Är så rädd att förlora min man, han har t-cellslymfom.

Jag tror de såg det på vanlig ,jag var lite borta i början som sagt... Det kan väl komma tillbaka, antar jag? Jag vet inte, men håller med om att man inte får svar av sjukvården men det beror på att alla människor är så olika och mycket i sjukvården är gissa lite och göra som förra gången och hoppas att det går lika bra som då... Frustrerande!

Hoppas ni mår bättre snart! kram

Tänkte först höra om du har fått erbjudande att prata med någon kurator? Ibland glömmer sjukvården bort anhöriga... men det är viktigt att även du får prata med någon utomstående om allt som händer och hur du känner!

Det här kanske är en pettitess, men det är skillnad på CRP och sänka. För att göra det enkelt så visar sänka om man HAFT infektion i kroppen (har man en utdragen infektion så syns det oxå på sänka). Har man en aktiv infektion NU syns det på CRP.

Håller tummar och tår att allt går bra för er!

där ser man

Men det som kollades på mig var iaf crp:t

Anonym (Sjuksköterska) skrev 2009-10-29 22:03:32 följande:

Ja i början fick jag sånt där visitkort från kuratorn på sjukhuset, det har jag tyvärr slängt. Jag tyckte inte att hon kändes så bra, den som var på det första sjukhuset som han var på verkade mycket bättre. Men jag kanske söker upp henne ändå, hon är säkert duktig. Men det är ganska långt att åka tyvärr.

Jag har lite ångest över att jag inte är hos min man nu, och inte har träffat honom på 2 veckor!! Men han vill INTE ha besök skriver han. En sköterska jag pratade med häromdagen sa hur dåligt han mådde psykiskt och att det kanske vore bra om jag var där osv. Men det blir ju dumt när han verkligen inte vill ha besök, han orkar inte ens med sig själv skriver han. Men jag känner att jag bara vill vara där och hålla hans hand, jag har skrivit att vi inte behöver prata eller nåt, men han vill vänta till han blir piggare. Gode Gud, låt han bli piggare snart!!!! och frisk!!!!

Anonym (Sjuksköterska) skrev 2009-10-29 22:03:32 följande:

Också en petitess men CRP (c-reaktivt protein) är ett akutsvar på infektion vilket ändrar leverns proteinsyntes och metabolism. Den kallas allmänt snabbsänka då den stiger redan ca 8 timmar efter insjuknande och stiger kraftigare vid bakteriell infektion vilket underlättar diagnostik och behandlingsval.

Vanlig sänka, SR, är ett mått på halten fibrinogen i blod och detta infektionssvar ses efter lite längre sjukdom samt vid andra inflammationer i kroppen, tex reumatism och myelom. Är lite mer ospecifik då det inte bara är akut infektion som får den att stiga och används därför inte i utredning och utvärdering av behandlingssvar vid infektionssjukdom.

Pratade med hans läkare precis. Hans snabbsänka har sänkts från 220 till 114, så det är ju positivt. De misstänker att det är svamp han har i lungorna, och är det de så kommer det att ta tid.
De ska göra en magnetröntgen idag för att kolla "huvudsjukdomen" lymfom, så HOPPAS att inget växt, utan att det ser bra ut!!
Nu ska jag snart åka och hälsa på honom iallafall.. Läkaren tror att han verkligen behöver det. Han har häftig andning hela tiden, men när läkaren kom dit och berättade att värdena var bättre så blev han lugnare, så han mår psykiskt MYCKET dåligt.

Jag har hälsat på honom nu, och det var underbart att bara få se honom. Svar från magnetröntgen visade att han har små proppar i båda lungorna, en förklaring till att han så svårt att andas, han får ha syrgas. Så nu ska han få blodförtunnande sprutor 2 ggr om dagen.
Tumören var oförändrad, samma storlek som för en månad sedan om jag förstod rätt, det känns underbart.
Bara hoppas att det ordnar sig med propparna och att sprutorna hjälper bra nu.
Tack för ert stöd.

Ojojoj, blev riktigt beklämd när jag läste igenom allt. Vill bara säga att jag tänker på er och hoppas han kryar på sig ordentligt och att du slipper oroa dig så. måste vara fruktansvärt för dig och honom själv!

Usch, jag blir illa berörd avv sådana här trådar, ändå måste jag läsa. Förlorade min dåvarande sambo , 36 år, för 10 år sedan efter ett år av olika sjukhusvistelser. Jag känner så väl igen den ständiga oron och rädslan som jag just då var ensam om att bära. All fokus låg på honom, jag förväntades bara finnas där och ställa upp med allt fastän jag hade svårt att orka med. Ingen såg mig och min smärta.

Vad jag egentligen vill säga är att det är väldigt viktigt att ha människor omkring sig som ställer upp med det de kan, t.ex med praktiska vardagssaker eller med att bara finnas till och lysna. Jag hade inte tillgång till sådana människor utan stod ensam i både praktiska bestyr och i min sorg. När jag tänker tillbaka på tiden med strålbehandliga, operationer och cytostatikabehandling blir jag ledsen. Det var en frutansvärd tid.

Vad skönt att höra och att du fått svar och fått träffa honom!!

Håller alla tummarna för att det går åt rätt håll nu!

kram kram