Någon med overklighetskänslor/Dödsångest?

ok Tack! Man tror man är ensamast i världen att känna så. Men tråkigt samtidigt att andra lider, för det är en sådan smärta.

Jag mår skit. Sen mitt barn kom för två år sen så har jag äntligen nåt att leva för. Och nu är jag så rädd för att dö att jag inte lever ändå. Har dödsångest jämt. Ständigt rädd. Illamående, yr, ont i huvudet.

Jag känner igen mig till hundra procent. Har fått precis samma svar som du. Det första inlägget skrämde mig lite. Men ändå inte. Jag har fått panikattacker här i ca1-2 månader. Själva panikattackerna har börjat gå över men mina overklighetstaqnkar sitter fortfarande i. Jag känner precis som du att jag inte är mig själv. Man kan kolla på sin hand och känna " Är detta verkligen jag?". Jag blir livrädd och triggar därmed upp mig själv till en panikattack åter igen.
Jag var hos en terapeut här förra veckan som trodde på att det berodde på min höga alkohol intag. Jag är 20 år. Har festat sopm en gris i ca 2-3 år i sträck varje helg. Har även rökt på lite då och då. Jag blev direkt livrädd över att det var en psykos eller liknande. Men efter många samtal till sjukvärdsupplysningen och ett antal besök hos psyk så insåg jag att det är panikångest och overklighets känslor.

Jag har inga direkta tips på hur man ska göra eller hur man ska bete sig förutom att man ska veta om att man inte kommer att bli galen. Man ska leva precis som man gjorde innan och försöka komma in i sin vanliga livscirkel. Det är skit svårt JAG vet. Men jag försöker fortfarande att inte komma in på negativa tankar. Svårast är när man är själv och funderar. Då kommer alltid dom här fruktansvärt sänkande tankarna upp och man bara säckar ihop psykiskt. Jag ska gå på min första KBT nu här någon gång. Återkommer mer än gärna med svar på hur man kan dämpa detta. Jag vill bli av med skiten lika snabbt som den kom!

Detta har förändrat min bild lite till det med. Att jag inte är ensam om det. Det gör mig tryggare och jag tror att det lugnar alla som lider av symptomet!

har exakt samma problem,har haft overklighetskänslor jättelänge nu och i början fick jag panik av det men nu är det lugnare,
försöker att ignorera känslan men det är väldigt svårt när man hela tiden känner sig inlåst i en bubbla.
jag är med och förstår allt som sägs men då måste jag koncentrera mig till max.

overklighetskänslorna hindrar mig att leva ett normalt liv, vågar ej gå ut ensam bland folk och blir livrädd i sociala situationer,känns som att det syns på mig att jag är borta i skallen.

Tror man att man har psykos har man antagligen inte psykos. Men inte alltid jag tex när jag fick psykos förstod att det var något fel och de började med sådana känslor som ni beskriver. Men det beror nog på att en del av sjukdomen handlar om ångest. Vilket jag tidigare aldrig hade lidit av och inte efter heller. Bara under psykosen har jag lidit av ångest eller egentligen i början. Så om ni har haft ångest större delen av era liv så handlar de säkert om ångest och inte om en psykos. Dessutom kan ni beskriva era symptom väldigt klart och tydligt de klarar man inte om man har psykos de enda jag kunde säga var att nåt var fel. Så utan att vara läkare skulle jag säga att de inte handlar om psykos men jag kan ju inte veta säkert. och dessutom har du pratat med vården ska du nog lita på dem. Få psykos är väldigt ovanligt.

Anonym (L) skrev 2009-11-02 18:25:02 följande:

Jag tycker att du uttalar dig om saker du inte vet så mycket om. Att få höra att man är påväg in i en psykos när man lider av ångest/overklighetskänslor är inte särskilt nyttigt. Man drabbas inte av psykos bara sådär huxflux, jo det har säkert hänt men man "gör" inte det.
Att ha ångest gör att man känner sig overklig, man känner sig som om att man lever lite i en bubbla. Som att man var med i ett dataspel typ, allt går på rutin osv. När man inte känner sig verklig är det oftast pga att man är så fokuserad på annat, sjukdomar, ångest, döden osv att man inte riktigt uppfattar allt. Så har jag fått det förklarat för mig. Om man är i en psykos eller påväg in i en märker man det knappast själv. Då har man hamnat i ett tillstånd som gör att man ser syner, får för sig att människor är ute efter en osv. Då vet man inte om det själv.

