plastpappa, hur gör ni andra?

Hej Annie44!

Förstår er problematik, men i mitt fall är det jag som inte har barn och är bonusförälder till min sambos två barn. Och i vårt fall har vi alla accepterat varandra och vår nya familj.

Huruvida det är smart eller osmart att flytta ihop med någon när det finns barn med i bilden beror ju helt och hållet på hur medveten man är om den problematik som finns med nyfamiljer. Sambon som inte har barn får en ny partner, men även barn man inte valt att skaffa själv på köpet. Vilket i de allra flesta fall är positivt, men ibland svårt och jobbigt.. Den blivande bonusföräldern har att bedöma om man kan acceptera detta eller inte, gärna redan innan man bestämmer sig för att dela boende. Accepterar inte den blivande sambon det, är det ingen större idé att flytta ihop. Den som har barn kan, och ska aldrig, välja bort sina barn. Däremot skall även den som är förälder tänka över situationen och verkligen inte ha för bråttom att introducera en ny partner i sina barns liv. Barnen får ju också en ny vuxen i deras liv, som de inte har valt själva. Att vara införstådd med att det tar tid att lära känna varandra tillräckligt för att utveckla känslor som förtroende, trygghet och kärlek är viktigt. Sedan blir ju saker och ting lättare om alla gör sitt för att acceptera och förenkla den nya familjesituationen. Öppen kommunikation i så stor utsträckning som möjligt är att föredra. Sedan går det ju aldrig att generalisera och förutse hur saker och ting ska fall ut. Känslor kan uppstå, även sådana man aldrig hade kunnat föreställa sig...

Kan tipsa om en väldigt bra bok, Familjen Hoppsan, som tar upp alla nyfamiljens parter, man får förklaringar, tips och råd om hur man lättare knyter samman dessa olika parter. Rekommenderas varmt!

Vad relationen med din sambo är värd kan bara du och ni bestämma. Det är helt upp till dig/er att komma fram till om ert förhållande fungerar tillräckligt bra för att kämpa för. Och kämpa måste ni göra tillsammans.

Önskar dig all lycka med att få din nya familj att fungera så att ni alla mår bra.

Jag är bonusmamma sedan ganska kort tid. Jag har gått igenom en fas där jag tyckte att det var jättesvårt att hitta min roll i deras redan etablerade familjemönster. Min sambo har ju känt dem sedan de föddes, medan jag måste lära känna dem då de redan har formats på ett visst sätt. De verkar gilla mig supermycket och ser mig som deras extramamma, men för mig har det inte varit lika självklart. Dessutom är det ibland jobbigt, trots att man är fullt införstådd med att det måste vara på det sättet, att "dela" sin sambos uppmärksamhet, tid och kärlek med dessa barn som inte är ens egna. Så kanske man inte känner när man skaffar barn tillsammans, det blir då så självklart att man båda hänger sig åt den gemensamma avkomman. Att få tid att vänja sig har jag upplevt som väldigt viktigt, samt att min sambo visar mig att jag är viktig för honom även när hans barn är där. Det är nog många deltidsföräldrar som har lätt för att gå helt upp i umgänget med barnen och att man då omedvetet "glömmer bort" sin nya partner.

När det gäller att ställa krav på din sambo anser jag att han har lika stort ansvar när det gäller den nya familjens trivsel som du har. Du har ju å andra sidan vissa fördelar när det gäller att kommunicera med dina barn, så om du har bra kontakt med din dotter är det bra om du pratar med henne om hur hon känner inför den nya familjen. Att du och hennes papa inte kan leva ihop eftersom ni inte längre älskar varandra, men att du nu träffat en man som du tycker om och vill leva tillsammans med. Att det är viktigt för dig att alla mår bra, men att det är helt ok att det tar tid för henne att vänja sig och acceptera den nya situationen. Tror att för tonårstjejer är det nog ganska känsligt med föräldrarnas nya partners, kanske framför allt styvfäder. Din sambo måste naturligtvis anstränga sig och gilla läget. Annars är han inte vär dig och din familj.

Varmt lycka till!.