SNABB förlossning?

Med mitt andra barn pratade dom om "störtförlossing".
Hade inga som helst känningar under dagen utan fick plötsligt en jättevärk vid sex-tiden på kvällen.
Åkte in direkt och hann precis lyftas upp på britsen inan hon kom ut.
Tog under 30minuter från första känningen...
Bebis nummer tre föddes på ca två timmar.
Väntar nu mitt fjärde barn och bor betydligt längre från bb så nu är jag faktiskt lite orolig...
Mitt enda råd är att vara beredd och färdigpackad i god tid och att åka in snarast om man haft snabba förlossningar innan..

Man blir ju smått nervös när man läser dessa historier...

Mitt första barn kom på dryga 4 h efter första lilla magkänslan. Var fullt öppen när vi kom in på fl och hon föddes på två krystvärkar. Nu har vi ca 45 min till fl. Är i v 35 nu och har hela tiden kännt mig nervös över vad som komma skall. På onsdag ska jag på Aurorasamtal, vilket jag hoppas kunna stilla min oro och kanske ge mig alternativ på vad man kan göra. Har bett om planerad igångsättning men blivit avrådd från flera håll. Vet inte riktigt vad mer man kan göra? Någon som har en idé? Kanske att få en hinnsvepning och vara beredd nära ett sjukhus... eller att få regelbundna kontroller nu i slutet med tillväxt-ul?

Är också nervös inför andra förlossningen beräknad om 4 veckor. Första tog ca 1,5 timma från första riktiga känningen. Har ju nu en liten som måste ha barnvakt också och tänk om killen är på jobbet!
Vill verkligen inte föda hemma eller på väg till sjukhuset!

BebisIAug: Har du diskuterat din rädsla med din bm? Vilka råd har du fått?

Nej hon viftade bort det med att säga: är det inga värre funderingar än så du har, haha? Ungefär. Gillar henne jättemycket annars men.. Samma sak med läkaren jag går hos (specmvc) han sa att det kan inte gå så mycket fortare än så. Så sa jag lite skämtsamt att min skräck är att föda ensam hemma med sonen bredvid medan killen jobbar. Det tyckte han var jätteroligt.

Nu försöker jag verkligen lyssna på min kropp redan ifall förlossningen skulle starta.

I värsta fall kommer vi att ta med sonen till förlossningen också, men det betyder ju att jag kommer att vara själv när jag föder eftersom killen kommer att vara med sonen utanför. Inget roligt alternativ! Vi har planerat att mormor och farmor ska sova här den sista veckan för att kunna ta sonen. De skulle kunna börja sova här från och med nu om vi ville men jag tycker att det känns som en ganska lång tid ifall man skulle gå hela tiden ut.

Låter ju precis som mina farhågor. Jag hade dock ett rätt långt telefonsamtal med en bm på en privat mottagning som stillade min oro rätt mycket. Det hon sa i stort var att min dotter inte kommer få några men om hon är med bara man själv är lugn. Blod och sånt har de inte ont av i den åldern (hur gammal är din första?), utan kommer tycka det är spännande och speciellt att få vara med. Hon tyckte också att jag skulle förbereda mig för att föda hemma OM det mot förmodan skulle bli så, alltså ta reda på vad man gör och hur OCH att man måste ringa ambulans så de kommer och möter upp. Det är sååååå irriterande med vårdpersonal som skrattar åt ens orosmoment. Varför kan de inte bara möta en i den sits man är och besvara det i stället för att skratta bort det ? Ska som sagt på Aurorasamtal på onsdag för att diskutera vad man ska göra in case of hemmaförlossning, och jag ska baske mig inte går därifrån utan ett gäng tips på hur man kan kontrollera när det kan tänkas dra igång. Jag menar, det måste ju finnas kontrollmöjligheter.

Det låter ju betryggande att de små inte skulle få några men, min första är idag 15 mån. Men hur lätt är det att vara lugn själv??? Antar att man hade behållt lugnet just för den sakens skull. Hur gammal är din?

Ambulansen är 5 min härifrån och sjukhuset 10 min (om killen kör), skulle han åka från jobbet skulle allt ta kanske 30-35 min om det inte är högtrafik då.

Du får gärna dela med dig av råden du får på aurora-samtalet! Bara för att man oroar sig så här mkt får man säkert en 15 timmars-förlossning från helvetet.

Bm jag pratade med sa att man skulle säga "kom och sitt här bredvid i soffan så ska du få se att det kommer en bebis snart" till syskonet. Hur de klarar att mamma skriker vet jag inte.... Min dotter fyller 3 i februari.

Tror att det är rätt sunt att oroa sig lite bara man inte oroar sig för mycket. Då blir man nog mentalt förberedd. Hittade detta idag när jag surfade runt:

se.babycenter.com/pregnancy/labourandbirth/labourcomplications/emergencyhomebirth/

Nu ska jag ta och packa bb-väskan, så det orosmomentet också är ur världen om bäsan skulle komma i förtid . En telefonlista till alla frivilliga barnvakter har jag också skrivit ut och satt upp på väggen.

Hejhej. Nu har jag varit på samtal på Aurora. MYCKET bra! Vi kom fram till att det är ambulans som gäller i första hand när fl startar. Barnvakt får vi försöka lösa på vägen. Bm menade att de absolut inte kör ut en om man kommer med barnet. Dock är det ju inte det bästa om barnet är med i förlossningsrummet.

Skulle det bli så att bebisen hinner komma hemma är det viktigaste att ha varma handdukar och filtar att stoppa om bebisen, lägga den på bröstet och torka av den runt mun och näsa. Sen får man ju hjälp av ambulanspersonalen.

För att jag inte ska oroa mig när det börjar närma sig tyckte hon att min bm på mvc skulle göra kontroller av livmodertappen och när den är mogen kan hon ringa och boka tid för en igångsättning om jag skulle vilja. Jag påtalade riskerna med igångsättning, men hon menade på att en omföderska som haft en lätt första fl har väldigt goda chanser till en lyckad igångsättning.

Så summa summarum känns det oerhört bra att jag gick dit.