Fortsättningstråd vårmammor (2006) i Malmöområdet, del 17!

tjoho, först ut!

nä, här är ganska tomt nuförtiden. ingen som ses heller direkt, kanske. har hittat en styck malmömamma i min ålder som fick barn samtidigt den här gången. alltid nåt, i brist på en hel grupp

idag har vi varit på amningsmottagningen för andra gången. det funkade då på båda brösten, vilket det inte gjort sedan i måndags, då var vi där senast och fick det att funka både där och några gånger senare på dagen innan det var kört igen. amning verkar inte vara det som jag är naturbegåvning på... men nu har jag lite nytt hopp iaf. är redan less på att ränna upp på natten och fixa med flaskor, och att passa tider efter när det är dags att pumpa.

usch vad tråkigt, kajsa - vet att du sa ngt för länge sedan att det var lite struligt hemma, men sen trodde jag att det verkade bli bättre. hoppas att ni kanske kan få hjälp ngnstans, har ni provat det..?

och må du VID GUD få bli frisk snart! det låter ju helt överjävligt! hoppas du får vaccin mot svinis om du har en frisk lucka, för du borde ju nästan klassas som riskgrupp nu!

adagio - jag måste helt ha missat att ni ska resa iväg - vart ska ni någonstans?

skönt med matglada barn - lova är upp och ned, vissa saker äter hon som en häst, andra knappt alls. men helt matvägrande är hon inte, dock stämmer det ju att maten är ett område där de kan utöva sin makt. vilket är högintressant för henne just nu... vi sätter emot med att hon får välja själv, men hon får inget annat om hon inte äter iaf lite. dock äter hon också kvällsvälling fortfarande, och morgonvälling för den delen. vi har själv dåliga frukostrutiner hemma på vardagarna, och hon får frukost på dagis.

adagio - tack för tipset med amningsnappen, men den har faktiskt aldrig funkat för mig. använde den lite med lova eftersom jag hade så ont, även om jag mest tyckte att den var bökig. ludvig tar inte bröstet alls med den på. på BB och amningsmottagningen har de verkligen velat pröva den, och därför har vi gjort det massor med gånger, men alla har fått kapitulera och inse att det inte funkar. men nu har det faktiskt funkat ok sedan i fredags, jag har ammat nästan hela tiden, utom ngt nattmål när han fick flaska, och igår kväll när han fick en liten extra slurk i flaska för att han aldrig blev nöjd. Det är fortfarande en kamp varenda gång, men kampen slutar iaf efter en varierande lång stund med att han tar bröstet. Nu är jag bara rädd att han ska dra sönder mina bröst och fixa en repris på förra gången... så illa är det dock inte än, det gör lite ont i början och jag är lite känslig på bröstvårtorna nu, men jag hoppas att det stannar på mer "normal" nivå denna gången...

Annars har vi lite småjobbiga kvällar, då vill han amma/suga hela tiden och bara sova på mig, med regelbundna uppvak för gallskrik. Det gör att jag inte kan lägga honom i anständig tid och stanna uppe själv, och egentligen inte gå och lägga mig tidigt själv heller för att hämta igen sömn, eftersom han inte somnar ordentligt, helt enkelt. Igår kom vi inte till ro förrän närmare ett på natten, trots att vi gick och la oss vid 23-tiden. Det skulle ammas, och snuttas, och skrikas, och ätas flaska, och kräkas, och bytas, skrikas och ammas igen. GANSKA trött och irriterad...

