Ni med borderline, hur var ni som barn?

Jag har diagnostiserats borderline, och till skillnad från många andra så kommer jag inte ihåg specifika händelser ur min barndom. Det är som att det mesta är förträngt, och jag känner bara en oerhörd ensamhet när jag tänker tillbaks. Ensamhet, skam, skuld, missförstånd och missanpassning.

Jag hoppas att din lilla flicka kan slippa det jag under senare delen av min tonår fick uppleva, och det som jag än idag - 29 år gammal - tampas med. Min största sorg och förlust, eller vad man nu vill kalla det, är att min mamma eller pappa aldrig någonsin erkänt sig själva som en del av min problematik. Dom har enligt dem själva, absolut ingenting med mitt illamående att göra, och dom är totalt ointresserade av att ta del av information som har med min diagnos att göra.

Dom ser detta enbart som ännu ett sätt att för mig skapa kaos och dåligt samvete.

Att ha en mamma och/eller pappa som är uppmärksam är halva jobbet! All cred till dig TS för det..