lövet2 skrev 2009-11-13 15:16:00 följande:
Det fel man ofta gör, är att man försöker hitta ett sätt att "tvinga" barnet till att gå med på sådana saker. Knepet är i stället att hitta sätt som gör att barnet gillar det! Som i exemplet med tandborsten; tugga tandborste är kul, vissa älskar batteridrivna tandborstar som spelar en melodi, andra går med på att bli borstad om de själva får borsta mammas tänder under tiden osv.En av mina flickor var livrädd för vatten. Att bada var inte att tänka på! Hon fick sitta på en badrumspall med bara en cm vatten i badkaret först. Jag blötte en tvättlapp och tvättade med, så fick det duga. För varje gång tog vi lite mer vatten, och efter några veckor (nja, det kanske var många veckor egentligen), så kunde hon bada på riktigt. Under tiden, när håret bara måste tvättas i genom, så var vi två stycken. Maken höll henne i famnen över badkaret, jag blötte, schamponerade och sköljde. Dottern fick vara påklädd under tiden och verkade inte uppfatta det som något farligt.
lägger mej i lite då jag har lite samma problem,,,
Problemet är att vi har försökt här hemma med 1000 olika sätt att få henne att tycka tanborstning är kul... hon får leka med tandborsten hur mkt hon vill och de gillar hon men det ger ju inget i tandvårds syfte,.. Hon tuggar lite på den o sen ör det inte er med det...I princip har jag aldrig lyckts borsta tänderna ordentligt en enda gång och det kan ju endå inte vara bra???? Ryser av tanken på att komma till tandläkaren när hon är 2 och har hål i varenda tand..
Samma sak med påklädning.. hon hatar att ta på kläder... utekläder som inne kläder... Om man är två kan den ena locka till skratt med tittut lek osv men det är man ju inte direkt så ofta så ofta är påklädningen ett enda gapande..
Det känns ju inte som man kan skita i allt så fort hon protesterar heller för vissa saker måste man ju helt enkelt göra.. vare sej hon gillar det eller inte... Hon vet ju inte vad som är hennes bästa... Det är ju jag som måste ta dom besluten åt henne,,,
