plastpappa, hur gör ni andra?

Vi har ett totalt kallt inte-förhållande. Min sambo kom in i bilden för snart 8 år sen, då dottern var 8 år. I början gick det väl bra men det har blivit ärre och värre ju äldre hon blivit.
Han har en 12 årig pojke som han älskar över allt, som är här varannan helg+ en dag i veckan. Min dotter träffar sin pappa lika ofta men de har ingen bra relation.

Sambon är jättekritisk mot mina (har också två till som flyttat hemifrån) barn, kräver det ena och det andra och vill uppfostra. Med sin egen, så har han liksom ett filter för ögonen. Sånt som min dotter gör, kan göra honom irriterad medan det som hans son gör samma sak, så reagerar han inte alls negativt på.
Det är mina barn och dina skitungar typ. (ja lite överdrivet förstås)

Men det finns säkert såna som har lyckade styvfamiljer också?

Ja hellre hör man ju att andra har det jobbigt också, och inte de perfekta familjerna....

Min sambo, som är styvpappa till min 16 åring ger rådet ,att försök fixa t.ex en helg(eller första gången kanske bara någon kväll) när du är bortrest, så att de hamnar att vara ihop själva. Ja, så att han hamnar att ta föräldraansvaret då, dvs fixa maten, skjutsa till hobbyn och kommunicera själva, utan mammas hjälp.
Min sambo tycker iallafall att hans och min dotterns relation har fått ett lyft i dessa situationer. Sen faller den tyvärr ihop igen, därimellan, men detta var hans tips.
Men detta förutsätter ju att din sambo VILL göra detta.

För att då har de sin "egen grej" och din sambo känner att han har en uppgift, känner sig viktig.
När jag är ensam med min styvson, 12 år, så går det också bättre än när pappan är där. För då måste han kommunicera direkt med mig. Om pappan är där så talar han ju bara allt med honom och man känner sig totalt utanför.
Din man har ju dessutom inga egna barn alls, så han känner sig säkert ännu mera utanför.

En bra sak som jag hörde på en "NYFAMILJ" föreläsning.
Tumregeln är att- Det tar lika lång tid för barnet, som det är gammalt när nyfamiljen startar, att acceptera läget (eller den nya styvföräldern)

Dvs, för en 2 åring, så tar det bara 2 år att anpassa sig. För en 14 åring-28 år.....

Stämmer ganska bra om man jämför med verkliga livet.

Yep. Har själv erfarenhet av detta, min yngsta är nu 16, var 8 när vi träffades, sambon och jag. Hon har väl accepterat situationen idag, fast hon ändå inte gillar honom. Min mellersta var då 14, de kom aldrig överens och hon flyttade hemifrån som 19 åring.Äldsta bodde aldrig med oss så de fick aldrig en styvfar/dotter relation. De äldsta döttrarna, idag 22 och 24 har idag en vanlig vänskapsrelation med honom, men ALDRIG att de skulle se honom som en pappaersättare. NO way, ingen av de äldre döttrarna har accepterat att han skulle uppfostra dem. Den yngsta som sagt, har accepterat att han kan säga åt henne att plocka upp eller städa efter sig, men de äldre...nej!

Supersmart! Er bör man ta exempel av!