56 följande:
    Anonym (Avis) skrev 2009-10-29 12:42:57 följande: Jag kan förstå hur du menar, men är hon verkligen din vän så borde du glädjas med henne ist.
    Det är inte alltid så enkelt att glädjas och varför ska ts vara den som bara biter ihop, då väninnan uppenbarligen inte frågar henne hur hon mår och vad hon känner.
    Ge och ta och ts väninnan ska inte bara ta för givet att ts finns där för all framtid, om hon inte visar sig uppriktigt intresserad av hennes liv.
  • Tette86021

    Anonym (a) skrev 2009-10-29 15:03:35 följande:


    Tanken är god att man ska glädjas över sin vän men det är något med det här att bli gravid. I samma veva som man börjar försöka så föds det en liten djävul inom sig, och till slut så kan det till och med vara svårt att se gravidmagar på stan, för helt plötsligt poppar de upp som bara den. Och då blir det än mer svårt att se, höra, glädjas med sina vänner om de lyckats få till det.Det man kan tvingas göra är att lägga stora smile-masken på sig och bita ihop för vännens skull och oftast brukar det kännas bättre när barnet väl fötts men vägen dit kan vara ett helvete.
    jo det kan jag mycket väl förstå, det, men i mindre ord, skrev jag i mitt inlägg... förstår att det måste vara ett helvete..
  • Anonym (Håller med Ts)

    Jag förstår Ts.
    Även jag har haft en sådan kompis.
    Men den sjukaste grejen hon härmade mig med var att förstora brösten.
    När jag berättade att jag bokat tid för att göra det så sprang hon direkt till banken och tog lån för att hinna före mig när vi väl både gjort operationen så blev hon jätte sur för att mina var större än hennes och hon skulle göra om sina så att hennes blev större.
    Jag bröt då kontakten med henne.
    Sen skulle jag och min man gifta oss, (hon var inte ens förlovad) då huxflux så skulle de ha ett super snabbt bröllop inom 3 mån, just för att hinna före. Samma med hus och barn.

    Sånna vänner klarar man sig utan

  • Anonym (förstår)

    Jag skulle bryta med den här tjejen
    Du har inga som helst krav på att umgås med henne eller ens svara när hon ringer.

    Om det vore mig så skulle jag bara ändra mitt beteende runt henne.
    Sluta berätta saker, inte bli lika tillgänglig, bli väldigt privat och tydligt visa vart gränsen går.
    När man ses ute så bara hejja och gå vidare.
    På så vis kan du låta det rinna ut i sanden.

    Om man pallar så säg bara rakt ut att du inte orkar umgås med henne.

  • Anonym (stå på dig!)

    Ts, det är helt naturligt att vara avundsjuk ibland, speciellt om man har svårigheter med att bli gravid. Du känner din vän, det gör inte vi.

    När du säger att det känns som att hon gör detta för att härma dig så tror jag på dig.

    Jag fick nyss höra av min vän att hon var rädd för att jag skulle bli gravid före henne. Trots att hon vet att jag har väldigt svårt för att bli gravid, har försökt i över ett år nu och inget plus än. Det första jag fick höra för någon vecka sedan var att "nu åker p-staven ut" och att det kändes skönt att bli gravid snart.

    TYVÄRR finns det människor som bara vill vara bättre än andra och hatar att vara i "underläge", jag vet själv inte hur man ska hantera såna "vänner"..

    Det är ju ingen tävling men, endel härmas...

    Jag har iaf full förståelse för din "avundsjuka" på din väns graviditet. Endel människor blir gravida på ett pang!! Fattar inte varför folk i tråden menar att det inte alls kan ha gått så fort... min vän blev gravid tre gånger på ETT ÅR (tre aborter)

    Att inte kunna/ha svårt för att bli gravid är jävligt känsligt och tungt, men tyvärr kan inte människor som inte upplevt den känslan förstå det!!!!

  • Anonym (känner igen mig)

    jag har efter några tråkiga erfarenheter lärt mig att antingen bryta eller pausa illa kvickt när det känns som vänskap utveklas till tävling. det smyger sig liksom in, man vill verkligen känna när det kommer till stora beslut i livet att man gör rätt och hävdar sig både för sig själv och för andra som en slags inre övertygelse. har kompisen tänkt göra exakt samma, säg köpa hus blir det lätt en liten tävling om vilken som gör det bästa köpet och hittar det bästa huset. är man på olika plan som jag och en kompis till mig handlar kanske "tävlingen" om vem som har det bästa livet, jag som mamma och sambo i hus eller hon som singel i storstan. i stället för att hålla med varandra i vad den andra har som verkar härligt och stötta varandra i det som är jobbigt fastnar vi i att bara romantisera våra egna liv och mellan raderna nedvärdera den andras. skittråkigt men svårt att bryta...

Svar på tråden Jag är avundsjuk på min bästa vän.