Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.

Anonym (orolig)

Äldre 29 Oct 20:17
45 svar

Visa endast Anmäl

Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.

Jag behöver peppning för att kunna stå ut det här.. Min man, 39 år, har lymfoblastisk t-cellslymfom (lymfkörtelcancer) och jag är sjukt orolig hela tiden, vet inte var jag ska ta vägen. Han har gjort ca halva cellgiftstiden, och på röntgen visade det sig att tumören bakom bröstbenet krympt från 19cm till 3x3cm, så det var ett underbart besked. Men nu har cellgifterna fått vänta 2,5 veckor, och vem vet hur länge till det blir till?!

Han har varit inlagd på sjukhus två veckor nu, för han fick åka in för att han fick hög feber, då visade det sig att han fått svininfluensan + vanlig influensa (han är även astmatiker). Och det är som sagt två veckor sedan, i början hade han 39-40 graders feber hela tiden. Nu har han knappt någon feber, men idag har han varit TOTALT orkeslös, han har inte ens orkat sms:a mig, utan bara sovit, får hjälp att gå på toa osv. Han har gått ned ca 20kg, och kan inte ens stå på benen

Han har fått massa olika antibiotika mot lunginflammationen som han dragit på sig. Men det hjälper inte än. Igår var han hyfsat pigg, då orkade han t om sitta vid datorn och skriva lite. Hans värden är bra, så han skulle kanske kunna börja nästa cellgiftsbehandling, men det går ju inte när han mår så himla dåligt som han gör nu. Imorse fick han panik för han kunde inte andas, antar att han fick panikångestattack.

Jag har ångestkänslor och mår SKIT, orkar inte det här!!! Han MÅSTE bli bra alltså!!! Jag har inte träffat honom på två veckor nu, han vill inte ha besök, han orkar inte ens med sig själv skriver han. Vi har en son som snart blir 3 år också.

Var tvungen och skriva av mig... någon som kanske har något positivt att skriva så man kan stå ut lite bättre..
- «
- ‹
- Sida 2 av 4
- 1
- 2
- 3
- 4
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.
kaffe

Äldre 29 Oct 21:04
#11

Visa endast Anmäl

Det är skitjobbigt att stå maktlös vid sidan om utan att kunna göra något mer än att vänta. Har varit där och önskar ingen till dit. Har du någon du kan prata med som du kan lasta din oro på?
Ska hålla tummarna för dej och din man i morgon.
Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 21:05
#12

Visa endast Anmäl

Lingling11 skrev 2009-10-29 20:59:59 följande:
Anonym (orolig) skrev 2009-10-29 20:45:25 följande:
Usch, det jobbigaste brukar nästan alltid vara väntan och att inte veta vad det är. Men när läkarna säger att de tror det är pga en viss sak så stämmer det oftast, så tror de att det är en infektion så är det med all sannolikhet det.
Ja det håller jag verkligen med om. Det har varit riktigt jobbigt sedan 1 augusti då han åkte in första gången. Massa frågetecken innan man fick veta vad det var, och denna hemska väntan på alla provsvar.
Läkarna säger att det inte går att utesluta något om vad det kan vara, så är såå nervös. Men hoppas som sagt att det är en infektion som snart blir bra.. Och så hemskt att han inte ens svarat på ett enda sms sedan kl 9 imorse.
livet från ljusa sidan

Äldre 29 Oct 21:05
#13

Visa endast Anmäl

ja jag fick testa huur många som helst, och varje som jag testade var tydligen det allra bästa som verkligen skulle ta..men det gjorde det inte... De gjorde ingen röngen förrän jag var feberfri och sänkan hade börjat går ner mycket. Plus att jag dränerades på vätska i från lungan, vilket gjorde det lättare att andas igen! Jag kommer faktiskt inte ihåg om de såg ngt på röntgen eller inte.... jag var helt borta och gick ner 15kg och mådde verkligen skit och ville inte heller ha besök eftersom jag också har en liten, men för hans skull så träffade jag familjen iaf...

Men på nyårsafton så helt plötsligt så vände det och jag kände livslust igen..... förstår dock att det är mycket mycket tankar som mal runt i huvudet men det finns nog hopp
Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 21:08
#14

Visa endast Anmäl

kaffe skrev 2009-10-29 21:04:20 följande:
Det är skitjobbigt att stå maktlös vid sidan om utan att kunna göra något mer än att vänta. Har varit där och önskar ingen till dit. Har du någon du kan prata med som du kan lasta din oro på? Ska hålla tummarna för dej och din man i morgon.
tack. Ja det är verkligen skitjobbigt!!! Just nu vill jag inte prata med någon, bara via nätet, vill inte gråta massor i telefon. Annars pratar jag mycket med min mamma, och min mans mamma.
Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 21:13
#15