MEN igår fick vi också första leendet, så man ska väl inte klaga så mkt

härligt med resa i vinter! F har ev projekt på g i indien, men det är i new dehli, vilket ju inte ligger i närheten av hav och bad. skulle annars vara spännande m indien, men det känns ju också som magsjukans mecka, vilket är lite riskigt m små barn. annars är asien jättespännande, även om man upplever det bäst om man inte reser charter.

här är det tyst numera! bara jag som är fast i amningssoffan...

här går det väl ganska så bra - Ludvig växer så det knakar, hade idag på enmånadersdagen gått upp 500g på en vecka o vuxit 6,5 cm sedan han föddes. är nu alltså 5,5 kg tung o 58,5 cm lång. lite tjorv m magen om kvällarna som gör ammandet svårt o medför en del skrik. nätterna är... sådär. kunde varit värre, men kunde också varit bättre. kaskadspyor har vi också begåvats med, vilket ju är sådär kul.

annars har vi hunnit med lite drama också, helgen för två veckor sedan fick jag vad som visade sig vara gallstensanfall, tre st på ett dygn. åkte in och ut på akuten lör - mån. till slut var anfallen hävda o ultraljud visade på massaskräp i gallblåsa o gallgångar. fick åka hem men ska tillbaka för fler prover + prioriterad operation... vet dock ej när än, och hur länge man kan tvingas vänta. mår ok nu, fast det är lite nervigt attgå o vara rädd för nya anfall (gör sinnessjukt ont) särskilt som F måste resa bort över natten ibland. det innebär att vi får ha min mamma här en hel del mer än vanligt just nu. lite dubbelt...

men snart är det jul - min favorittid på året näst sommaren. tycker det är sååå mysigt när man börjar sätta upp lite julpims, ljus och lyktor, och sedan gran. och jag gillar tom att köpa julklappar, fixa med julkort, göra julgodis och julmat. blir kanske lite mindre än vanligt av den varan i år dock. dels av tidsskäl och dels för att fet mat inte är att rekommendera vid gallbesvär...

adagio - om det är ngn tröst så är lova lika bråkig och trotsig hon. fasar för när hon efter nyår ska börja vara hemma måndagar och fredagar, samtidigt som F skaffar ett kontor och slutar jobba hemma om dagarna... rivstart på nya året, typ.

vi har liiite av en fanatism här också, fast med fokus på prinsessor... näst intill omöjligt att få på henne ngt som inte är en klänning. vilket är sådär lagom förenligt med utedagis på vintern... vi har kompromissat (läs tvingat henne) så att hon har underställ under klänningen iaf.

inatt har jag nog, kanske sovit nästan hela natten!?!?!!? iaf ingen vakentid mellan 3-5 som Ludvig annars gärna bjuder på. Massa skrik igår kväll innan vi kom till ro vid kl 23, men sen... Det kan vara så att han snuttat lite ngn gång, man glömmer nästan vad man gör halvt i sömnen när man ligger ner och ammar. Men han sover än!

usch det låter jobbigt nat... hoppas det blir bättre på det nya året!

trots är... ja som du skriver ungefär, nat. är SÅ trött på ordet NEJ (från alla håll) och SÅ trött på att höra min egen röst tjata. Igår fick jag dessutom "jag hatar dig!" i ansiktet för första gången. kul. hon fattar ju iofs inte vad det innebär, men att det inte är ngt bra, det har ju framgått.

kajsa, jag får säga att jag beundrar dig att du orkar... du har verkligen fått det jobbigt från alla flanker! både barn, sjukdom och problem med förhållande - bara tröttheten kan ju knäcka en för mindre. kanske inte gör era gemensamma problem mindre heller...

