35-åringar som är oförklarligt barnlösa?

Hej
Jag är 35 och har problem att få barn, men har ingen diagnos. Har inte ätit p-piller sedan våren 2007, men har inte gjort "allvarliga" försök hela tiden. Har under tiden vi försökt haft två ma, vilket såklart tyder på att vi kan bli gravida. Har varit på en del "vanliga" gynekologiska undersökningar, men det finns inget som tyder på några problem hos mig i alla fall. Har därtill regelbunden mens och äl osv. Är det sådana som mig du söker efter?

Ninni1974: Tråkigt att ni fått ma två gånger. Hur ska ni gå vidare nu? Har ni fått något tips/råd av läkare?

Hej! Jag stämmer nog också in på beskrivningen. 35 år och vi har fått diagnosen oförklarligt barnlösa efter utredning, även fast jag hela tiden har trott att det kan bero på min cykel som varit ganska knepig - oregelbunden med korta lutealfaser. Har ätit Pergotime 4 omgångar utan resultat (= ingen graviditet alltså). Hade vissa förhoppningar denna månad men det visade sig vara skengraviditet då jag testat minus idag. Nästa steg för oss blir IVF i januari!

Ninni1974 - hemskt med 2 MA! Hoppas det vill fungera hela vägen ut för er snart.

Pablo: Jag har oregelbunden mens med kort lutealfas. De gånger jag fått ta progesteron vagitorier efter ÄL har lutealfasen blivit längre.
Vi ska nu göra vårt andra IVF i januari. Totalt har jag varit i barnskaffarsvängen i fem år. De första tre åren var det med mitt X och diagnosen var även för oss oförklarligt barnlösa. Min nuvarande man har ett barn så vi vet att det inte är hos honom felet ligger oavsett att det nu inte går att hitta något fel hos någon av oss.

Cah - samma för mig! Har tagit prog tre cykler tror jag och det gör lutealfasen längre och minskar antal dagar med spottings innan mens. Tyvärr ville inte min läkare skriva ut det så jag har "lånat" av en kompis, hmm... *skäms*. Men det verkar ju hjälpa, dock inte hela vägen till en graviditet.

Hur gick er första IVF, blev det många befruktade ägg osv? Får jag fråga var ni gör IVF? Vi ska till Falun.

Mitt första IVF som jag gjorde för tre år sedan gjordes på Ackis i Uppsala.
Jag fick 21 äggblåsor (sen slutade de räkna) de tömde 19 av dem på ägg. 16 var mogna och av de befruktades 11 stycken. Ett fick jag tillbaka och de 10 övriga var fragmenterade och kunde inte frysas.
Mitt andra IVF som jag gjorde nu i okt på Linnékliniken i Uppsala gav 15 äggblåsor men bara 12 av dem kunde punkteras för 3 satt tokigt till bakom livmodern. Av de 12 var 8 mogna och av de befruktades 5. Ett till mig och två till frysen, de andra två kastades. Det jag fick tillbaka blev ingen graviditet, sen skulle jag göra FET men då dog båda vid upptiningen. Nu ska vi göra IVF 2 i januari.

Shit (ursäkta uttrycket) vad många äggblåsor! Så då blir det tredje gången gillt nu för dig alltså? Statistiken talar till din fördel.

Jag försöker att inte ha alltför stora förväntningar på vårt första försök, men kommer förstås bli grymt besviken ändå om det inte fungerar. Jag kommer börja spraya någon gång i mitten av december, lite spännande känns det allt.

Pablo: Ja, det blir tredje gången gillt för mig...hm, hoppas på det iaf.
Det är svårt att inte ha för stora förväntningar på IVF, hur man än försöker så hoppas man ju massor. Då är du igång om en månad, skönt för då känner man att det händer något.
Själv så går jag direkt på sprutorna då jag inte tål sprayen så jag ska börja spruta när min mens kommer i mitten på januari förhoppninsgvis.

Cah: oj, vad du har fått gå igenom mycket. Håller verkligen tummarna för att det blir tredje gången gillt för er nu i januari.

Pablo: känner igen mig i det där med skengraviditeten... När man har varit i den här svängen länge är det nog oundvikligt.

Jag har som sagt ingen diagnos och det finns inget som tyder på att jag borde ha några fysiska hinder för att bli gravid och få barn. Vad det gäller läkare, så får man ingen hjälp innan man haft tre ma/mf på raken, vilket kan kännas rätt hårt när man är drabbad. Det här ses som helt normalt inom vården. Ni båda två förstår nog hur stressande det är när man har åldern som bara tickar på..... Sambon och jag har dock bestämt oss för att söka privat hjälp i början av 2010. Det känns som att vi inte kan vänta mer då, utan får helt enkelt betala för en utredning. Skräcken är ju annars att jag ska få ett tredje ma/mf, få utredning och sedan ska de upptäcka att det finns ett fel som man hade kunnat åtgärda innan. Det har jag inte tid med, så att säga.

Nu ska jag sluta babbla :) Ha en bra söndag!

Ninni - bra idé med en privat utredning. Det är ju som du säger, OM det finns ett fel att upptäcka så vill man ju veta det så fort som möjligt. Och hittar de inga fel så vet man i alla fall det. Åldersstressen börjar bli högst påtaglig tycker jag, sen jag fyllde det där läskiga 35...

Cah - på vilket sätt tålde du inte sprayen? Jag är lite rädd för biverkningarna...
Jag har ett jobb som kan vara ganska fysiskt krävande och dessutom mycket jourer och svårt att vara ledig med kort varsel - på det stora hela en halvdålig kombination ihop med IVF.