Hej tjejer verkar bara vara jag som skriver så jag kan ju fortsätt på mitt livshistoria har skrivit samma sak i andra trådar men någon har säkert missat.
Hoppas att det går bra för er andra och att det är därför ni inte är här och tjattrar.
Gjorde min operation igår. Livrädd och trodde jag skulle dö men så känner nog de flesta säkert. Det var mycket folk som var med i op salen ca 10st så jag blev väl omhändertagen. Och just när de skulle tillsätta narkosen och de säger att nu kör vi så skriker jag USCH vill inte men tror ni jag hade något val . Lite trög på att vakna till liv efteråt hjärnan ville men inte ögonen och kroppen. Det tog ett bra tag innan jag kom ur narkosdimman. Hade hur ont som helst och fick endel morfin så det kändes super.
Kirurgen pratade om vad de hade sett när jag kviknat till och de hade funnit endometrios och tagit bort det som satt runt urinblåsan. De kunde även se att det fanns inuti livmodern men de kunde inte ta bort det pga av ärr risk. Ena äggledaren och äggstock såg tipptop ut men inte den andra vet inte riktigt vad de sa men den verkade inte ha samma passage som den andra och såg svullen ut. De var tämligen hemliga om hur detta påverkar fertiliteten så det känns som domen kommer vid nästa läkarbesök.
Idag känns det som någon manglat mig med en ångvält. Ont i ryggen, nervsmärtor överallt framför allt i bröst korg och axlar- inget vidare. Men men är det detta som krävs så ställer jag gärna upp igen om jag får mitt pluss. Så nu känns det lite ovisst vet inte om jag ska vara glad eller ledsen Men nu vet vi att felet låg hos mig och hoppas hoppas att livmodern är funktionsduglig.