Någon som känner som jag?

Signar in här jag med!

Önskar av hela mitt hjärta att jag fick vara med min son på heltid i åtminstone ett par år..men det är inte helt accepterat känner jag...

Jag tror det kommer bli en slags kompromiss. Min sambo har, förstås, ingen lust att ensam försörja oss, utan vi kommer förmodligen lösa det så att sonen  är på dagis på deltid och likaså med mig och jobbet. Sambon kan förhoppningsvis få till någon bra deal med jobbet och kanske vara hemma en dag extra i veckan. Så det känns helt ok! Tackar som frågar! Hur löser ni/kommer ni lösa det?