jag vet ju hur det är med barn som sover dåligt, men vi har nog inte fått det lika illa, för numera är det mkt bättre med lovas sömn. nu när ludvig stökar om nätterna så saknar jag tom nätterna med lova och jag saknar SÅ att sova med henne, i min egen säng! sålänge han inte kan sova i sin säng, och sålänge han vaknar så mkt och dessutom bökar så mkt däremellan så sover jag med honom i hans rum, och F tar Lova i vårt rum när hon kommer ngn gång under natten. bättre det än att alla ska vakna. nu är det bara jag som blir dödstrött istället... jag känner mig mkt mer otålig den här gången på att allt ska lösa sig och falla på plats! på ett sätt känns det enklare den här gången för att man vet att allt går över, det är bara en tidsfråga innan saker är annorlunda. förra gången var det mkt som kändes som en svart tunnel utan slut... men nu blir det istället så att jag förväntar mig kanske lite mkt lite för fort, och glömmer bort hur liten han är. han är rätt stökig om nätterna faktiskt, och jag blir följdaktligen rätt trött för det mesta. vissa nätter vill han vara vaken ett par timmar under vargtimmarna, andra nätter bara bökar han och gruffar och stökar större delen av natten. han ligger hos mig, så närheten gör det inte bättre, den bara underlättar för mig när jag ammar, vilket jag också gör ett antal gånger under natten. han är vaken låååånga stunder åt gången på dagarna, mkt längre än vad alla böcker påstår att de ska orka i den här åldern. och sen har han svårt att somna, han faller nästan bara till ro gungandes i sin babysitter eller i min famn när jag går och vaggar honom. och med tanke på att han redan är rejält stor, så vill man ju inte gärna att han ska vänja sig för mkt vid det, för då kommer min rygg att gå sönder förr snarare än senare... Men som sagt, jag glömmer ibland att han ju bara är 5,5 veckor gammal. det känns som att han varit här längre!

öff, hemkommen från en allt annat än harmonisk runda på stan. Lova är också hemma för hon är snuvig och hostig - men inte sjuk direkt, så vi tänkte göra några julklappsärenden och äta lunch på stan. Mysigt! Well... Lyckades bara få tag i en av tre saker jag tänkt, och på restaurangen var det mest stressigt med mkt folk, Lova som for runt som en skottspole, och givetvis vaknade Ludvig så att jag fick smygamma under en babyfilt. Har upplevt mer njutbara måltider

Som lök på laxen ringde min mamma från akuten, hon hade ramlat och brutit armen och slagit i käken så att flera tänder krossats och hon behövde sys... Vet fortfarande inte om hon måste operera armen, hon var smått hög på morfin när hon ringde. *suck* supersynd om henne såklart, inte minst såhär inför jul. Och dessutom skulle hon kommit hit imorgon kväll och sovit över eftersom F ska åka bort med jobbet över natten. jag vågar inte vara själv över natten med barnen just nu om ifall att jag får ett nytt gallstensanfall. så nu måste jag tillbringa imorgon natt med svärmor och svåger istället. jabba...

GOD JUL till er allihop från mig, Lova & Ludvig!

Gott nytt år på er allihop!

Här är det tyst för det mesta numera! Är också dålig på att skriva, hinner mest med Facebook, och... inte så mkt mer

En liten uppdatering iaf - Ludvig växer så det knakar! Han är nu drygt två månader och var i förra veckan 62 cm och vägde 6550 g. Tom jag kan se att han är en stor bebis Men så söt! Självklart är jag inte helt objektiv, men inbillar mig att jag ändå har rätt Han har massor av ljusbrunt hår som ännu inte ramlat av pga skorven (får se om det håller i sig), och jättesöta blå ögon med långa fina ögonfransar. Och så är han världens snällaste bebis! Han gör inte mkt väsen ifrån sig, typ nånsin. Ibland på kvällarna har han en liten skrikstund innan han somnar, men det har varit lugnare de senaste dagarna. Annars är han bara nöjd! Sitter med och hänger med, skrattar och snackar "fyllesnack" när man ägnar sig åt honom. (vilket är alldeles för lite, allt annat inkl. storasyster tar ju en massa tid, och eftersom han går med på att sitta i sin sitter etc så får han göra det en hel del... lite dåligt samvete får man ju, men jag intalar mig att han säger ifrån när han inte vill mer). Enorm skillnad mot hur det var när Lova var liten. Nätterna är lite si och så, det går upp och ned. Egentligen är han snäll då också, men han bökar, grymtar och vevar lite väl mkt med sina små armar och ben, vilket gör att hans mamma inte får sova så mkt...

