Trodde min treåring var borta för alltid!

Jag måste ändå småle ts, detta är helt galet hemskt att tro att ungen är bortrövad, men att sen hitta henne vid godispallen är ju bara för underbart. Låter som nåt min (nästan 3-åriga) dotter skulle kunna hitta på.

Jo, det var ju vår första tanke att hon gått till godiset, letade flera gånger där ju. Men vi såg henne inte. Hon var mycket väl gömd! . Kanske ska förse henne med GPS i fortsättningen.

I början av din berättelse har jag ett litet leende på läpparna. För jag känner igen det. (son 3 år, ica maxi, borta, hittad utanför kassorna vi mcDonalds efter ca 3 min)
Men sedan förstår jag o plötsligt känner jag din rädsla o panik. Tänk om det hade varit mitt barn. Vad hade JAG gjort o reagerat.

Jo, exakt lika dant som du, fast nog lite mer hysteriskt.

Men som du han jag tänka en del o det kommer ta ett tag innan du kommer kunna lite på henne, o på dig själv att släppa lite på kontrollen.

Jag pratade mycket med min son efteråt. Kanske lite för mycket för nu 3½ är han lite orolig för att bli lämnad ensam, men han springer inte ifrån mig så långt längre när vi är o handlar.

(han får dock sitta i vagnen så länge det är möjligt med mutor i sin egen väska)

Jag har varit med om samma sak, när min ena son var 3, vi var på ett köpcenter för att kolla på Bananer i pyjamas, plötsligt var han borta och jag började leta och hittade inte honom någonstans, paniken kom krypande, så jag vet vad du gick igenom! Jag var dessutom ensam där med övriga barn! Hittade honom en stund senare, vid ett tv-spel på en leksaksaffär!!

Va skönt att ni hitta henne och att inget hade hänt.
De e fruktansvärt när man inte kan hitta dom 1 min känns som flera timmar.
Hoppas verkligen ni slipper bli av med några av er barn igen.
Men vilket härligt slut på din historia precis så är de ju att ha en 3 åring. :)

Det är fruktansvärt. Min son (då 2½) sprang ifrån mig och dottern efter vi vart McDonalds. Vi hade åkt till djurparken och de hade verkligen lyssnat hela dagen på mig och inte sprungit eller nåt. Men just när jag skulle slänga skräpet stack han. I det köpcantrat där vi var går det runt. Det är runt med butik och café i mitten. Eftersom han stack åt ena hållet stannade jag kvar för att vänta på att han kom från andra hållet. Skulle jag springa efter och han fortsatt runt hade han lätt kunnat springa ut mitt i parkeringen.
Jag letade där med dottern och blev mer och mer rädd. Vågade inte lämna stället heller om han kom springandes. Vi började dock gå runt och leta och tillslut (efter 10 minuter) tänkte jag att jag får fråga personalen på McDonalds om de kunde stå utanför med dottern och kolla så inte sonen kom medan jag gick runt och letade. Men då ropade dom i högtalarna: "Mamma XXXX sökes, XXXX väntar på Eko".
Vilken lättnad det var. Jag var arg på honom för att sprungit ifrån mig, men när jag såg honom började jag storgråta. Personalen berättade att han sagt till dem att han hade tappat bort mig, berättat vad jag hette och vad han hette. Så jag var så stolt över honom. Men man märkte hur snabbt det kan gå. Och jag tänker ganska ofta på det, för det var verkligen skrämmande

Gissa om jag känner igen mig i det ni skrivit...här finns en till rymnings belängen busfia...tror hon är ganska känd i våra affärer nu. *ler och suckar*

För några dagar sedan smet hon ut genom kassorna och jag blev livrädd efter att leta runt i affärena länge så gick jag ut och kikade..det är skjutdörrar och man kommer direkt ut på gatan..*hua fruktansvärt ryser*

Efter en stund kommer en kille i personalen små springande efter mig...du letar du din flicka hon stå där uppe... i andra sidan av affären där man också kan gå ut...där upp stod hon vid dom sjkutdörrarna... tror hon skulle gå och kissa det finns en toalett där som vi brukar använda ...lillgumman...men jäkla va rädd jag blev...hon har också precis fyllt 3 år.

Och jag lovar det är inte första gången...men hon brukar vara duktig i bland och vill inte sitta i vagnen, hon brukar "hjälpa" mig att handla och hämta varor och så...så ibland går det bra...så därför provar vi ju i bland....men viiipss så är ungen  borta..*suck*

Jätte otäckt...men vad ska man göra...binda fast henne i vagnen...hon tycker det är så kul att få hjälpa till och handla med...så jag hoppas på att hon lugnar ner sig snart...och liiite bättre har det faktist blivit...ibland i allafall....men man får ha ögonen i nacken hela tiden...(jag var likadan när jag var liten sägs det)

Fy vad hemskt, men vad skönt att det inte hade hänt något!
Tackar även för att du "varnar" andra så man tänker en gång extra! =)
Kramar!

*kram*

Jag förstår skräcken. Min 6 åring gjorde något liknande i somras....när vi var i USA! Jag blev skiträdd! Hon hade gömmt sig i en hylla bakom någon stor kartong bland barngrejjerna. Hon var borta i kanske 20 sekunder för hon tittade snabbt fram när hon hörde paniken i min röst. Hon fick sig en rederlig utskällning lilla damen! Jag har alltid alltid alltid sagt till dem att i affären håller man i vagnen eller så sitter man i den. Att man ALDRIG någonsin får springa bort och gömma sig...och vad gör ungen? Hon blev rätt rädd själv efter min utskällning, framför allt för att det även kom fram en dam som berättade allvarligt att hennes son jobbar som polis och att hon ofta för höra om små barn som försvinner och aldrig kommer hem igen.

Jag tror att hon lärde sig sin läxa.

Nu kanske ni tycker att jag låter hård, men vi bodde en tid tillsammans i USA och det försvinner såååååå många barn där, det är skrämmande. så utskällningen var helt befogad.

Ett tips till dig med din 3-åring: Jag vet att 3-åringar kan vara himlans envisa och kan allt själv, så om hon inte vill sitta i vagnen...varför inte ha sele eller koppel på henne? Nu kommer säkert tusen påhopp om det, men det är verkligen suveränt! Då har hon friheten att få gå själv (utan att motvilligt behöva hålla i handen eller vagnen) och ni har säkerheten att ha koll på henne. Det finns jättefina selen som ser ut som gosedjursryggsäckar. Allvarligt, det rekomenderar jag.

Åter igen, jag förstår skräcken du upplevt *massor med kramar*