Inlägg från: Väntan på en liten |Visa alla inlägg
  • Väntan på en liten

    30+ som arbetar på första barnet, del 20

    Jag hoppas få hänga på här.

    Är en 35 årig tjej som längtar mycket efter en liten. Är nu på försök 8 och hoppas nu att det tar sig under 2010.

    Har startat en utredning och var därför på VUL i veckan som var och fick då se en follikel som var 20 mm som skulle släppa vilken stund som helst. Först i torsdags visade ÄL testet positivt så nu har den långa väntan på BIL påbörjats.

    Hoppas så!!!


    Längtar...
  • Väntan på en liten

    Och så förkortas det BIM och inte så som jag förkortade ovan.


    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Snö79 skrev 2010-01-17 19:33:07 följande:
    Välkommen! Vad har du fått göra på utredningen hittills och vad ska göras? Eller var VUL.et" target="_blank">VUL.et det första som hände? Skönt i vilket fall som helst att ha kommit igång med en utredning.
    Tack!

    Jag var på kontroll för att få klarhet i att jag hade fått plus på ett CB och sedan negativt samt en väldigt kort och konstig mens. De tog både graviditetstest och gjorde VUL utan att det visade något.

    Jag nämnde att jag försökte bli gravid och med tanke på min ålder så tyckte läkaren att vi skulle starta utredning direkt eftersom jag och min man har försökt sedan i juni utan att det blivit något.

    Läkaren såg via VUL att jag hade ÄL på gång när som helst och tyckte vi skulle hem och ha sex så mycket vi bara orkade. Maken fick dock riktig prestationsångest så det låste sig totalt

    Nu ska jag ta blodprov denna vecka och sedan mer prover veckan därpå för att bl.a se om jag haft någon ÄL denna månad.

    Sedan ska jag ringa för att få en telefontid med läkaren för att få provsvaren och en ny tid för spolning av äggledarna.

    Hon pratade om hormonsprutor, men jag vet inte. Hon var positiv till att det skulle ordna sig och att IVF alltid är ett alternativ, men där hopas jag inte hamna.
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Snö79 skrev 2010-01-18 19:59:15 följande:
    Vad knepigt att det var plus och sedan negativt. Och de såg inte att du haft ett tidigt missfall eller ngt? Vilken bra läkare som tog tag i det på en gång! Låter som hon är toppen och full av hopp. Gör de alltid spolning vid utredning? Kollar de inte huruvida det är stopp först eller är det det man gör vid spolningen?Tror du att man kan be sin gynekolog att göra ett VUL för att kolla om det är ngt uppenbart fel redan innan man påbörjar utredning? Än så länge har det ju inte gått jättelång tid för er så du behöver ju inte skynda på med allt utan vänta på provsvar och spolning innan du funderar över övriga alternativ. Om du har ngt litet stopp så brukar man ju bli gravid illa kvickt efter spolning.Stackars din man! Vilken mardröm, hoppas att det inte blir bestående problem för honom. Har ni pratat om det?
    Läkaren visste inte var det berodde på, men eftersom jag reklamerade mina graviditetstest från CB så har jag nu fått svar och det verkar som att det plusset jag fick inte var giltigt då det var för tunt lodrätt streck för att ses som ett plus. Har då aldrg fått sådant test resultat med CB för så det var olyckligt.

    Jag är väldans glad att hon verkligen vill hjälpa mig, det hade jag inte räknat med, men det känns verkligen bra.

    Har ingen aning om det är rutin med äggledarspolning i inledningen vid en utredning, men som hon sa så är det ju bra att se om det överhuvudtaget finns passage i äggledarna då det är en förutsättning för att kunna bli gravid.

    Sedan så måste jag nog säga sanningen till er här inne. Jag skrev att jag och min man försöker att få barn, men det är inte så. Jag lever som singel och har gjort det nu ett bra tag och har inte all tid i världen på mig nu att få barn så jag insemineras (spermadonator) och det hela gick i stöpet nu senast och det var riktigt tråkigt och frustrerande att det blev så och berodde nog till största delen på nervositet, men det är sådant som sker och det är bara att göra ett nytt försök, 1 månad efter 5 misslyckade försök är inte så farligt.