TS, det är jättejobbigt att känna sig overklig, avtrubbad. Men det är inte farligt i sig. För säkerhets skull kan du uppsöka VC som kan ta dem rutinmässiga testerna på dig så man uteslutar något fysiskt. Av sköldkörtel rubbningar tex kan man få konstiga symtom likaså vid vanlig järnbrist.

Jag har haft psykos och kände att jag hade järnkoll då. Inget overkligt alls. Det enda som var knepigt var att jag inte kunde förmedla till omgivningen att jag kände mig frisk och mådde bra. Mkt kränkande att bli körd till sjukhus.

Dina overklighetskänslor känner jag också igen. Jag har fått förklarat för mig att man kan känna så när man har hög ångest för stressen gör att man sorterar bort en del. Stressnivån i kroppen vid hög ångest är väldigt hög. Det är därför man får konstig smak i munnen, luktar konstigt från huden och blir kall. Kroppen hamnar i en slags chock. Det är inte farligt i sig, men slitsamt i längden om man drabbas av det ofta. Tycker du ska prata med din läkare om hur du känner. Kanske kan du få kbt för att själv hindra dig från att hamna i de tillstånden, eller någon behovsmedicin.

Oroa dig inte för psykos i alla fall

Ja jag känner också igen mig i dina beskrivningar av overklighetskänslorna: "är detta verkligen jag, min hand etc"

Jag har haft panikångest till och från i några år, det har lugnat ner sig med åren och nu poppar det bara upp ibland.

Jag kopplade ihop overklighetskänslorna med tanken: "nu dör jag" för allt känns så overkligt, det är säkert hjärtat som håller på att stanna, eller en hjärnblödning. Med det var aldrig det. Eller så tänker jag: nu känns det så overkligt, jag håller på att svimma. Men jag svimmade aldrig.

Det är svårt att ignorera en känsla. Jag tror man måste inse att det inte är något farligt, inget som är ett symptom på något annat kroppsligt. Det är ofarligt och det går över. Overklighetskänslor är jättevanliga i samband med ångest. Du är inte så speciell som du tror... ;)

Vad gäller dödsångest hjälper det mig att tänka: dör jag så dör jag. men det är inte troligt, väldigt få unga människor får allvarliga sjukdomar som man dör av.

Jag skulle verkligen rekommendera dig att söka hjälp. Du mår dåligt i onödan.

Håller verkligen med dig i det du skriver!
Jag drabades av stor ångest i samband med att mitt tvångssyndrom bröt ut och herre min gud vilken ångest jag hade, fick panikattacker och en svår depression på köpet. Fick även massor med overklighetskänslor tack vare ångesten. Och det är som sagt jätte vanligt med overklighetskänslor vid dessa tillstånd. Jag lider ju av en ångestsjukdom och har nu medicin mot min ångest så att overklighetskänslorna kommer inte alls lika ofta, som de gjorde förut.
Man kände det som att man var i en bubbla, var inte alls riktigt med i vad man gjorde för man var så fokuserad på overklighetskänslan. Går jag verkligen här var en fråga jag ställde mig själv ofta för all min fokus gick åt ångesten och känslan, ibland blev det bara för mycket och då undrade man verkligen om man sov eller om man var där.
När jag fick medicin upphörde detta jätte mycket.
När man mår så här är man övertygad om att ha fått en psykos men så är sällan fallet, ångest ger nästan jämt overklighetskänslor för man mår så pyton. Hade det varit en psykos hade man haft fler symptomer än endast overklighetskänslor, som att höra röster, hallucinerar, upplever sig vara förföljd, blir misstänksam mot omgivningen osv.
Finns mycket mer som ska passa in i bilden för att det ska vara en psykos.
Så jag tycker det är klantigt att uttala sig om psykoser, utan tycker man kan gå efter ångestsymtomer eftersom ts lider av detta.

Anonym (unreal) skrev 2009-12-09 14:11:04 följande:

Så där känner Jag mig också.. Precis så...