Har inte läst alla svar, så kanske har någon skrivit detta redan.
MÅNGA barn känner: Det är bara MIG du skäller på, bara MIG du tar in i enrum för samtal, bara MIG du ringer hem, bara JAG som ¨får gå till kuratorn osv osv.
När man sedan frågar; Är det något annat barn när vi pratar/ ringer hem/ går till kuratorn osv?
Barnet själv upplever ju bara det den är med om och vet således inte om hur mycket som arbetas med övriga barn i gruppen.
Vad det gäller samtalskontakt tycker jag att du ska försöka söka hjälp utifrån, hos soc brukar de erbjuda samtalskontakt vid några tillfällen, utan att något antecknas, för att (om det behövs) gå vidare i ärenedet. Jag tror att det är viktigt att ditt barn får prata med nån och det verkar ju inte fungera med kuratorn.
Men lägg inte fram dina önskemål som i ts, för där tycker jag det låter som att du inte vill att ditt barn ska prata med någon vuxen om vad som försiggår i ert hem eller liknande, och att du, med alla medel, vill hindra detta.