    Jag hoppas ni inte ser ner på mig för att jag väljer att få barn på detta sätt om det nu skulle leda till en graviditet.
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Minnie69 skrev 2010-01-19 05:04:07 följande:
    Alla tips är välkomna, men det är lite speciella omständigheter att få till den där lilla om jag nu skulle ha en sådan tur (se svaret ovan till snö79, eller till er alla egentligen på tråden).

    Jag har ingen riktig koll på vad som skedde faktiskt, men som han själv sa så gick det inte hur mycket han än ville prestera. Mycket stress och en del nervositet är nog orsaken, men vi gör nya försök.
    Jag klandrar inte honom, visst känns det snopet att det inte blev något, men men så är livet ibland.
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Snö79 skrev 2010-01-19 23:13:27 följande:
    Väntan på en liten: Ja då är det ju nästan än mer förståeligt att det blev svårt. Och det är väl klart att vi inte ser ner på dig! Jag tycker verkligen att du ska få ha barn om du vill det. Hur är upplägget med killen? Kan man inte inseminera sig med okänd sperma i Sverige? Jag skulle nog föredra det om man inte har en kille som verkligen vill ha barn själv. Har för mig att en kompis tänkte åka till Danmark om hon inte skulle träffat ngn inom 3 år. Detta var ca 3 år sedan och när hon bestämt sig för detta hittade hon en kille och de har nu fått sitt första barn. Snacka om solskenshistoria(helt sann). Fast jag tror inte att man ska vänta på att solskenshistorier ska hända om tiden börjar rinna ut. Hur gammal är du förresten?För övrigt finns inget bättre ställe än här om man vill vara ärlig för ingen vet vem man är.. Kram på dig!
    Tack för att du är förstående. Det är inte alla som tar detta positivt så jag försöker att inte skylta med det.

    Jag har velat ha barn sedan jag var liten och lekte med dockor och nu är jag snart 36 år och känner att det börjar skena iväg om jag ska ha en rimlig chans att få till det. Man kan ju inte vänta hur länge som helst som en man kan.

    Insemination till ensamstående är ju inte tillåtet i Sverige så detta är ju helt privat mellan mannen och mig . Vi ses hemma hos mig och han gör det han ska (vilket inte lyckades denna gång) och så gör jag resten. Han kan ta sig hem till mig med kort varsel då jag får stegring på ÄL testet och sedan är det bara att hoppas att det tar sig.

    Är nu inne på ett halvår, jan inte riktigt begripa att det redan gått ett halvår.

    Detta verkar vara en underbar tråd och det stämmer det du skriver, att man är ju helt anonym här, men samtidigt så skulle jag gärna vilja träffa er om man nu någongång skulle uppnå den stora lyckan att få en liten bebis. Har sett i samlingstråden att ni brukar ses då och då, men det kanske mest är de som väntar eller fått barn som gör det.
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    M i a skrev 2010-01-20 10:42:30 följande:
    Väntan på en liten: men självklart är det jättebra att du tar saken i egna händer och gör en insemination! Klart att man ska kunna få barn även om man inte lever i ett förhållande tycker jag! Jättetråkigt att det finns inskränkta människor som inte tar det positivt, men strunta i dom tycker jag!! Det är ditt liv och du har absolut rätt att få en liten precis som alla andra! Det finns ju så många som skaffar barn i ett dåligt förhållande, som sen tar slut under graviditeten eller precis när bäbisen är född, så det är många ensamstående som uppfostrar sina barn helt själva, du gör ett medvetet val att göra detta, då är du ju helt förberedd på det och vet vad du ger dig in på! Starkt gjort tycker jag!
    Jo, detta är ju inget som jag bara kastar mig in i. Det har tagit några år faktiskt av funderande innan jag slutligen i somras bestämde mig för att ge det ett försök. Sedan har jag gjort 4 inseminationsförsök efter det utan att det blivit något.

