35-åringar som är oförklarligt barnlösa?

cah, ja vi är några i Falu-tråden som träffas ibland och ventilerar. Det är verkligen jätteskönt. Flera av mina vänner vet om att vi håller på men det tycker jag bara är jobbigt att prata med de om. Jag var nog för snabb med att berätta innan vi drog igång. Trodde ju verkligen att vi skulle lyckas när man faktiskt får ett embryo i sig. Efter  fyra försök är det inte så kul liksom. Ja ni fattar. Som tur är berättade jag aldrig på jobbet.

Wehee: jag har inte berättat på jobbet och skulle inte palla med att behöva berätta för alla varje gång mensen kommit...fy tusan för det.
Skönt att du har några från Falun att prata med, det tror jag är livbojen ibland.

Ha! Äntligen! Är också 35 (och ettt halvt) utan barn. haft alldeles FÖR lätt att bli gravid tidigare, sen när vi väl skulle skaffa barn så funkar det inte. Och jag håller på att ge upp. 

besviken: välkommen hit!! Här har du andra tjejer som förstår vad du går igenom....
Jag förstår precis vad du menar med att komma hem till föräldrarna....barnlösheten påverkar en i allt, tankarna finns där hela tiden och gör en till en person man inte vill vara. Jag har blivit expert på att skydda mig från att bli för "privat" med folk och jag byter alltid samtalsämne så fort barn kommer upp till diskussion.
Gör ni några behandlingar?

Nej, inga behandlinar ännu: har blivit gravid "för lätt" tidigare och gjort aborter. (Typ ett samlag på ett år med spiral och gravid, plockade ut spiral och gravid innan jag ens hann få mens.) Så jag trodde det bara var "att beställa". Låter helknäppt (mitt beteende) så här i backspegeln, och det är det ju oxå. Nu sitter jag här. Och partnern kontaktat fertilitetsenhet, men blev gravid för nu är det väl 6 mån sen, fick missfall, och innan det typ 8 mån försök. Och då är vi inte välkomna på utredning. Vilket ju är vansinnigt korkat, då jag är 35,5 - tiden springer ju iväg! (Nu har jag läst här på FL att man ska få utredning efter 6 mån om man är > 35, så får väl kollla upp det. Men i nuläget så orkar jag inte tänka på det. Tänker bara försöka glömma och gå vidare med mitt liv. För jag håller på att förstöra mitt liv pga det här. 

Hej!
Förstår hur du känner med att åka hem till föräldrarbyn där gamla klasskompissar undrar "vad gick fel i ditt liv eftersom du inte har barn och inte ens gift dej" dock är jag sambo. -LIVET svarade jag och tillade att det går inte som man tänkt men kan bli väldans kul ändå så tyck inte synd om mej.
Men en polare till mej som är i min ålder har också levt lite så att hon blev gravid förr och gjort abort men lyckats via IVF i ännu senare ålder än din så ge dej inte. Först unnade jag faktiskt inte heller henne detta då jag själv alltid tänkt att sker det i en oläglig situation (om jag e singel eller så ) så får jag göra det bästa av det för det då blir ett barn....dock har det inte skett och jag har sett min kompis verkligen längta så varför ska inte hon få en chans till liksom.  Det är ju däremot lättare för dej att bli gravid som en gång varit det än för mej som aldrig blivit det vad jag förstår.
Lycka till!!

Tack  Cah och Snösport, 

Besviken:
Nä, jag tycker inte du ska slå på dej själv mer. Alla gör vi misstag större eller mindre och det är lätt att vara efterklok mm. Det är ju inget bra för psyket att göra så mot sej själv heller och människor man älskar är inte fel att ha runt sej vare sej man är själv eller tillsammans utan möjlighet till famijeliv.

Det lyckas kanske när man minst anar, folk som ska adoptera blir ju helt plötsligt m barn, de som gett upp kan bli det mm så varför kan inte samma sak hända oss brukar jag tänka och viktigast av allt om det inte går alls, om vi inte ger många 100 000-tals kronor för att adoptera utan lever såhär som vi gör så ska åtminstone jag se till att jag lever, har kul och inte deppar eller klagar bort mitt liv så de jag vill ha nära tröttnar på mej.
De som inte förstår att det är lite tungt ibland när många runt om frågor om jag valt karriär eller vad har jag gjort för kul för att det var värt att försumma att föda barn ...ja , de är ju kanske inte värda att vara i min inre krets iaf. Man ska inte dömma för snabbt och i så fall får de ju tänka om jäkligt fort iaf.  
Man är ju inte helt perfekt heller alltid , eller hur.

Värsta Ulf Lundell meningarna...långa utan punkter

Snösport, kloka Ulf Lundell-ord. 

Besviken: nu har inte läst allt du skrivit eller vad som hänt i tråden, men när jag skummade igenom så kände jag igen mig mycket i en sak du säger. Vi har också blivit gravida relativt lätt. Första gången tog det rätt lång tid, men andra gången blev jag gravid inom 6 månader och det är ju bra. Nu har det gått drygt 6 mån sedan sista ma och min gyn säger att jag nu måste vänta 6 mån till innan hon kan undersöka mig igen. Alltså inte tills det blir utredning, utan tills jag kan komma illbaka till min vanliga gyn. Det hon signalerar, tycker jag, är att det inte finns nåt at göra och det gör mig så frustrerad att jag håller på att bli galen ibland. Vi funderar på att betala för en utredning, för tiden rinner ju iväg (vi är ungefär lika gamla, du och jag).... Stressande är bara förnamnet.

Stor kram till dig och till alla andra kämpare i tråden!