Jag är avundsjuk på min bästa vän.

Jag vet hur det känns TS. Jag har också en vän som hela tiden tävlar, fast på ett annat sätt. Hon härmar mig i det hon kan, hon valde till exempel att börja läsa på samma utbildning som jag läser efter mig och senare också att söka sig till samma jobb med exakt samma tjänst. Under hela vägen har hon alltid velat jämföra sig med mig, först betyg i kurser och nu prestationer på jobbet. Jag är ganska säker på att det bottnar i hennes egen osäkerhet för någonting. I början lät jag henne vinna ibland. Kunde till exempel säga att jag fått ett ganska dåligt betyg på en kurs för att hon skulle få tycka att hon var bättre fast jag i själva verket hade ett högre betyg än henne. Men det höll inte i längden för hon var aldrig nöjd i alla fall. Hon vill också alltid verka så självständig och duktig men hon tar alltid hjälp av mig och frågar om råd, sen gör hon precis som jag säger och tar på all cred för sig själv. Hon gifte sig först av oss och det är hennes triumfkort. Hon vill att jag ska avundsjuk för att hon har gift sig och haft, i hennes ögon, en dag som ingen annan kan bräcka. Ja, hon har sagt det, att ingen annan kan ha ett fantastiskt bröllop som henne. Jag och min sambo är inte intresserade av att gifta oss för tillfället och det säger jag också alltid när hon frågar om det inte är dags snart. När jag svarar nej försöker hon pressa ur mig att det vill jag såklart visst. Jag tycker att hon nedvärderar mig, utnyttjar mig och tar mig för givet. Att hon är ganska elak faktiskt rätt ut sagt som alltid ska vara bäst på min bekostnad. Jag vet inte hur jag ska tackla henne heller och det är ganska svårt att säga upp bekantskapen. Men jag vet hur det känns TS, och det är inte roligt. Kan tänka mig att det är ännu värre när det handlar om något så känsligt som en graviditet. När jag och min vän kommer till den tiden i livet så hoppas jag att hon har skärpt sig eller att jag tagit mod till mig och brutit bekantskapen.

hej allihopa.
tack för era svar. även ni också som tycker jag är korkad o.s.v.
bra att få se vad den "andra sidan" tycker och tänker. får mig att fatta bättre.

har inte snackat med henne sen i förrgår. det konstiga är att hon inte helelr hör av sig? annars hörs vi varje dag. hon kanske tröttnat...vad vet jag. känns bättre idag måste jag säga.

ARGH! Jag förstår din frustration. Jag har också en vän som härmat mig i exakt allt. DÅ MENAR JAG ALLLLLLLLLLLLLLLLT.

Val av kläder, hårfärg, frisyr, program, ÅSIKTER. UÄEK.

Har en likadan vän! Jättejobbigt för man kan ju ha roligt ihop men när allting blir en tävlan blir det ju löjligt! Jag skaffade stadig pojkvän, hon också, jag skaffade hund, hon också, flyttade till ett visst område , hon likaså, jag skaffade en andra hund hon likaså... mm mm Det är andra vänner som har gjort att jag fått upp ögonen för att det alltid har varit denna "tävlan" och att hon gör som jag. Vi är idag inte riktiga lika bra vänner som förut men jag vet hur jobbigt det är. Jag har försökt att stå över och bara vara glad när det händer saker hon ska "skryta" om men det är så j-kla svårt! Min vän vet inte nu att jag är gravid men det är nog en sak hon inte skulle kunna tänka sig att tävla om....det är ju verkligen elakt. Försök att strunta i henne men jag vet hur svårt det är. Man vill ju kunna dela glädjeämnen och tankar med sina vänner men ibland funkar det ju inte....

Anonym (vet precis) skrev 2009-10-30 09:32:05 följande:

Anonym (stå på dig!) skrev 2009-10-29 19:38:55 följande:

Hur kan det vara att "härmas" att skaffa pojkvän, lägenhet, plugga, förlova sig, gifta sig och skaffa barn? Det trodde jag att de flesta gjorde, det är ju liksom det livet handlar om.....

Bra att du bestämt dig för att ta en paus från henne, eftersom hon får dig att må dåligt. Det finns sådana energi-tjyvar, dem kan man klara sig utan. Vänskap ska handla om att man har det bra och roligt med varandra, om så inte är fallet, så finns det ingen poäng att fortsättå.

Jag hade å andra sidan en vän som ville bräcka mig för att jag inte alls levde som henne. När jag var sambo och hon singel så fick jag höra hur tråkigt och inskränkt livet var när man hade pojkvän, sen när hon var sambo och jag singel, då var det helt underbart att ha någon. När jag berättade att jag var gravid sa hon såklart (hon har inga barn, och vill inte ha) att det skulle bli jättejobbigt osv. Och när barnet väl kom fick jag hur många idiotiska kommentarer och "välmenande" råd som helst. Så nu hör jag helt enkelt inte av mig längre. Jag behöver inte ha en vän som dränerar mig på så mycket energi som hon gjorde.