    Jag blev gravid som yngre då jag hade ett förhållande och valde då att behålla trots att förhållandet var nytt, men det slutade med ett mf i v.9 och förhållandet tog slut av flera orsaker. Jag hade inga som helst svårigheter att bli gravid då inte, trots kondom och första gången vi var sexuellt intima med varandra.

    Trots att det slutade tråkigt då för över 10 år sedan, så känns det ändå som en liten lättnad att jag "vet" att jag i alla fall har förmågan att kunna få barn, men sedan vet man ju inte. Mycket kan ju ha förändrats kroppsligt i en under dessa år som gått sedan dess.

    Visst kan jag sakna ett förhållande, att få längta, kämpa, hoppas och uppleva det fantastiska med en liten tillsammans, men nu blir det inte så, men jag kommer inte vara en sämre mamma bara för att jag är ensamstående och "pappan" önskar om jag vill att fortsätta kontakten, men det är upp till mig, men för barnets skull så kommer jag fortsätta ha det.

    Som sagt detta är inget beslut jag kastat mig in i och det känns helt rätt för mig och de är inte så många i min närhet som vet om det. Känner dock att jag nog måste ta upp det med mina föräldrar, men vet dock inte hur man ska lägga fram det. Vill ju inte att de ska tro att man blitt med barn en blöt kväll på krogen.

    Känns riktigt bra att ni tar det på ett bra sätt
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Minnie69 skrev 2010-01-20 12:30:05 följande:
    Vi råkade ut för samma scenario, hade väntat på ägglossning i måååååååååånader, så slår stickan om och visar att nu är det dax, precis när vi har haft dödsfall i familjen och måste ordna för att åka till begravning etc.....Vi slet och slet i försök att få av ett skott s.a.s, men det ville inte lossna. Efter att ha slitit hela natten bestämde vi oss för en kortare tupplur, ställde alarmet och försökte igen, med samma usla resultat .Vi gav oss inte för det utan försökte i sovvagnen på väg till begravningen (gick så klart inte ).Därav tipset om att köra på regelbundet, hade vi gjort det så hade det ju iaf funnits lite "grabbar" där inne när stickan slog om. Nu hade vi inte ägnat oss åt "sånt" på evigheter så det fanns noll chans att det skulle ta sig. Efter det så införde vi principen om ett par gånger i veckan som rutin. Dvs vi hade tre fasta "sexdagar", behövdes inget snack etc, båda visste att de dagarna skulle man inte göra andra planer s.a.s. Behövde man ta en sådan dag i anspråk så flyttade vi såklart aktiviteterna till dagen innan eller efter.
    Åh sjutton vilket scenario, det är ju värre än det som hände oss. Först vänta på ÄL så länge och sedan inte få till det när det väl gäller för en gångs skull.

    Tack och lov så har jag regelbunden mens och kan i stort ställa klockan efter mens och ÄL och det är en klar fördel när man insemineras.

    När ÄL-testet slår om till positivt så insemineras jag samma dag eller dagen efter och så gör vi ytterligare en insemination med en dags mellanrum.

    Sedan är det bara att hoppas och det är nog det tyngsta biten med hela verkstaden, att känna så mycket fast jag försöker ignorera alla symtom eller tänka att det är säkert mens på gång. Trots det så köper jag graviditetstest varje månad och får se det där jag är rejält less på att se vid det här laget, ett minus.

    Och så förra månaden, när jag fick se ett plus...ni kan själva nog förstå hur hela jag sprudlade av lyckohormoner, för att sedan släppas ner till verklighetens bottenhål när man insåg att det var ett falskt plus.

    Att ha sex på beställning bara för att det är ÄL måste vara svårt, man måste känna sig superstressad och då som man vilja och önska sig göra sin fru/flickvän gravid kan ju störa det själva stora ögonblicket något enormt.