Visa endast Anmäl

livet från ljusa sidan skrev 2009-10-29 21:05:33 följande:

ja jag fick testa huur många som helst, och varje som jag testade var tydligen det allra bästa som verkligen skulle ta..men det gjorde det inte... De gjorde ingen röngen förrän jag var feberfri och sänkan hade börjat går ner mycket. Plus att jag dränerades på vätska i från lungan, vilket gjorde det lättare att andas igen! Jag kommer faktiskt inte ihåg om de såg ngt på röntgen eller inte.... jag var helt borta och gick ner 15kg och mådde verkligen skit och ville inte heller ha besök eftersom jag också har en liten, men för hans skull så träffade jag familjen iaf... Men på nyårsafton så helt plötsligt så vände det och jag kände livslust igen..... förstår dock att det är mycket mycket tankar som mal runt i huvudet men det finns nog hopp
Vad menar du med sänka? Är det crp? Det är så konstigt för crp som visar om man har bakterie/infektion(?!) i kroppen hade gått ner jättemycket, mer än hälften, men sen ökat upp igen. Hur visste de att du hade vätska i lungan?
Och det har ju gått så lång tid nu för min man, och vissa dagar är han hyfsat pigg och andra-som idag, orkar absolut ingenting. Orkade du stå på benen själv och så eller var du sängliggandes mest?
livet från ljusa sidan

Äldre 29 Oct 21:22
#16

Visa endast Anmäl

ja sänka är crp, min gick också upp och ner fast aldrig under 300... så det pendlade mellan 550 och 300, likaså febern.. ibland feberfri och ibland feber...

De såg vätskan på röntgen, gjorde både vanlig och magnetröntgen..

Jag orkade att stå upp mot slutet men i början behövde jag hjälp på toan, eller i allra första början orkade jag inte ens gå upp på toan utan fick en toastol precis vid sängen...
Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 21:27
#17

Visa endast Anmäl

livet från ljusa sidan skrev 2009-10-29 21:22:41 följande:

ja sänka är crp, min gick också upp och ner fast aldrig under 300... så det pendlade mellan 550 och 300, likaså febern.. ibland feberfri och ibland feber...De såg vätskan på röntgen, gjorde både vanlig och magnetröntgen..Jag orkade att stå upp mot slutet men i början behövde jag hjälp på toan, eller i allra första början orkade jag inte ens gå upp på toan utan fick en toastol precis vid sängen...
Ok, vet du om de såg vätskan på vanlig eller magnetröntgen? Min man har redan tömt ut nästan 9 liter från lungsäcken på höger sida. Då tumören var så stor så den tryckte på lungsäcken så det samlades vatten. Men det var rätt länge sen nu, och nu är tumören så mycket mindre. Men det kan väl samlas vatten ändå när man har lunginflammation då?! Jag har för mig att min man låg runt 300 i crp och sen 150 ca, men nu 230 eller nåt.
Skönt att du blev helt återställd iallafall :) Hoppas min man också blir det snart.
Lingling11

Äldre 29 Oct 21:35
#18

Visa endast Anmäl

Anonym (orolig) skrev 2009-10-29 21:05:02 följande:

Ja det håller jag verkligen med om. Det har varit riktigt jobbigt sedan 1 augusti då han åkte in första gången. Massa frågetecken innan man fick veta vad det var, och denna hemska väntan på alla provsvar. Läkarna säger att det inte går att utesluta något om vad det kan vara, så är såå nervös. Men hoppas som sagt att det är en infektion som snart blir bra.. Och så hemskt att han inte ens svarat på ett enda sms sedan kl 9 imorse.
Oftast säger de att de inte kan utesluta något för att säkra för sig själva. De vill inte ge några garantier ifall det skulle visa det värsta. Men säger de att det mest troligt är pga något så är det oftast så.
Jobbigt att inte ha fått något svar. Men ha du kunnat prata med honom eller någon som jobbar på avdelningen idag? Om han inte har någon ork så är det ju förståeligt att han inte kan svara. Men är du riktigt orolig så borde du ju kunna prata med personalen på avdelningen för att höra hur det är. Då han ligger inne och inte alltid har riktigt ork borde ni kunna ordna nåt sådant system så att du kan känna lite lugn de dagar du inte kan höra från honom.
Anonym (orolig) Trådstartaren

Äldre 29 Oct 21:43
#19

Visa endast Anmäl

Lingling11 skrev 2009-10-29 21:35:34 följande:
Anonym (orolig) skrev 2009-10-29 21:05:02 följande:
Oftast säger de att de inte kan utesluta något för att säkra för sig själva. De vill inte ge några garantier ifall det skulle visa det värsta. Men säger de att det mest troligt är pga något så är det oftast så. Jobbigt att inte ha fått något svar. Men ha du kunnat prata med honom eller någon som jobbar på avdelningen idag? Om han inte har någon ork så är det ju förståeligt att han inte kan svara. Men är du riktigt orolig så borde du ju kunna prata med personalen på avdelningen för att höra hur det är. Då han ligger inne och inte alltid har riktigt ork borde ni kunna ordna nåt sådant system så att du kan känna lite lugn de dagar du inte kan höra från honom.
Mm, hoppas att du har rätt. :) Jag ringer avdelningen 2-3 gånger om dagen. Imorgon ska en läkare ringa upp mig också, för sköterskorna kan inte svara på alla frågor jag har.
Lingling11

Äldre 29 Oct 21:48
#20

Visa endast Anmäl

Anonym (orolig) skrev 2009-10-29 21:43:08 följande:

Mm, hoppas att du har rätt. :) Jag ringer avdelningen 2-3 gånger om dagen. Imorgon ska en läkare ringa upp mig också, för sköterskorna kan inte svara på alla frågor jag har.
Det är ju bra att ha den kontakten. Man blir alltid lugnare då man fått höra av någon hur det har varit och ser ut. Hoppas det går bra för er imorgon *styrke kram*

«
‹
Sida 2 av 4
1
2
3
4
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.

Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.

INNEHÅLL