hjälp hjälp någon

ja du.. har ungeför samma sits här hemma till o från.. har en 11 mån tjej som är väääldigt bestämd... gallskriker när de ska bytas blöja, kläs av, kläs på, ätas , sova m.m..

Hon kan vara världens charmigaste och roligaste och skratta när man busar med henne men så fort nått går emot, typ man tar ifrån henne nått hon inte får leka med... då blir hon gaaaaalen...

Jag tänker att det är en fas men jag vet inte-.-...

Jobbigast är det med sövningen... man ska vagga som en tok och hålla på ett speciellt sätt och jag vet inte allt.. annars blir hon galen.... Vill bara skita i de o lägga henne i sängen ibland men sammtidigt vill jag absolut inte att hon ska skrika...

Ni är ironiska va?

varför skulle vi vara de,,,? så roligt är det inte att ha en unge som gallskriker så fort man ska byta blöja eller ge mat,,,,

Känner igen vissa delar av det ni skriver, men ni verkar ha det snäppet värre än vad jag hade.

Min son är nu 18 mån och han har egen vilja, men även viljan att vara till lags. Det har gått i faser dom här motstånds-grejerna. Oftast har jag och pappan gjort saker på olika sätt mot honom men vi har aldrig bytt av varann utan har den ena börjat bada så fortsätter den föräldern till badet är klart, oavsett humöret på pojken.

Jag har haft lite problem då det gällt tandborstningen men nu verkar det som att det börjar släppa igen. Antar att det är för att han har fått så många nya tänder på sista tiden.

Jag tror att det barnet gör sånt motstånd för är inom någon sorts fas, dem gör det inte för att vara dumma. Det går snart över, även om det inte känns så. Vissa faser räcker nån vecka, andra nån månad, vissa längre...

Kvällsoch nattrutin är en hel vetenskap i sig, men vi körde 5 min metoden då han var 6 mån. Tycker den funkade jättebra för oss ochd et gör den fortfarande.
Vi la ner honom i sin säng och sa gonatt, gick ut och väntade. Satt i soffan och väntade i 5 min, gick in och sa gonatt och gick ut. Så höll vi på i 3 dar. Första kvällen tog upp mot 3 timmar innan han somnade. Andra kvällen tog 1,5 timme, tredje kvällen tog 20 min.

Sen dess har vi lite soff-mys med välling, säger gonatt och lägger ner honom i sin säng och går ut. Han somnar på 5 min och vi hör aldrig ifrån honom på kvällen/natten.

Antar att jag inte behöver skriva hur skönt det känns.

Lite tips från mig iaf.

Jag menar att ni är ironiska för ni verkar se tillvaron med bebisar som en maktkamp. Sättet ni pratar om dem är som andra pratar om sina 4-åringar. Det blir lite absurt i mina öron.

det är ju din tolkning då och det får stå för dej.. allt jag ville veta var tips och råd om hur man får sitt barn att inte skrika hysterisk så fort man ska göra något som hon inte gillar (men som är nödvändigt) eller när man t.ex tar bort en sak eller situation som är farlig för henne... då kan man ju antingen ge ett konstruktiv råd.. eller så kan man ju strunta i det... du valde uppenbarligen det senare...

TS - Felet du gör är att du använder tvång på en liten baby.
Tandborstningen, hur livsviktig är den för en baby med 1-2-3(?) tänder? Hon ska borsta tänderna hela livet, och om du använder tvång i början, så kommer hon att hata tandborstningen. Ge henne tandborsten då och då under dagen och låt henne tugga på den. Det räcker än så länge!
Gillar hon inte att bada, så duscha henne i stället. Är det hårtvätten som är jobbig, så låt henne bada och ha kul först, ta på henne en duschskärm sedan och skölj håret så snabbt och effektivt som möjligt.

Din dotter försöker inte bestämma över dig. Hon försöker bestämma över sin egen kropp, och det bör uppmuntras så långt det är möjligt. Eller hur?

Tack för alla råd och vänliga ord! Vad gäller dig Bengke vill jag bara säga att jag inte försökte vara ironisk. Är 1:a gångs förälder och kan ibland känna mig osäker på hur jag ska agera inför vissa situationer. Jag älskar min dotter och det är ingen maktkamp hemma.!Ville bara höra om råd från föräldrar i samma situation. Det är tråkigt att behöva göra det mesta under ren protest och med tårar. Vad jag vet så finns "familjeliv" till för att vi ska kunna ge råd, dela erfarenheter och känna oss mindre ensamma i en situation som vi upplever som obehaglig.

Att använda ordet "tvinga" var kanske starkt. Försökte fatta mig lite kort och det blev väldigt fel.
Vi håller inte fast henne när vi tvättar henne eller trycker in tandborsten på något sätt in i munnen. Vi är inte hårdhänta på något sätt!!!!!!!!!! Jag menade att vi har försökt med att tvätta, strunta i håret, duscha, bada tillsammans, leka sjunga skoja, göra det snabbt långsamt you name it! Sedan har vi gjort uppehåll i några dagar och fösökt igen. Men någon gång måste hon tvätta sig och då gör vi det på det skonsammaste sättet men det blir ändå under protest. Vi är högt medvetna om att tandborstningen vid den här åldern inte är på så blodigt allvar och hoppar över det om det är jobbigt men skrev om det bara i ett försök att illustrera att vi ser där också en tendens till att det slutar på samma sätt som med badet. Etc.

Det fel man ofta gör, är att man försöker hitta ett sätt att "tvinga" barnet till att gå med på sådana saker. Knepet är i stället att hitta sätt som gör att barnet gillar det! Som i exemplet med tandborsten; tugga tandborste är kul, vissa älskar batteridrivna tandborstar som spelar en melodi, andra går med på att bli borstad om de själva får borsta mammas tänder under tiden osv.

En av mina flickor var livrädd för vatten. Att bada var inte att tänka på! Hon fick sitta på en badrumspall med bara en cm vatten i badkaret först. Jag blötte en tvättlapp och tvättade med, så fick det duga. För varje gång tog vi lite mer vatten, och efter några veckor (nja, det kanske var många veckor egentligen), så kunde hon bada på riktigt. Under tiden, när håret bara måste tvättas i genom, så var vi två stycken. Maken höll henne i famnen över badkaret, jag blötte, schamponerade och sköljde. Dottern fick vara påklädd under tiden och verkade inte uppfatta det som något farligt.