    Strongt att ha sex i sovkupén på tåget men vad gör man inte? Skulle inte tvekat själv om jag hade varit i samma situation

    Jag känner själv lätt stress och så bygger jag upp omedvetna förväntningar inför varje insemination.
    Att inte tänka på det går inte för jag måste inför varje insemination förbereda en massa, det är inte bara att gå in i sovrummet och ha sex, eller ligga i varannan eller var tredje dag heller.

    Hur går det för dig? När har du BIM?
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Mivo skrev 2010-01-20 12:32:20 följande:
    Väntan på en liten: Tycker det är så stark gjort av dig!!! Självklart ska du också ha rätten att skaffa barn trots att du inte lever i ett förhållande. Jag hade gjort exakt samma sak. Vad är det som säger att barnet får en bättre uppväxt bara för att man har två föräldrar? Du har min fulla stöttning och jag hoppas det kommer gå bra för dig. Vet precis hur det känns att ha den där starka barnlängtan och man vill inget heller än att få hålla ett litet pyre i sin famn. Kram på dig!!
    Tack för att ni är så förstående. Det glädjer mig för det är inte alls samma positiva syn på saken för de få vänner jag vågat berätta för som jag trodde skulle förstå min situation. Jag försöker att inte lyssna och ta åt mig, men det är svårt då de är nära vänner till mig. Jag tror det dock känner en rädsla för att de ska bli krångel och att spermadonatorn ångrar sig och det ska bli en kamp om vårdnad och så. Visst kan jag  också känna oro för framtiden och hur jag kommer att bli som mamma och så, men spermadonatorn och jag har pratat om detta och gått iegnom allt och han har inget intresse på det sättet att ställa till det för mig och barnet (om det nu blir något)

    Han har donerat sperma i några år och är väldigt säker i sin roll och varför han gör det och det känns bra för mig. Det enda som känns som känns jobbigt och som jag funderade mycket på är alla halsvsyskon som finns där ute som man ev. kommer ha någonting gemensamt med i framtiden, det är ju mitt barns halvsyskon...men man kan inte få allt utan jag skall se vad jag kan få istället.

    Jag resonerar som du, att varför skulle jag inte kunna ge ett barn en bra uppväxt även om jag inte lever ihop med barnets pappa och jag kan inte finna något som säger att det inte skulle gå.

    Jag har längtat efter barn nu så mycket de senaste åren och ett tag kände jag att det blir inget barn då jag inte ens har en relation med en man och för mig kändes det helt fel att "lura" på någon ett faderskap.

    Sedan så kom tankarna på Danmark och så dök denna mannen upp som en ängel från ovan och på den vägen är det.

    Sorry, att jag skriver romaner i varje inlägg men det är ingen enkel uppgift att fatta sig kort när det gäller sådana här saker.
    Längtar...
  • Väntan på en liten
    Loranga04 skrev 2010-01-20 15:27:48 följande:
    Väntan på en liten: Jag är också på din sida. Bra att du delar med dig också och säger som det är. Hoppas eran hemsnickrade insemination går vägen snart, det är ju ett pyssel med att pricka in det där lilla ägget. Lycka till och fortsätt berätta hur det går.
    Ni är ju för underbara här inne Vill krama er alla. Ni förstår inte hur skönt det är att få förståelse från er och kunna ventilera sina tankar och så med er.

    Detta måste vara den bästa tråden forever på hela FL

    Jag hoppas också att det går vägen inom en snar framtid. Har dock inte så stor förhoppning att det tagit sig denna gång. Men, jag hoppas att insemination som gjordes i söndags har tagit sig trots att det var 3 dagar efter ÄL-testet slog om till positivt.

    Jag kommer att hålla er uppdaterade, var så säkra men jag hoppas vi alla här inne kan gå vidare till vänta barn tråden snart

    Min fråga till er alla: Hur går det för er? Någon som ska testa snart? Några symtom?
    Tell me
    Längtar...
Svar på tråden 30+ som arbetar på första barnet, del 20