Fortsättningstråd vårmammor (2006) i Malmöområdet, del 17!

Hej,

Jag känner mig skyldig till att tråden inte går vidare. Jag är sjuk igen och orkar liksom inte engagera mig tillräckligt för att skriva här. Vill gärna läsa om hur ni har det, såklart. Har varit sjuk i 6 veckor nu och det knäcker mig snart Så jag känner att jag inte har något roligt att komma med. Som lök på laxen har vi inte världens bästa relation, jag och U... Det har varit strul ganska länge och jag vet inte riktigt ifall den kommer att bli bra heller, och hur vi ska göra. Usch ja... Inget som man blir direkt gladare åt.

Guldplutt: Får gratta dig här också! Synd att det inte funkar med amningen... Jag hade också strul båda gångerna. Med L sa de på amningsmottagningen till sist: "Vi kan inte trolla!"... Det tog många besök på amningsmottagningen med M också, innan jag till slut fick tag i en sköterska som var så bra och inte exakt gick efter deras "regler" om hur barnet ska ligga, utan sa "Äsch, gör såhär istället, det funkar ju bäst för dig!" och så körde jag på det. Det tog väl två månader innan det funkade riktigt bra.

jag saknar verkligen umgänget med mina barn. Jag har i stort sett inte kunnat ta hand om dem dessa veckor som jag varit sjuk. Får bara vila, vila och vila. I måndags trodde jag ju att jag var frisk och hade Melvin själv hela dagen. Det var helt underbart!!! Jag njöt av varje sekund. På kvällan var min temp närmare 39 grader igen Idag är jag feberfri (första dagen denna omgång) och jag ska skynda med myrsteg för att inte åka på feber igen. Fick ett tips av en doktor igår att jag ska blåsa i en stor PET-flaska med vatten för att bli av med lungblåsorna (Jag har haft lunginflammation två ggr på mindre än en månad. Inte samma infektion, utan två olika. Vanliga förkylningar har utvecklats till detta = jag har kasst immunförsvar) så jag hoppas att det kan hjälpa lite.

jag återkommer och är mer aktiv när jag känner mig bättre. Innan dess läser jag gärna om hur ni har det

Måste fråga om råd för matvägrande Linnea... Hon har varit besvärlig med maten nästan sedan hon föddes. Nu är det total kaos vid matbordet för hon vägrar äta... Inte ens smaka. Det är så tydligt att det är en trots, men jag vete sjutton hur vi ska få den att sluta. På bvc sa de för över ett halvår sedan att det går över av sig själv ifall ni inte ger henne någon annan mat. Jaha, hur länge ska vi vänta? Som tur är äter hon (skräp)maten på dagis, men hemma äter hon nästan ingenting. Går sedan omkring och gråter och gnäller över att hon är hungrig. När det sedan är mat igen äter hon ändå ingenting. Går och lägger sig varje kväll och säger att hon är hungrig. Detta slutar ju aldrig, åtminstone känns det så. Någon av er som har något liknande?

Adagio: Jag har också blivit avstängd som spammare ett antal gånger då jag lagt in vår tråd, det är värdelöst? Håller med om att vi måste lägga in nya tråden i gamla tråden direkt. Det är bara alltför lätt att glömma när den går ut.

Adagio: Tack för tröstande ord. Linnea har också alltid matvägrat, men det går mig på nerverna ibland, och jag undrar ifall det aldrig ska sluta. Men tydligen inte inom överskådlig tid. Nu har Linnea t o m slutat vilja ha välling, så vad vi ska trösta oss med nu vet jag inte?

Melvin älskar också mat, precis som Lykke och äter massor, massor, ibland mer än vi vuxna. Det är så skönt med ett barn som äter.- helt underbart!

Kan berätta här angående Linneas sömnproblematik som ju varat ända sedan hon föddes att vi ÄNTLIGEN ska få hjälp!!! Helt otroligt att det ska ta 3½ år, men jag är så glad och tacksam över att vi fått remiss. Det är till en sömnmottagning där en läkare och en psykolog arbetar tillsammans med dessa frågorna. Att få redan på varför hon inte sover känns så bra och viktigt. Kanske är det något som fattas och som hon kan få hjälp med? Det är över ett halvårs väntetid, men nu har vi väntat så länge så vi kan vänta lite till. Problemet är ju att hon sover alldeles för lite. Hon är ständigt trött, mörk under ögonen, gråter och piper för att hon är så trött men hon VÄGRAR att sova. Det är så plågsamt som förälder att behöva ha det och se det varje dag. Hon är ju hemsk i humöret när hon är som tröttast, och melvin får alltid ta mycket stryk då hon är som värst. Även om vi kanske borde vara vana så tror jag inte att man kan bli det. Det är bara så j*la jobbigt med detta humör och ta tusen strider varje dag som beror på sömnbrist. Vårt tålamod räcker inte hur länge som helst? De få gånger hon är utsövd och pigg är hon så glad och go, men så fort hon är trött, vilket hon är väldigt ofta, slår det totalt över, och jag får lust att leva på nervlugnande resten av dagen?

Jag har förresten samma kokbok som ni, Sommarvind och Adagio, men har inte fått tummarna loss att laga någonting däri än.

Adagio: Ha så härligt på resan! Har inte uppfattat när ni ska resa? NI kanske redan är iväg?

Helt otroligt med Ludwigs fanatism med poliser! Ingen bra bok p g a knapparna! Det låter ju lite gulligt, men det måste som sagt vara jättejobbigt för er. Så otroligt att de kan fastna för någon/något på det sättet!

Skönt att höra att det finns fler trotsiga barn! Linnea älskar att skrika ?Du är jätteful!? till oss Vi försöker verkligen tänka på det här med 5-10 ja för varje ?nej?, men det är banne mig inte lätt då det kommer nya tokiga idéer hela tiden. Det positiva är att hon har bra fantasi, i alla fall

Melvin är en härlig kille, och jag känner fortfarande den där härliga förälskelsen över honom. Idag ställde han sig upp på ett lågt bord och svängde höfterna och armarna upp i luften med pekfingrarna i taket och diggade till Michael Jackson! (Nej, vi har ingen musikvideo som han sett det på. )

Ang vårt förhållande går vi nu i familjerådgivning omgång nummer två. Får se vart det leder. Jag vill inte skriva för mycket här, eftersom det kan vara andra ögon som läser, som jag inte vill ska läsa. Det sköna var i alla fall när jag sa till rådgivaren att jag är så trött på att vara arg och ledsen över situationen och han svarade: ?Det är klart att du är det, så som du har det? eller liknande. Så skönt att få förståelse för min situation av en yrkesman som hör folk beklaga sig varje dag, och att det inte är jag som är känslig eller krävande.