Vi har total anarki på sovandet just nu, F sover i Ludvigs rum, Lova kommer in till honom när hon vaknar om nätterna, och jag och Ludvig sover i vårt sovrum. Efter att ha köpt vyssan lull-tassar har jag på sistone försökt fasa in att han ska sova så mkt som möjligt i sin egen säng iaf, för jag får ont i precis hela kroppen av att ligga konstigt när han ligger hos mig annars. Samtidigt är det ju bekvämt att ligga och amma... Men vaggandet av sängen är super, det får honom att komma till ro och sluta veva på ett sätt som inte går i stora sängen. Inatt var första natten som han bara ammade en gång. Får hoppas att det håller i sig!

Lova är stora tjejen, fyller snart fyra år ju! Hon är prinsessa ut i fingerspetsarna, och i förrgår slutade hon med napp! Självklart var det en ny prinsessklänning hon ville ha som belöning... Så vi fick ju stå vid vårt ord trots att Snövitutstyrseln kostade mer än vi någonsin lagt på ngt av hennes riktiga kläder....

Idag är första dagen med riktig vardag... F som jobbat hemma innan jul och varit ledig tills igår är idag iväg i sthlm, och Lova har gått ner i tid på dagis och är hemma sin första måndag. Farmor får komma och sova över hos oss inatt eftersom jag inte vågar vara ensam med barnen om nätterna ifall jag skulle få ett gallstensanfall och behöva åka in akut. Har ännu inte fått operationstid...

Nu är Lova som var först ut fyra år! I tisdags var det dags, och på lördag ska hon för första gången ha ett regelrätt barnkalas. Slutat med napp har hon ju, men blöjan på nätterna hänger kvar fortfarande. Farmor sa att hon hört att det kan vara ärftligt (?!), och att pappa var sen med det, så... Annars är hon finaste tjejen, stor och söt och duktig till tusen - fast inte så lite bråkig heller... Hon har nog ärvt envishet från oss båda, och sporrad av syskongrejen så tar det sig till helt nya höjder... *sliter mitt hår*

Två barn och föräldraledighet - nej, den har nästan precis börjat ju! Fast å andra sidan så har det redan gått en fjärdedel av den tid jag ska vara hemma själv på heltid (tills Ludvig fyller ett) och ser man det så så känns det som att tiden går skrämmande fort! Inte minst för att det är sista gången...

Ludvig växer och frodas, ligger lite efter sin syster rent fysiskt om man jämför med våra anteckningar, men han har ju lite tid på sig att hämta in, och så är väl killar ofta lite senare, sägs det ju. (håller väl i sig livet ut? ) Lite stadigare har han dock blivit de senaste dagarna, och han har börjat öva sig på att vända sig för fullt. Men det är ju den där irriterande armen som är i vägen... Go och glad är han iaf, mkt coolare och "snällare" än sin syster, och snackar till tusen Igår var vi tex på barnvagnsbio - första gången någonsin för mig. Hade aldrig fått för mig att göra det med Lova, men han var hur snäll som helst. Sov halva tiden mitt i allt larm och skrikande mm. Hade han bara sovit lite bättre på nätterna så hade han varit nästan för bra för att vara sann

Nästa vecka ska jag opereras för gallsten, och måste då vara borta så att F ger Ludvig flaska. Lite nervigt eftersom han vant sig helt av med det och enbart ammas. VI övar lite, det går sådär. Han tålde inte ersättningen iaf, så nu jobbar jag på med pumpen för att hinna  få in ett litet lager i frysen. Men förhoppningsvis behöver jag bara vara borta över dagen, så då är det ju inte så länge det gäller.

Nu har jag en liten lugn stund, Lova är lämnad på dagis, Ludvig tar en morgon-nap. Ska äta frukost och bara sitta ner och titta på snön och solen och pusta ut. F har varit bortrest sen igår morse, och även om svärmor kom hit igår kväll så blir det ändå aningens hektiskt... Skönt med lite lugn och ro! Nästan synd att jag måste in till stan en sväng idag, hade varit skönt att bara vara och ta det lugnt. Menmen, jag får väl trösta mig med att unna mig ngt fint eller så