35-åringar som är oförklarligt barnlösa?

Pablo Honey: nej, vad tråkigt! Hoppas verkligen att din läkare kan hjälpa dig. Ska du tillbaka dit på återbesök? Låter som att du behöver ett besök till eftersom du inte känner att du kan lite på läkarens teori. Lycka till!

Här är det lite deppigt. Var hos gyn i går. Fick falska förhoppningar innan besöket om att hon skulle kunna ta lite prover på mig och se om det finns något man kan göra för att bättra på chanserna inför nästa ev. graviditet. Men när jag kom dit konstaterade hon bara att två mf är helt normalt och att jag kunde komma tillbaka till sommaren om jag inte blivit gravid då. Till sommaren har det gått ett år sedan min sista graviditet och jag känner sån panik för att tiden bara rinner iväg. Åldersnojan är fruktansvärd!

NinniNinna! Skit också! Man vill ju att nåt ska ske nu!
Jag har skrivit i tråden förut men... det du kan göra som inte har med KK att göra är att kontakta en VC och be dem kontrollera din ämnesomsättning. Jag har problem med ämnesomsättning och medicinerar för det. Jag hade normala värden TSH runt 4 och åren gick. Efter 2½ år skulle vi göra IVF och jag tog ett extra prov bara för att kolla att allt var på topp. Det gjorde jag på eget initiativ hos en läkare på sjukhuset, inte den ordinarie på VC alltså. Det visade sig att jag låg på TSH över 6 och jag fick efter många om och men en dubblad dos Levaxin och värde under 2. Jag blev gravid 2 veckor senare.
Då lärde jag mig att har man svårt för att bli gravid ska TSH ligga under 2, normalt är 4 och under.
Jag är övertygad om att om jag inte hade fått denna hjälp så hade inte heller IVFen tagit och jag hade varit barnlös. Kanske adoptivmamma. Nu har jag två finfina små ungar.

Men det krävdes även att jag fick behandling med Trombyl och Pregnyl men det var först efter plus. First thing first.

Lycka till!

Vikingakvinna: tack för ditt tips!!!! Jag har faktiskt rört vid tanken själv, att kanske kan vanliga vc ta ett sådant prov. Jag tror inte jag har problem med sköldkörteln, men vem vet. Jag är rätt tunn, sover dåligt och är rätt "låg" (vilket såklart kan förklaras med pressen av att försöka få barn, men ändå värt att tänka på). Tack, återigen!

Hej!

Jag platsar bra in i denna tråden. Jag är nyligen 34 år fyllda och vi har kämpat med att få barn i fyra år. Vi har påbörjat sju ivf-behandlingar men endast fullföljt fem. Innan ivf-kliniken har jag dessutom testat olika läkarpreparat som stimulerar ägglossning, homeopati, zonterapi och många olika vitaminer och dyligt från hälsokostaffär. Jag har aldrig testat positivt och de kan inte hitta något fel på oss. Emellanåt är man så himla trött på det allt, det står en upp i halsen.

Vi har pratat med socialförvaltningen om adoption. Det vi inte visste var att man måste ge upp tanken på att få egna barn under den tiden man planerar för att adoptera, dvs. 3-4 år. Vi är nog inte riktigt där än. Sen blev vi även lite förvånade (egentligen ganska logiskt) att de barn som är friska går i första hand till landets egna invånare. Så klart.. Vill man adpotera från Europa är det står risk att barnet har någon nevropsykologisk skada (adhd och liknande).

Vikingakvinnan:
Angående om det här med matsmältningen. Jag har aldrig kollat upp värdena men samtidigt känner jag mig "frisk". Jag har en normalvikt och har inga av de symptom som de beskriver om man har för hög eller för låg ämnesomsättning. Hur kom de sig att du testade TSH?

NinniNinna
Usch vad jobbigt, och jag förstår din åldersnoja precis... Tyvärr är det väl så de säger, att de inte utreder förrän efter tre MF. Rätt brutalt. Jag har en bekant som fick två MF och sen lyckades på tredje försöket. Hoppas verkligen detsamma kan gälla för dig!

Apropå TSH så kollades mina sköldkörtelvärden i början av vår utredning och jag hade bra värden, har för mig att mitt TSH låg under 2. Jag ville gärna veta då både min syster och min mamma har underfunktion av sköldkörteln.

Jag fick mens i tordags så nu är det väntan på nästa mens då jag ska börja spruta.
Min svägerska gör IVF på samma klinik som jag gör och det har ÄP imorgon. Det är deras tredje IVF och det känns lite pressat från min sida att om hon lyckas nu vill jag oxå göra det...
hua den här barnlöshetskarusellen är så jobbig!!
Vitsippa:
Hur ska de kontrollera att man inte försöker skaffa barn under tiden man går igenom adoptionsprocessen? Det är konstiga regler tycker jag... Det tar många år att gå igenom adoptionsprocessen och jag kan förstå det "praktiska" i att folk inte hoppar av i sista sekund för att de lyckats på egen hand men att begära att någon under 3-4 år inte ska försöka få barn det är märkligt. Två av mina vänner har syskon som är adopterade och båda adopterade syskonen är ett år äldre än sina syskon och det har fungerat utmärkt!
Angelia Jolie får adoptera ungar på löpande barn och skaffa egna men vi "vanliga dödliga" ska göra uppehåll i egna försöken? Dubbelmoral så det skvätter om det.

cah

Innan man får sitt medgivande går man igenom flera djupa samtal. Jag är ju inte den som vill ljuga eller kan ljuga. Risken är ju att man inte får ett medgivande om de märker att man inte är mogen för att släppa tankarna på ett biologiskt barn. Jag tycker att flera års väntan är för värdefull tid att inte försöka få egna barn. Samtidigt kan jag förstå att landet letar barn och att det är jättesynd om barnet om processen har gått så långt och att man måste avbryta. Dilemmat är ju att man kanske inte får ett biologiskt barn och då är man snart 40 för att adoptera. Vilket elände. Det hade varit mycket enklare om man hade hittat ett fel.

Vitsippa: Jag förstår att flera års väntan är för värdefull för att tid för att inte försöka få egna barn. Jag har i fem års tid försökt få barn och är nu 35. Mina sista fertila år skulle jag inte ge upp för att stå enbart i adoptionskö. Jag är trots mina misslyckade försök oerhört tacksam för att jag iaf under fem års tid har fått försöka få biologiska barn. Jag har alltid velat adoptera oavsett om jag skulle fått egna barn men när man hamnar i barnlöshetssvängen kommer det där lite på sniskan.
Jag tror att många som står i adoptionkö fortsätter på egen hand att försöka, handen på hjärtat så tror jag att få skyddar sig när de står i adoptionskö.
Jag tycker fortfarande att något i adoptionsvärlden är väldigt snett när Angelina Jolie får tillstånd av adoptionsorganisationer att adoptera även fast hon skaffar egna barn mellan adoptionerna....jag tycker att det borde vara samma regler för alla.

Hej, den här tråden passar mig. Jag är på sätt och vis ofrivilligt barnlös. Vi började med ivf för snart två år sedan. Utredningen visade att jag efter operation har totalstopp i äggledarna. Det är ett bra "fel" sa läkarna för då finns inga andra fel och jag kommer lätt bli gravid. Nu har jag gjort fyra ivf med superembryon (mest blastocyster) utan att lyckas.

I höstas upptäcktes hos en privat gyn att jag bar på en bakterie i livmodern. Kallas slidkatarr eller baktriell vaginos. Jag behandlades med antiobiotika och en massa krämer och hade stort hopp om fjärde försöket, men tyvärr minus.
J
ag går i Falun och de är verkligen jätte bra. Till senaste försöket fick jag förutom det vanliga, prednisolon mot immunförsvar, beriglobin (immunförsvar), fragmin och trombyl för blodgenomströmning. De har även gjort assisting hatching de två senaste gångerna. Ser att några av er funderar på Falun.
Just nu kör vi på ett trepack, har två kvar. Vi fick köpa trepacket pga att de fortfarande tror på oss så mycket även då vi misslyckats med tre lt-finansierade. Det känns ju bra men det är lika ledsamt varje gång man misslyckas.
Jag är 35.

Hej Wehee! Jag ska också kasta mig in i IVF-svängen i Falun snart! Vad tråkigt att det inte vill fungera för er, trots att det ser så lovande ut enligt läkarna! Håller tummarna för att det räcker med era två återstående försök. Jag har precis blivit behandlad för vaginos själv, man kan ju inte låta bli att undra om det haft något med svårigheterna att bli gravid att göra...

Låter så bra att de inte är främmande för att prova lite olika metoder i Falun. Har en bekant som just blivit gravid efter tredje försöket i Falun och det var just med assisted hatching (nu vet man ju förstås inte säkert om det var det som gjorde susen eller ej...).